NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
Nurlan Yermekbayev är en av de där mycket inflytelserika personerna som de flesta av oss i väst aldrig har hört talas om. Jag hade rest tillsammans med honom i två dagar i Xinjiang-regionen i Kina innan jag ens insåg vem denna tystlåtna, värdiga man var.
Av Eugene Doyle, Solidarity.co.nz |Xinjiang Friendship and Exchange Conference 2026 | Read this article in English
Som generalsekreterare för SCO, Shanghai Cooperation Organisation, leder Nurlan Yermekbayev en organisation med flera medlemsstater som, enligt deras egna ord, bidrar till att driva på genomgripande förändringar inom global politik, ekonomi och andra områden av internationella relationer. Hur jag lyckades få en intervju med honom var nästan komiskt.
Jag ingick i en grupp internationella journalister, politiker, akademiker och analytiker som i september var gäster på en rundresa i Xinjiang och inbjudna att delta i en internationell konferens med regionens ledare.
Det visade sig att generalsekreterarens huvudsakliga anledning till att befinna sig i regionen var en serie möten med partisekreterare Chen Xiaojiang och andra tjänstemän i regionen. Xinjiang har 25 miljoner invånare, varav cirka 45 % tillhör den etniska gruppen uigurer. Det är också Kinas viktigaste port till resten av Eurasien och det som många tror kommer att bli morgondagens nya världsordning.
Vår grupp besökte en rad platser med anknytning till Belt and Road-initiativet, däribland Khorgos-passet vid gränsen till Kazakstan. Khorgos är en central punkt, en nyckelknutpunkt i de kedjor som binder samman länderna i Eurasien till en modern Sidenväg som sträcker sig från Europa till Japanska havet. Att besöka Khorgos var Yermekbayevs idé om lite avkoppling.
Omfattningen av det som har skapats, och fortfarande skapas, över hela Xinjiang är något man måste se för att tro på. Långa rader av godståg som passerar gränsen, enorma fabriker och logistikcenter som skjuter upp som svampar ur jorden, miljontals nya bostäder för befolkningen och dess blomstrande ekonomi, karavaner av lastbilar, de oändliga utlöpare av rörledningar och telekommunikationskablar som sträcker sig i fjärran och som så småningom korsar och tvärar SCO:s medlemsländer, Kina, Ryssland, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Uzbekistan, Indien, Pakistan, Iran och Vitryssland. Medan resten av världen följer Donald Trumps senaste upptåg spenderar dessa länder i tysthet biljoner dollar på att skapa ett integrerat Eurasien.
En dag vid frukosten i det statliga gästhuset i Yining lutade sig den brasilianske journalisten Nelson de Sá mot mig och viskade: ”Vet du vem den där killen är?” Jag hade sett och hälsat på mannen han syftade på, men hade ingen aning. Det är sant att jag hade undrat varför det, vart vi än gick, fanns en liten följe av svarta sedaner och en minibuss ur vilken livvakter, några framstående delegater och diverse atletiska män i kostymer klev ut. ”Han är generalsekreterare för SCO”, viskade de Sá.
”[Svordom!] Om jag får chansen ska jag definitivt be om en intervju”, sa jag till den brasilianske journalisten. Nästa dag vid lunchen satt Yermekbayev tillsammans med Bhokin Bhalakula, Thailands före detta vice premiärminister, som också ingick i vårt sällskap. Jag slog mig ner hos dem och vi pratade om Émile Zola, Dreyfusaffären och geopolitik. I slutet av lunchen frågade jag om generalsekreteraren skulle gå med på en kort intervju. Ja, samma eftermiddag.
Strax innan han anslöt sig till vår resa hade Yermekbayev tillsammans med presidenterna Xi Jinping, Putin, Pezeshkian och Erdoğan samt en rad andra ledare, däribland Indiens premiärminister Narendra Modi, deltagit i det 26:e toppmötet för SCO:s statschefer i Bisjkek, Kirgizistan.
SCO:s medlemsländer står för 40 % av världens befolkning, 25 % av dess BNP och 60 % av den vidsträckta eurasiska landmassan, med kustlinjer vid Indiska oceanen, Arktis och Stilla havet. Organisationen har sju gånger så stor befolkning som EU, åtta gånger så stor landarea och mer än dubbelt så stor BNP (71 biljoner dollar, mätt i köpkraftsparitet) som EU:s.
Det är inte en militärallians, men det är värt att notera att bland medlemmarna finns fyra kärnvapenstater: Kina, Ryssland, Indien och Pakistan. Som jag skrev för några år sedan: när Eurasien vaknar kommer vår värld att skakas om. Organisationen ser sig själv som drivkraften bakom en rättvisare multipolär världsordning som sakta håller på att ta över det västdominerade systemet. Detta är den tystlåtne generalens dagliga arbete.
Vid ett litet bord på hotellet i Urumqi, huvudstaden i den autonoma regionen Xinjiang Uyghur, talade Yermekbayev med en mjuk centralasiatisk accent; en mullrande röst, lite som en tomgångskörande stridsvagn. Han är före detta försvarsminister i Kazakstan, generallöjtnant och en erfaren diplomat som bär den storslagna titeln extraordinär och befullmäktigad ambassadör. Han är utbildad vid Moskvas militära institut ”Röda baneret”, sinolog, författare och doktorand som talar flytande mandarin och engelska – generalsekreteraren väcker diskret uppmärksamhet.
För flera år sedan, i egenskap av säkerhetsrådssekreterare i Kazakstan, fick han i uppdrag att hantera islamistiska militanta grupper inom landet och bedriva gränsöverskridande terrorismbekämpning. Precis som i Xinjiang, och naturligtvis i Pakistan, Iran och andra länder i regionen, stod Kazakstan inför allvarliga utmaningar från militanta grupper. USA:s krig i Afghanistan pågick fortfarande för fullt, med följdverkningar över hela regionen.
Yermekbayev minns att SCO ursprungligen bildades som en säkerhetsorganisation år 2001 för att bekämpa terrorism, separatism och extremism inom medlemsländerna, innan den utvecklades till den aktör för sociala, ekonomiska, säkerhetsmässiga och infrastrukturella frågor som den är idag.
”Vi insåg att hållbar säkerhet inte kan uppnås utan att man löser sociala och ekonomiska problem. Och den kan inte existera utan att man bygger upp förtroende mellan våra medlemsländer – därför är förtroendebyggande en av de viktigaste pelarna i vår organisation”, berättade Yermekbayev för mig.
I takt med att USA fortsätter att använda det dollarbaserade globala handelssystemet som ett vapen, närmar sig SCO-länderna skapandet av alternativa system. Den bilaterala handeln i nationella valutor för att kringgå västerländska sanktioner växer stadigt. Ryssland och Kina, till exempel, avvecklar över 90 % av sin bilaterala handel i rubel och yuan. Olika SCO-länder utnyttjar Kinas CIPS (Cross-Border Interbank Payment System) för bilateral handel. Inrättandet av en SCO-utvecklingsbank som fullt ut kan skydda Eurasien från västvärldens tvångsåtgärder befinner sig dock fortfarande på ritbordet.
Yermekbayev betonar vikten av att acceptera olika styrelsesystem som en av nycklarna till SCO:s framgång.
”Vi har parlamentariska länder som Indien och Pakistan. Vi har Iran och Pakistan som är islamiska republiker. Men samtidigt har vi presidentrepubliker i Centralasien. Vi har Ryssland. Vi har Vitryssland. Så även om läge, etniska traditioner och statssystemets organisation kan skilja sig åt, lyckas ändå alla dessa länder nå kompromisser, sätta sig vid förhandlingsbordet och diskutera frågor.”
Yermekbayev betonade också den ”Shanghai-anda” som driver organisationen: ett engagemang för multilateralism centrerat kring en överenskommen uppförandekod.
”Det finns sex principer. En av dem är det du just nämnde: respekt för kulturell och civilisatorisk mångfald. De andra principerna omfattar ömsesidig jämlikhet, ömsesidigt förtroende, ömsesidig nytta och strävan efter gemensam utveckling. En ytterligare viktig princip är att lösa alla frågor enbart genom förhandlingar och samråd. Det är därför som alla är jämlika, oavsett landets storlek – till exempel är Kina mycket stort. Detta följs strikt på alla nivåer: bland yngre experter, på ministernivå och på statschefsnivå.”
”När det gäller den multipolära världen – det finns en felaktig uppfattning om att SCO är ett slags ’anti-någon’-block. SCO är inte ett militärpolitiskt block. I Nato har man till exempel en så kallad princip om kollektiv säkerhet (artikel 5). Vi har inte detta.
”Men våra ledare förklarar konsekvent – och det står skrivet i vår deklaration – att vi står för en multipolär, mer rättvis och mer demokratisk ny världsordning – en ordning som bättre kommer att företräda det globala sydets och utvecklingsländernas intressen, och som dessutom kommer att vägledas av Förenta Nationerna, av FN:s stadgar och av internationell rätt. Det är alltså en prioritet för oss: internationell rätt och FN:s bestämmelser.”
Yermekbayev anser att dessa värderingar och principer fungerar som en magnet för nya SCO-medlemmar, en magnet som är lika kraftfull som de ekonomiska faktorerna som driver den eurasiska expansionen.
Generalsekreteraren är fast besluten att påskynda SCO:s utveckling till en viktig internationell institution, särskilt i dessa tider av ökande spänningar, ensidiga krig och ständiga kränkningar av FN-stadgan. Han sa till publiken vid Shangri-La-dialogen tidigare i år:
”Under dessa förhållanden fortsätter de regionala organisationernas roll att stadigt öka, och ett större ansvar vilar på deras axlar när det gäller angelägenheterna i deras regioner.”
Håll ögonen på detta område. Det kallas Eurasien.
Text Eugene Doyle, Wellington, Nya Zeeland. Han har skrivit omfattande om Mellanöstern, liksom om freds- och säkerhetsfrågor i Asien-Stillahavsområdet. Han driver Solidarity.co.nz.
Källa: The Quiet General – min intervju med SCO:s generalsekreterare Nurlan Yermekbayev.
