AFRIKAS FRIHETSRÖRELSE. “Mali förbjuder Paris-stödda icke-statliga organisationer (NGO:er) efter nästan ett decennium av misslyckade franska försök att få fotfäste”, skriver Rachel Marsden för RT.
NewsVoice har översatt och publicerar Rachel Marsdens opinionsartikel “As an African country kicks out French influence operations, Macron blames Russian disinformation” på RT.
Text: Rachel Marsden, Rachelmarsden.com och , kanadensisk journalist och politisk strateg
Mali förklarade i veckan ett förbud mot aktiviteter av icke-statliga organisationer i landet [NGO:er] som får finansiering från Frankrike. Det politiska draget kom i kölvattnet av Frankrikes beslut att dra tillbaka utvecklingsbiståndet till landet när dess sista trupper dragit sig ur Sahel-regionen, vilket markerar slutet på Operation Barkhane som pågått i åtta långa år.
Det som började som en antiterroroperation i Mali hade tills nyligen börjat ta formen av ett skyltfönster för Frankrikes president Emmanuel Macrons vision om ett integrerat europeiskt försvar. Nu verkar den drömmen kollapsa på grund av en mindre än fantastisk fransk prestation. Vems fel är det? Rysslands, enligt Macron.
Det faktum att det var tre statskupper i Mali under ett decennium är i stort sett allt man behöver veta om “framgången” med Frankrikes pågående säkerhets- och stabilitetsoperation.
Lek med en svängdörr tillräckligt länge och du kommer att få en smäll i ansiktet. Vilket är exakt vad som hände när Frankrike till slut sparkades ut tidigare i år av den senaste interimsregeringen.
Macron sa då att den franska truppneddragningen skulle ske gradvis, som om han fortfarande siktade mot en före detta fransk koloni.
Budskapet från Mali var tydligt: Du ska ut nu. Macron svarade att de franska trupper bara skulle omplaceras någon annanstans till Sahel-regionen, men den 7 november meddelade han att även Sahel-uppdraget avslutas, trots att franska trupper fortfarande var kvar i Tchad och Niger.
Icke desto mindre sa Macron att det inom sex månader ska finnas en ny fransk militär strategi för Afrika. Den var bortom tvivel främst inriktad på att hitta ett sätt att hålla sig kvar i regionen så som en förevändning för att få ha kvar de västerländska händerna på de afrikanska naturresurser som Europa så desperat behöver.
För det är vad det alltid har handlat om.
Tänk bara på det tragikomiska spektaklet iscensatt av Patrick Pouyanné, VD för Frankrikes multinationella företag Total Energies som bad EU att skicka honom militär hjälp i Moçambique för ett par år sedan, med hänvisning till den växande närvaron av Daesh (ISIS).
Det är en indikation på att när västerländsk industri framgångsrikt har satt sina fötter i ett land och säkrat landets resurser [för eget intresse], spelar kampen mot terrorism egentligen inte så stor roll längre.
Afrikanska politiska experter i Paris har de senaste åren sagt att den franska operationen i Sahel, tidigare välkomna närvaro och effektivitet mot jihadism har slitits ut och förbytts mot tveksamhet och en om inte katastrofal bedömning.
Man skulle kunna tro att det skulle ha lett till en del själsrannsakan från Paris sida, särskilt när den anti-franska uppfattningen förökat sig på kontinenten och visat sig som protester i Burkina Faso och debatt om truppernas närvaro. Men innan någon själsrannsakan ens hade en chans hittade Macron en syndabock för Paris och Europas afrikanska misslyckanden, med andra ord Ryssland.
“Ett antal makter, som vill sprida sitt inflytande i Afrika, gör detta för att skada Frankrike, skada dess språk, skapa tvivel, men framförallt driva vissa [egna] intressen”, sa Macron i veckan vid en frankofonkonferens i Tunisien, med hänvisning till ett ryskt “rovprojekt” för att sprida “desinformation.”
Macron verkar fortfarande lida av det faktum att när den maliska regeringen sparkade ut de franska trupperna, valde de istället mer säkerhetssamarbeten med Ryssland. Det senaste avtalet undertecknades just denna vecka av Malis inrikesminister Daoud Aly Mohammedin under hans besök i Kreml.
Det finns inget sätt att Macron är naiv nog att tro att global konkurrens inte existerar. Han är inte heller omedveten om det faktum att länder ständigt säljer sig själva som partner till andra nationer. Det är vad en nations hela diplomatiska kår är till för. De är glorifierade säljare och PR-folk
Om Frankrikes mitt under ett säkerhetssamarbete i Mali, där jihadister frodas och statskupper äger rum, varför skulle det landet då inte få utöva sin suveräna rätt att välja en annan säkerhetsleverantör [än Frankrike]?
Istället för att ta ansvar är det lättare för Macron att skylla på Ryssland för Frankrikes misslyckanden och det passar också in i det nuvarande dominerande västerländska narrativet.
Afrikanska stater föredrar Ryssland som handelspartner och vill inte ta Västs sida i Ukrainakriget
För två år sedan meddelade Facebook att de uppmärksammat vad de påstod var duellerande påverkansoperationer på internet i den Centralafrikanska republiken bestående av individer associerade med den franska militären som slogs slåss mot online-influenser länkade till Ryssland.
Incidenten visar att Paris anstränger sig djupt för att rädda sitt fotavtryck i Afrika med hjälp av alla verktyg som står till förfogande, inklusive påverkansoperationer allt medan Macron offentligt låtsas som att Frankrike och dess allierade aldrig skulle engagera sig i något sådant.
Mali ber tydligen om skilsmässa. Av alla möjliga ansträngningar från olika länder som försöker konkurrera om partnerskap i Afrika har Mali precis pekat ut Frankrike genom att förbjuda Frankrikes förmåga att använda icke-statliga organisationer (NGO) i landet som ombud till stöd för Paris agenda.
Så trots Macrons anklagelser om att Ryssland får fotfäste i Afrika genom “desinformation” är det Frankrikes egna påverkansoperationer som afrikanska länder som Mali faktiskt fördömer.
Text: Rachel Marsden, Rachelmarsden.com och , kanadensisk journalist och politisk strateg
Relaterat
- “Tillsammans med sina NATO-partner förstörde Frankrike Libyen och drev Boko Harams och andra jihadistiska banditers frammarsch mot Mali med vapen som plundrades från Libyens vapenlager. Frankrikes icke-statliga organisationer var en del av detta destabiliserande projekt”, skriver Max Blumentahl på Twitter.