FN:s årliga klimatmöten påstås gälla att minska atmosfärens halt av koldioxid för att minska risken för hotande global uppvärmning från människans tillskott av koldioxid till atmosfären. Men de facto handlar de om en enda sak: pengar.
Bakom lyckta dörrar handlar klimatmötena om finansiering och fördelning av utlovande 100 miljarder amerikanska dollar per år till utvecklingsländer för att få dem att byta från kolbaserad energi (som de har eller kan skaffa) till ”förnybar” energi (vind-, sol- och bioenergi, som de inte har).
Än har föga av dessa astronomiska summor betalats ut. Sverige är ett av få i-länder som betalat. De är fantasipengar som ännu inte finns utan intecknar framtiden med inflationsdrivande effekt. Numera krävs inga sedelpressar för att ”skapa” pengar. Det räcker med digitala knapptryckningar.
I stället för fungerande kraftverk får därför u- och utvecklingsländer löften om kommande pengar, som de förväntas omsätta i vind-, sol- och biokraft. Men pengarna hamnar alltför ofta i de styrandes fickor efter beprövat mönster.
Dessutom är löftena inte ens värda papperet de kunde ha skrivits på, eftersom de i verkligheten inte skrivs på papper utan bara digitalt.
Utmärkt grund för framtida tvister och fortsatta årliga klimatmöten för en kader av politiker, funktionärer och mediafolk som födkrok med påstått klimathot som täckmantel. Det tar tid och resurser från andra, verkliga problem.
Text: Tege Tornvall, Klimatsans.com
