DEBATT. Det fortsätter att skjutas i min hemstad Uppsala. Det skjuts i Gottsunda. Där har jag bott. Det skjuts i Kvarngärdet. Det har jag bott. Det skjuts i Gränby. Där har jag också bott. Dessa områden har en sak gemensamt: de är alla invandrartäta och mångkulturella.
Text: Mohamed Omar | Artikeln har tidigare publicerats i Det Goda Samhället
I fredags kväll (31/7 2020) sköts en kille med automatvapen i Gränby. Han överlevde trots att skytten sprayade kulor som en galning. Sannolikt rör det sig om en uppgörelse mellan knarklangare. Där bodde jag när jag gick på högstadiet på Gränbyskolan 90-talet. Det var inget ”fint” område på den tiden heller. Men det var ingen som sköt med automatvapen. Inte ens med pistoler.
Mycket har hänt på trettio år. Det fanns invandrare då också, men ”gammelsvenskar” var fortfarande i majoritet. Ännu längre tillbaka var det ännu mindre mångkultur. Kolla på bilden som visar Gränby torg 1969. Det fanns ett gäng bråkiga killar i början av 90-talet som vi kallade ”småturkarna”. De var dock ganska harmlösa jämfört med dagens tungt beväpnade gangsters.
Jag pratar med folk i Uppsala som har koll. Det verkar som om de mest aktiva gängkriminella i Gränby nuförtiden har palestinsk bakgrund.
I ett stort uppslag i Upsala Nya Tidning i december 2018 intervjuas Obaida Alramahi. Han är född i Sverige till palestinska föräldrar och djupt religiös muslim. Artikeln illustreras med en bild av Obaida på den muslimska griftegården i Uppsala. Där vilar flera av offren för gängvåldet.
Det säger oss att de döda var muslimer, åtminstone kulturella muslimer, sannolikt med invandrarbakgrund. Obaida berättar han varit med och gett islamiska begravningar åt offer för skjutningar.
Obaida säger också:
”När jag var ung och en person dödades i Uppsala var det något som vi pratade om i flera år. När det händer idag blir det snabbt tyst, det har blivit vanligt att någon skjuts att folk verkar glömma det direkt.”
Obaida, som en tid fungerat som en ”ungdomspastor” i moskén, är medveten om att gängen som skjuter på varandra består av män med muslimsk identitet och invandrarbakgrund. Jag och Obaida är ungefär lika gamla. Vi är faktiskt bekanta. Jag har träffat honom flera gånger i Uppsalamoskén på den tiden jag var muslim. Han är uppvuxen i Gottsunda:
”Han har vuxit upp i Gottsunda och är i högsta grad medveten om att en del ungdomar i utsatta bostadsområden löper risk att hamna i kriminalitet. Han vill inte hymla med att flera har invandrarbakgrund och menar att det gör större skada att tysta ner saken.”
Gatorna i Gränby där det är som stökigast liknar numera Mellanöstern. Det ironiska är att gatorna har namn efter svenska författare som Albert Engström, Atterbom och Almqvist. Vi bodde på Almqvistgatan. Tala om kulturkrock…
Många av dem som bor på dessa gator är dåliga på svenska. Och bland dem som kan läsa på svenska så är det nog ytterst få som frivilligt skulle läsa Albert Engström.
Läs mer: Mohamed Omar: Uppsala – från idyllisk studentstad till skjutningarnas Mecka
Det var bara omkring en vecka sen det sköts förra gången i Gränby.
Kaoset breder ut sig, men det som etablissemangstyckarna helst skulle vilja prata om är väl att det är för stor andel manliga författare bland gatunamnen… Och att för få ”rasifierade” författare har fått ge namn åt gator i svenska städer.
I Uppsala styr ett vänsterliberalt etablissemang som främjat ansvarslös massinvandring och mångkulturalism i godhetens namn. Det är en vänster med brett stöd bland akademiker och i den ”gammelsvenska” medelklassen i stadens bättre kvarter. De som bor långt borta från massinvandringens negativa effekter är också de som är mest positiva till den.
Detta ”fina” Uppsala har fört en politik förslummat och försämrat de mindre ”fina” delarna. Det är dem som inte har råd att bo i villor som fått leva med våld, knark, islamisk fundamentalism och en ökad känsla av hemlöshet i sitt eget land.
De som vill bort från våldet i Kvarngärdet, Gränby och Gottsunda kan inte söka asyl i och bosätta sig i de lugna, trygga och ”gammelsvenska” kvarteren. Det kostar för mycket, och de goda vill inte ”öppna sina hjärtan” för sina landsmän, utan de kräver att vi som inte har ska öppna våra hjärtan, för att de ska kunna känna sig goda utan att ha behövt offra något.
Text: Mohamed Omar | Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)