NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
Den berömde oberoende journalisten James O’Keefe berättar hur amerikanska FBI tog hans upplåsta mobiltelefon, gjorde en razzia och sinkade hans arbetsliv. Det handlade aldrig om att åtala honom för något utan om att skapa maximal friktion så att hans arbete blev omöjligt.
James O’Keefe skriver i ett nyhetsbrev den 24:e oktober 2026:
”Tidigt en morgon i november 2021 dök FBI-agenter upp hemma hos mig med en husrannsakningsorder, och det första jag gjorde var att be att få ringa min advokat.
En agent räckte mig min telefon och jag låste upp den så att jag kunde ringa, men han tog den direkt ur min hand.
I nästan fem år kunde jag inte visa dig varför de kom, eftersom dokumenten som förklarade det var sekretessbelagda, men i år beslutade en federal domare att regeringens sekretess hade gått för långt. FBI:s edsvurna utsaga offentliggjordes äntligen.
Jag har nu läst varje sida av den och det är värre än jag trodde.
Här är vad FBI redan visste innan deras agenter ens kom till min dörr.
De hade mina e-postmeddelanden. De använde husrannsakningsorder för att samla in dem från Microsoft. De läste de privata meddelanden jag hade skrivit till mitt eget team.
Det innebär att de läste det e-postmeddelande jag skickade den 12 oktober 2020, efter att en tipsare hade gett oss en dagbok som påstods tillhöra Joe Bidens dotter. I e-postmeddelandet skrev jag till mitt team att vi inte skulle publicera den, eftersom det ”inte var värt det” och det var ”oförsvarligt att publicera det vi har just nu.”
Nio dagar senare skrev jag igen: ”Vi kan inte publicera detta. Bevisen är inte oomtvistliga.”
FBI citerade båda dessa e-postmeddelanden i sin egen edsvurna utsaga, och mer än ett år senare genomförde de ändå en husrannsakan hos mig.
Låt det sjunka in.
Agenten som undertecknade den edsvurna förklaringen svor också på att det ”inte verkar som om” mina reportrar ”faktiskt är ackrediterade journalister.” Med andra ord bestämde en FBI-agent, under ed, vem som fick räknas som reporter i det här landet.
Sedan spårade de min telefon. Enligt den edsvurna förklaringen använde de positioneringsdata från mobilen för att hitta mig på ett hotell uppe i norra delen av delstaten. Deras plan var helt enkelt att vänta tills jag kom hem.
De bad till och med domaren om befogenhet att trycka mina fingrar mot min telefon och hålla den mot mitt ansikte, så att min egen kropp skulle låsa upp mina reportageanteckningar åt dem!
I slutändan behövde de inget av det. Allt som krävdes var att jag bad om min advokat.
Nu kommer den del som är viktigast.
Efter husrannsakan, de beslagtagna telefonerna och år av advokatkostnader har myndigheterna aldrig åtalat mig för ett enda brott. Inte ett enda. Domaren uttryckte det tydligt i sitt beslut den 29 maj och skrev att ”inga brottsanklagelser skulle väckas”.
De svor inför en domare att de hade en rimlig anledning. De hade också mina egna ord, skriftligt, där jag skrev att jag inte skulle publicera. Fem år senare har de inte åtalat mig för någonting alls.
En fällande dom var egentligen aldrig poängen, Patriot. En husrannsakan behöver ingen fällande dom för att fungera, eftersom allt som krävs är min tid, mina pengar och min uppmärksamhet, år efter år, på grund av en artikel som jag valde att inte publicera.
Det är precis därför som O’Keefe Defense Fund finns. När någon använder domstolarna och myndigheterna som vapen för att tömma mig på resurser ska jag inte behöva välja mellan att betala mina advokater och att betala de reportrar som arbetar för mig.”
James O’Keefe, grundare och VD, O’Keefe Media Group
O’Keefe avslutar sitt meddelande med att be om donationer till sin skyddsfond.
”When you give today, I will send you the key pages of the FBI affidavit along with the judge’s order, so you can read them for yourself and see exactly what they wrote about me.”
