Kärnkraftsindustrin lanserar nu de, små modulära reaktorerna (SMR), som en lösning i kampen mot klimatförändringarna, men den engelske professorn Steve Thomas, vid Greenwich University, har granskat argumenten för SMR:er och visat att de inte håller.
Steve Thomas har bland annat ställt följande frågor i sin granskning:
- Vad är grunden för påståendet att SMR:er är billigare än stora reaktorer?
- Finns det SMR-konstruktioner som är färdiga att byggas?
- Har SMR:ernas ekonomi testats?
Erfarenheten av de få beställningar som gjorts på traditionella reaktorer har varit dåliga. Byggtider på 18 år och kostnader som är tre till fyra gånger högre än ursprungliga kalkyler. De nya ”räddarna” för kärnkraftsindustrin är de så kallade små modulära reaktorerna (SMR).
De omfattar en rad olika tekniker, användningsområden och storlekar, men bygger i hög grad på de egenskaper som var försäljningsargumenten för de tidigare teknikerna. Det är svårt att tro att de nya teknikerna skall lyckas nu med tanke på de hittills så dåliga resultaten.
Utvecklarna av SMR:er vill ge intryck av att deras konstruktioner är klara att byggas, att tekniken är beprövad och att den är ekonomiskt hållbar, men den enda SMR som är i närheten av kommersiell försäljning är en amerikanska variant, som varit under utveckling i 20 år.
Snabbt ökande kostnadskalkyler har gjort det svårt att hitta investerare trots stort finansiellt stöd från det amerikanska energidepartementet.
Det viktigaste argumentet för SMR:er är att de är mindre och kan tillverkas i fabriker som moduler. Först när någon tillverkare levererat det antal SMR:er som motsvarar ett stort kärnkraftverk kan man avgöra om de blir billigare än dagens reaktorer.
Företaget Rolls Roys räknar med att kunna producera två reaktorer per år.
Det kommer alltså ta många år innan marknaden ens kan se om de är värda att investera i och fram till dess måste produktionen subventioneras med statliga garantier och bidrag!
När kärnkraftverk med småskaliga reaktorer skulle kunna användas i betydande omfattning, realistiskt sett efter 2035, är det för sent för att bidra till minskningen av växthusgasutsläpp.
Steve Thomas sammanfattar:
”Risken är att den fruktlösa jakten på SMR:er, precis som för alla tidigare misslyckade kärnkraftsvisioner, är att resurser leds bort från alternativen som är billigare, minst lika effektiva, mycket mindre riskfyllda och bättre lämpade att bidra till energisäkerhet och miljömål.”
Text: Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen genom Ulf Gustafsson