NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
I podden Neutrality Studies intervjuas den finska politikern Sakari Linden, styrelseledamot i partiet Vapauden Liitto (Frihetsalliansen) och tidigare politisk rådgivare i Europaparlamentet av Pascal Lottaz.
Samtalet kretsar kring Finlands övergång från neutralitet till NATO-medlemskap och de säkerhetspolitiska, ekonomiska och politiska konsekvenserna.
Sakari Linden framhåller att Finlands långa neutralitetslinje gav politiskt oberoende, välfärd och säkerhet. Efter andra världskriget och vinterkriget tvingades Finland till en pragmatisk linje gentemot Sovjetunionen: att inte tillåta att finskt territorium användes mot öst.
Under president Urho Kekkonen blev detta en framgångsrik modell. Finland utvecklades från ett fattigt jordbruksland till ett av Europas rikaste och mest stabila länder. Landet kunde handla både med väst och med hela det socialistiska blocket, en unik fördel för finskt näringsliv.
Vändningen mot väst
Efter Sovjetunionens fall övergav den politiska eliten snabbt denna linje. Neutralitet blev först ”alliansfrihet” och sedan NATO-medlemskap 2023 (tillsammans med Sverige).
Sakari Linden beskriver detta som ett identitetsval: den finska eliten har historiskt beundrat väst (Sverige, Tyskland, USA, EU) och sett allt gott komma därifrån. Partiet Vapauden Liitto, grundat 2022, vill i stället utgå från Finlands geografiska läge och folkets intressen, samarbeta både med väst och med det växande Eurasien, särskilt Kina.
Linden menar att NATO-inträdet inte kom som en överraskning 2022. Det förbereddes i nästan 20 år genom värdlandsavtal (2014), militära samarbeten (bl.a. JEF med Storbritannien) och täta politiska kontakter. Finland var redan mer NATO-kompatibelt än flera medlemsländer.
Risken att bli en ny frontlinje
Båda är oroade över att Finland nu riskerar att bli nästa Ukraina. Geografiskt är landet det mest utsatta NATO-landet vid en konflikt med Ryssland. Linden påpekar att Kekkonen redan 1958 varnade för att Finland aldrig mer skulle bli en västlig framskjuten bas mot Ryssland. Ändå har Finland genom DCA-avtalet med USA öppnat 15 militärbaser och NATO-trupper (bl.a. franska) har börjat stationeras i norra Finland.
Sakari Linden drar paralleller till hur tyska trupper kom till Lappland 1941, strax före Operation Barbarossa. Den politiska klassen lägger alla ägg i en korg genom en västlig allians och är beredd att riskera Finlands säkerhet för USA:s hegemonisträvanden.
Media och politiker framställer väst som militärt, ekonomiskt och moraliskt överlägset, vilket Linden anser vara felaktigt.
Opinion, media och ekonomi
Rysslandshysterin är enligt Linden särskilt stark i Finland (tillsammans med Baltikum och Polen). Folket har ovanligt högt förtroende för mainstreammedia, som ger en ensidig bild: Ryssland är ont, väst är gott. Alla partier i riksdagen stöder NATO, EU, eurozonen och USA-linjen. Kritiker anklagas i Finland och Europa för att vara ”proryska”.
Linden uppskattar att 20–30 procent av befolkningen är skeptiska till NATO, men de saknar parlamentarisk representation. Ekonomiskt har västinriktningen kostat mycket. Handeln med Ryssland, som historiskt har hjälpt finsk industri att förädla sina produkter, har nästan upphört.
Välfärdsstaten Finland monteras ner. Arbetslösheten är hög (särskilt i östra Finland efter bortfallet av ryska turister). Konkurserna ökar och Finland riskerar att åter bli en råvaruleverantör och källa till soldater för västliga stormakter, likt under den svenska tiden.
Politisk dynamik och president Stubb
Vänster-höger-skalan har enligt Linden ersatts av en klyfta mellan suveränister (nationellt oberoende och vanligt folks intressen) och globalister (överstatliga strukturer och oligarkintressen). I Finland är dock alla riksdagspartier enade kring den västliga linjen.
President Alexander Stubb lyfts fram som ett exempel på den nya rollen: han får internationell synlighet inte för fredsbyggande (som Kekkonen med Helsingforsavtalet 1975) utan för att driva på krigslinjen. Linden nämner Stubbs nära band till amerikanska politiker som den avlidne Lindsey Graham och hans motstånd mot mer fredsorienterad politik gentemot Ryssland.
Lottaz och Linden är överens om att fred måste komma först, utan den är allt annat meningslöst. Den rådande diskursen i Finland (och Europa) handlar dock mer om att besegra Ryssland än om samexistens. Linden tror att mer motstånd skulle uppstå om folk förstod att den nuvarande politiken i praktiken innebär att Finland öppnar en ny front.
Partiet Vapauden Liitto syns främst på sociala medier (X, Facebook) under namnet Vapauden Liitto och Sakari Linden.
Relaterat
