Ängssyra betraktades förr i vissa fall som medicin. Den kunde läka yttre sår, läka sår i munnen och ansågs förr i tiden kunna “fästa lösa tänder”. Örten besitter dock inte någon mystisk kraft som i största allmänhet fäster lösa tänder, men på grund av sitt C-vitamininnehåll kan den förbättra förhållandena om tänderna lossnar till följd av skörbjugg.
Om du vill utvidga användningen till vinter och vår, kan du dra upp den med rötterna, plantera i krukor och ställa dem ljust och varmt. Då gror växterna och du kan skörda färska blad när du vill.
Ängssyran hade en annan användning i de så kallade vårkurerna, då sades den rena och tunna ut blodet eller så kunde den fungera som magmedicin, förhindra diarré, ta bort inälvsmask och skabb och stimulera mjölkbildningen. Även för husdjur ansågs växten som bra betesmark och bra medicin.
Ängssyra är en fin färgväxt. Linné säger att avkok av torkad rot ger en lysande röd färg, men växten kan också färga saker svarta.
Syrabladen åts främst som mat i soppor och gröt, gärna fermenterad.
Växtens innehåll av fruktsyror ligger bakom den friska smaken. C-vitamininnehållet är också högt, samtidigt som den innehåller en hel del oxalsyra. För vuxna som använder kokt ängssyra, är det ingen fara. Vid kokning försvinner en stor del av oxalsyran och merparten av det som är kvar binds om man även tillsätter mjölk.