Christer Nilsson: I huvudet på Putin – enmanskrigaren

Två saker har Stalin och hans beundrare Putin gemensamt. Båda ville krossa den ukrainska nationalismen. Båda drömde om att härska över jordens största imperium och att utvidga detta i samma anda som Ivan den förskräcklige på 1500-talet och Peter den store på 1700-talet.

Tsar Peter krossade vid Poltava (ligger i dag i mellersta Ukraina) år 1709 Karl XII:s armé vilket senare ledde till den svenska stormaktens fall. För Stalin gällde utrotning av ukrainare 1932-33 när han verkställde en gigantisk svältkatastrof då 7 miljoner dog varav hälften barn, vilket för evigt sitter fastbränt i den ukrainska folksjälen.

För Putin gäller det att återerövra de randstater som förklarade sig självständiga efter Sovjetunionens sammanbrott 1991. ”Makt och styrka ska ta tillbaka Rysslands historiska äganderätt”, säger denna farlige moderna despot när han den 24 februari 2022 med brutal vapenmakt lät överfalla ett fredligt Ukraina i ett fullskaligt krig. Mannen som härskar över jordens största land och största kärnvapenarsenal tillräckligt stor för att ödelägga klotet.

Det är ingen söndagsskolegosse som ligger bakom allt detta. I sexton år 1975-1991 var Putin, född 1952 i Leningrad, KGB-officer i Sovjetunionen. I flera år var han stationerad i Östtyskland där han utbildade Stasi i att övervaka, förfölja, trakassera, spärra in och tortera misstänkta regimkritiker. Precis som han idag gör med de ryssar som protesterar mot invasionen av Ukraina.

Det ligger något djupt förljuget i den bild som målas upp för det ryska folket av de hårt kontrollerade medierna:

”Den ukrainsktalande befolkningen hotar de cirka 30 procent rysktalande – som länge sett sig mer som ukrainare än ryssar – och den nazistanstrukna regimen med den rysktalande(sic!) presidenten Volodymyr Zelenskyj, vald 2019, i spetsen hade planer på att anfalla Ryssland”.

Det förefaller obegripligt att man kan tuta i en hel befolkning alla dessa uppenbara lögner. Men ryssarna gillar Putin – fortfarande. Han håller ordning på oligarkerna och byråkraterna, trots att de senare svämmar över alla bräddar och trots att en gigantisk korruption bara förvärras.

Man gillar också hans kompromisslöshet gentemot USA och NATO och den aggressiva och våldsamma politiken mot små grannländer och nu senast ”hotet” från Ukraina. Ryssarna gillar Putin därför att han fingertoppskänsligt noga aktar sig för att fördöma den sovjetiska historien.

Han tiger om att kommunismen tagit livet av flest antal människor av alla politiska system. Han tiger om annekteringen av de baltiska länderna, om överfallet på Finland, om Gulaglägren, om alla de blodiga utrensningarna. Putin låtsas som om allt detta inte fanns. Dånande ekar tystnaden kring samarbetet med Hitler, styckningen av den polska staten, det ryska folkets lidande och Stalins tillkortakommande som överbefälhavare. Mängder av smutsig byk är otvättad. En blind fläck i ryska samhällets öga.

I krigets pipeline ligger nu ökande flyktingströmmar till EU, avskaffande av demokratin i Ukraina och inrättande av en ryskstyrd marionettregim med totalkontroll av medierna och hårda repressioner mot kritik i Kiev och andra storstäder.

Vidare hårda sanktioner mot Ryssland från västvärlden, stopp för Nord Stream 2 samt spelet om oljan och gasen från Ryssland. Som en detalj i detta vilar det ett löjes skimmer över västvärldens patetiska beslut att frysa alla tillgångar för Putin och utrikesminister Lavrov. Dem kan man se i månen efter.

Vladimir Putins tillgångar, uppskattade till cirka 300 miljarder kronor, ligger hermetiskt dolda bakom ”icke-transparenta” nätverk av offshore-fonder världen över. Han kommer att leva gott på sin ålders höst.

Text: Christer Nilsson, historiker, författare