NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
Socialdemokraternas valstrategi handlar inte om en tydlig förändring åt vänster, utan om en krampartad jakt på herraväldet över den politiska mitten.
Socialdemokraterna ser Magdalena Andersson som den stora politiska enaren, politikens Gandhi. Hon jämförs med Angela Merkel av en bländad socialdemokrati, men Anderssons politiska diversehandel är en strategi som urholkar vänstern och banar väg för helt andra krafter.
Om vänstersidan förlorar valet så är det dags för Magdalena Andersson att kliva av och inte bara hon, utan hela det sossehov som står bakom valrörelsens strategi.
Borgare klagar ofta över sossars maktlust och sällan har det väl blivit så tydligt som i den här valrörelsen. Reportrar har pressat Andersson på det enda de verkar vara intresserade av – regeringsbildningen – och hon har envist lämnat samma svar om att låta väljarna först göra sitt.
Så långt är det väl rimligt, men hon har samtidigt låtit alla förstå att hon är beredd att göra upp med alla partier utom SD. Hennes självbild är uppenbarligen den mäktiga enande politikern. Påhejad av bland annat den gamla trogna veteranen Thomas Bodström som i Aktuellt ser henne som lösningen på polariseringen. En lösning där alla ska förenas i samma mittenpolitik.
Det är freden och förnuftets Andersson, Sveriges självklara ledare som stärker sin rumsrena mogenhet när hon förmätet avfärdar V som regeringspartner: ”har en rejäl resa att göra” medan V hopplöst försökt att sträcka ut en hand till bland annat C för att ro ihop ett vänsterblock.
Deras krav på rättvisa och skatt för miljardärer avfärdas dock av det så kallade arbetarpartiet. Sossarnas närmaste vän är just nu C, men det flörtas, liksom C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist gör, även med KD:s Ebba Busch.
I sin strävan och självbild som Sveriges politiska Gandhi har det gamla sosseviruset, makten och härligheten i evighet, likt mögel vuxit till sig och kontaminerat vänstersidan. Vad pressen nu med säkerhet vet om Anderssons regeringsbildning är att den inte alls utgör valets tydliga vänstersida.
Snopna vänsterväljare ska nu skjutsas in mot mitten och bli …
Text: Mats Sederholm
