Sverige behöver en ny samhällsstruktur som förebygger brott och en kriminalvård som minimerar återfall

Sverige styrs idag av en strukturellt exkluderande politik som skapar en plattform för gängkriminalitet och gör kriminalvården till förvaltare av en expansion av anstalter.  Politiker blundar för verkligheten och är därför en del av problemet.

Alla befintliga data talar   för att Sverige inte behöver en straffrättsreform med skärpta straffskalor, utan snarare en strukturellt inkluderande samhällsstruktur som förebygger brott och en kriminalvård som minimerar återfall.

Sverige behöver en kriminalvård som minimerar återfall i stället för att bygga fler anstalter

Sverige har en lång och stark tradition av faktabaserad politik, där lagstiftning och politiska reformer förväntas vila på vetenskaplig grund, noggranna analyser och expertis. Denna modell har historiskt sett skiljt svensk politik från mer rent propagandadrivna system.

Tidöregeringen har frångått denna tradition och presenterat en omfattande straffrättsreform som är baserad på fantasi och inte på faktaunderlag.

Reformen omfattar bland annat villkorlig frigivning, ungdomsfängelser, utökad möjlighet till fotboja, säkerhetsförvaring, dubbla straff för brott i kriminella nätverk och inte minst propositionen Ett nytt påföljdssystem.

Ett nytt straffrättsligt påföljdssystem (prop. 2025/26:297) flaggas som en unik revolution i Sveriges historia.

”Regeringen har fattat beslut om den största reformen av svensk straffrätt sedan brottsbalken infördes. Nu gör vi det som borde ha gjorts för länge sedan – vi ökar brottsoffers upprättelse, stärker samhällsskyddet och gör svensk straffrätt mer rättvis”, hävdar justitieminister Gunnar Strömmer.

Regeringens straffrättsreformen saknar faktastöd och utgår från ett postulerat samband mellan straffskärpning och minskad brottslighet i samhället, men alla befintliga data pekar på motsatsen.

USA har ett av världens hårdaste och mest omfattande straffsystem mätt i både antal fängslade och stränga påföljder, även om lagstiftningen skiljer sig åt mellan olika delstater och kan vara av betydelse i sammanhanget. Återfallsfrekvensen är en god indikator på huruvida ett lands system för straffutdömande och kriminalvård fungerar.

I USA ligger återfallsfrekvensen för närvarande på 70 % inom en femårsperiod. Det innebär att 70 % av de frigivna återfaller i brott inom fem år. Som jämförelse har Norge en av världens lägsta återfallsfrekvenser: 20 % inom fem år.

Den främsta anledningen till denna stora skillnad är att det amerikanska rättssystemet i hög grad fokuserar på bestraffning, medan Norge fokuserar på rehabilitering av de intagna. En annan betydande orsak är de strukturella hinder som en före detta intagen möter vid återanpassningen till samhället.

Källa: Officiell statistik från respektive land

När man tittar på återfallsfrekvensen generellt kan man konstatera att de länder som är bäst på att förhindra att tidigare dömda personer begår nya brott delar tre framgångsfaktorer:

• Utbildning och arbete: Att lära sig ett riktigt yrke under fängelsetiden ökar chanserna till laglig försörjning markant.
• Skiftet från straff till rehabilitering: Att behandla fängelsevistelsen som en förberedelse för att bli en god medborgare, snarare än enbart som en hämndaktion från samhället.
• Eftervård och ”scaffolding”: Det kritiska skedet är månaderna precis efter frigivningen. Att ha ett skyddsnät med boende, jobb och socialt stöd som i avgör om personen faller tillbaka eller inte.

Mot denna bakgrund kan man konstatera att den ogenomtänkta och framhastade straffrättsreformen riskerar att orsaka ett akut expansionstryck på Kriminalvården, där stora fängelser med tusentals fångar under expansionsfasen leder till sämre förutsättningar för att bedriva vård, skola och sysselsättningar, vilket försvårar myndighetens arbete med att förebygga återfall.

Till detta bör läggas att det inte finns något belägg för att hårdare straff automatiskt ger lägre återfallsfrekvens eller långsiktigt avskräckande effekter som det postuleras i straffrättsreformen!

För tjugo år sedan gick Norge ifrån en straffande ”lås-in” strategi och minskade kraftigt återfall i brott. En vägledande princip är fängelsevakter utbildade för att fungera som mentorer och förebilder för fångarna med fokus på att återfå en plats i samhället. Norge har länge haft en lägre återfallsfrekvens än Sverige och fokuserar på rehabilitering, humanare anstalter och tät uppföljning.

Mot denna bakgrund är det självklart att Kriminalvårdens huvuduppgift i framtiden borde vara att minimera återfall i stället för att bygga nya anstalter.

Strukturellt exkluderade ungdomar erbjuds fängelse som alternativ till jobb

Från och med den 10 september 2026 gäller sänkt straffbarhetsålder från 15 till 14 år för allvarlig brottslighet.  Kriminalvården har därför inrättat särskilda barn- och ungdomsavdelningar för dömda ungdomar, efter att riksdagen beslutat att fängelse ska ersätta sluten ungdomsvård för allvarlig brottslighet.

En sådan straffrättslig reform är anmärkningsvärd i två avseenden. Kriminologisk forskning och internationell statistik visar samstämmigt att inlåsning av barn i denna åldersgrupp inte har någon mätbar avskräckande effekt på återfall, utan i många fall i stället ökar risken för fortsatt kriminalitet.  Danmark sänkte straffbarhetsåldern från 15 till 14 år år 2010.

Danska kriminologer och forskningsinstitut har utvärderat reformen. Studierna visade att sänkningen inte ledde till minskad brottslighet bland 14-åringar. Tvärtom noterades en viss ökning av registrerade brott, försämrade skolresultat och en högre risk för återfall i brott inom 18 månader efter påföljden.

Utanförskapet cementerades och resultatet blev fler brott, fler återfall och fler barn som tappade fotfästet. Efter utvärderingen  återställdes gränsen till 15 års ålder  år 2012.

Reformen bortser dessutom från det faktum att politikerna under flera decennier har låtit ungdomsarbetslösheten växa och cementeras på orimligt höga nivåer för att sedan omvandlas till  en plattform för ungdomsbrottslighet och rekrytering till kriminella gäng.

Ovanstående bild visar tydligt att strukturellt exkluderade ungdomar från arbetsmarknaden    erbjuds fängelse i stället för jobb. Bilden av denna onda cirkel blir tydlig när vi jämför utveckling av ungdomsarbetslöshet och skjutvapenvåld i Sverige och Tyskland.

Ungdomsbrottslighet och ungdomsarbetslöshet går hand i hand

När vi jämför Tyskland och Sverige med avseende på utveckling av ungdomsarbetslöshet och skjutvapenvåld i åldrarna 15-29 år, kan vi konstatera att skjutvapenvåldet bland ungdomar är 10 gånger lägre i Tyskland jämfört med Sverige mät i antal per 100 000 invånare bland män.

Tyskland och Sverige är två länder som liknar varandra både socialt och ekonomiskt samt i migrationshänseende och kan därför vara intressanta att jämföra. I motsats till Sverige  har det dödliga skjutvapenvåldet i Tyskland minskat mellan 2000 till och 2019.

Figuren ovan visar tydligt att det är tio gånger vanligare med dödsskjutningar bland unga män i Sverige (1,1 per 100 000 invånare) än i Tyskland (0,1 per 100 000 invånare).

Tittar vi på arbetsmarknadssituationen för ungdomar i respektive land kan vi konstatera att ungdomsvåldet och ungdomsarbetslösheten går hand i hand. I Sverige har arbetslösheten i denna grupp legat nästan konstant på över 20 procent sedan 90 talet.

I Tyskland har den sällan legat på över 10 procent och ligger idag på 7 procent jämfört med 23 procent i Sverige. Ungdomsbrottsligheten i Sverige är således strukturell och strukturellt sammanlänkad med den strukturella arbetslösheten bland ungdomar.

Jämfört med Tyskland kan man konstatera att att den svenska arbetsmarknaden i praktiken är stängd för ungdomar. Stängda dörrar till arbetsmarknaden gör således att  brott blir en acceptabel alternativ karriärväg inom denna grupp.

Detta kan vara en förklaring till  varför Sverige drabbas av gängkriminalitet men inte Tyskland och varför dödsskjutningar bland unga män är 10 gånger högre i Sverige jämfört med Tyskland.

Så kan ett reformerat skolsystem bilda en strukturbarriär mot ungdomsbrottsligheten

Den franska författaren Victor Hugo skrev på sin tid : ”  Den som öppnar en skoldörr, stänger ett fängelse !” Denna tankemodell är fortfarande relevant för att lyfta fram skolans betydelse för strukturell inkludering och brottsförebyggande i dagens Sverige!

Erfarenheterna från Tyskland visar att en strukturell inkludering i tidig ålder är nyckel till att förebygga brott. Regeringen behöver därför tänka om och riva upp den förhastade straffrättsreformen och i stället omdana skolsystemet som ett led i att skapa ett strukturellt inkluderande Sverige.

En allt mer växande forskning visar starkt att samverkan med näringslivet  i form av just praktik  under skoltiden är den enskilt viktigaste faktorn bakom låg ungdomsarbetslöshet i Tyskland.

Systemet skapar en smidigare övergång från skola till arbetsliv, vilket motverkar att unga stängs ute från arbetsmarknaden.

Tyskland har under många år uppmärksammats för sina låg ungdomsarbetslöshet. En mycket viktig förklaring är att Tyskland har ett omfattande lärlingssystem, där  ungdomarna tillbringar en så stor del av sin studietid på företagen att de är mycket välbekanta för företaget när de är färdigutbildade. Enligt flera rapporter har lärlingssystemet stor effekt på nivån på ungdomsarbetslösheten i Tyskland och i länder med liknande system.

Lärlingsutbildningar är viktiga för ungas etablering på arbetsmarknaden. En jämförelse mellan europeiska länder visar att de länder med högre andel av gymnasieeleverna som genomför lärlingsutbildningar, också tenderar att vara de som har lägre nivåer av ungdomsarbetslöshet i genomsnitt. Skolpolitiken i Sverige är fokuserade på lärande via skolbänken.

Källa: Ekonomifakta och Småföretagarförbundet

Att Sverige har en låg andel lärlingar skapar svårigheter för såväl företagens kompetensförsörjning som för ungas förutsättningar att etablera sig på arbetsmarknaden. I Sverige är det enbart 2,9 procent av eleverna på gymnasieskolan som deltar i arbetsplatsförlagda yrkesutbildningar.

Det är en ovanligt låg nivå, då många utvecklade europeiska ekonomier har betydligt större andel lärlingar bland gymnasieeleverna än vad Sverige har. Alla dessa länder har en strukturellt låg arbetslöshet. Därför är det dags för Sverige att reformera sitt skolsystem som ett led i att skapa ett strukturellt inkluderande och brottsförebyggande samhällsmodell.