I dagens Sverige är oro ett nästan för svagt uttryck för vad många människor upplever. Och det är de opportunistiska politiker som har lett landet hit som nu basunerar i media och i riksdagen att Sverige har blivit farligare och fattigare. Vilken grotesk politisk fräckhet!
Text: Mazigh Kiri Kessai:. Denna artikel har tidigare publicerats i Det Goda Samhället
Det är blott de, likt dessa makthavare, deras spinndoktorer och andra, som lever på de blindas planet som bara kan hävda att de inte har sett det komma, en för övrigt, illusorisk planet omringad av åtskilliga sanningsförnekande satelliter, såsom SVT, SR, TV4, DN, Aftonbladet, Sydsvenskan.
Kanalerna har nästan fullkomligen skymt den från realitetens ljus.) Men alla andra, som inte tappat kontakten med verkligheten, visste att marken kommer att skaka under fötterna.
Medan de verklighetsförankrade människorna, vissa debattörer och ett begränsat antal politiker (framförallt från SD) i åratal förespråkat förnuftiga åtgärder för att stävja kriminaliteten och torrlägga dess källa, försökte deras antipoder möta brottslingar med saft och bulle, korv och pizza, samt att helt förneka korrelationen mellan kriminaliteten och massinvandring.
Men dagens realitet har tvingat även de verklighetsfrånvända, som länge har provat att lösa ”testosteronfrågor med östrogensvar”, att äntligen förorda en repressiv rättsstat och vilja kalla in militären för att förhoppningsvis minimera skadorna.
Åtgärden är kanske oundviklig och är inget annat än egentligen ett resultat av klärvoajansbristen som har manifesterats hos majoriteten av dagens politiker. Ty dessa makthavare har både vägrat se verkligheten i vitögat och föregripa den oönskade samhällsutvecklingen.
Om de lyfter blicken från sina fötter och slutar stirra blint enbart på nästa val och egoistiskt taktisera om hur de ska bibehålla sina lukrativa uppdrag, på bekostnad av landets väl och ve, kommer de se att annalkande samhällsutveckling erbjuder endast hopplöshet för de flesta -ifall de långsiktiga adekvata åtgärder som fordras inte sätts in redan idag.
Denna brist på framtidstro beror inte enbart på den stegrande grova kriminaliteten, som är för landet livsavgörande att hejda, eller den nuvarande konjunkturella ekonomiska krisen, utan likaledes på andra spörsmål. Kulturella och religiösa sådana.
Även om nuvarande regering lyckas att resa, metaforiskt talat, en gränsmur, vilket är nödvändigt (!), lika hög som Kebnekaise, försedd med få och väl vaktade passager, löser den inte helt de kommande problemen. Varför?
Därför att invandringensstorleken och demografiutvecklingen varslar om det (se Gunnar Sandelins och Affes statistikblogg). Faktumet att endast ”54 procent av eleverna i Sverige enbart pratar svenska hemma” vilket är en minskning ”från 68 procent år 2016”, som Hanif Bali nyligen skrev i Expressen, är redan en skrikande röd lampa.
Detta borde räcka som varningsflagg om vart detta lands framtid kan barka om, som sagt, massinvandringen inte omedelbart stoppas, och naiviteten och mässandet om multikulturalism får fortskrida. Varje dag som går utan att rätt åtgärder tillsätts är en förlorad vecka imorgon.
Åtgärderna i fråga ska kretsa kring grundläggande värderingar, vissa djupt svenska, som byggt landet till vad det är. De benämns: jämställdhet mellan könen, föräldraansvar, laglydighet, ärlighet, hederlighet, tillit, ömsesidig respekt, arbetsamhet, sparsamhet, vänlighet, skaparförmåga, förutsägbarhet, kunskapstörst, noggrannhet, punktlighet, sekularism, ansvarstagande, etcetera.
Om frånvaron av flera sådana värderingar råder här och var redan i dagens Sverige, likt i u-länderna, hur blir det då om några decennier när dagens invandrarbarn har blivit fler, och vuxna, utan att vara kulturellt svenska?
Exempel från nuvarande vardag (exklusive kriminalitet):
- Ociviliserade beteenden i det offentliga rummet.
- Språkförbistringar som ibland får dramatiska konsekvenser.
- Slarvigt utförda arbeten, trots hårda ansträngningar både tids- och kraftmässigt.
- Kvartersbutiker som ej till fullo respekterar sina egna uppsatta stängningstider.
Dessa påpekade brister har naturligtvis inte invandrarna ensamrätt på, och många av dem försummar inte heller med uppsåt kvalitén på arbetet, men skavankerna är kulturella. I mina ögon är nämnda exempel symptom på ett slutande plan. Men en PK:ist boende på ”de blindas planet” kan möjligtvis hävda att huvudsaken är att folk arbetar och vad gör det i det stora hela om en kvartersbutik exempelvis har tänjbara öppettider.
Men vad skulle samma ”blinde” säga om följande?
- När myndighetsföreträdare med invandrarbakgrund inte till fullo lever upp till ovannämnda värderingar, som Birgitta Sparfs inlägg exemplifierar mer än väl.
- När klansamrören som de i Göteborg breder ut sig i offentliga organ; likaså med nepotismen, tribalismen och allehanda sedefördärv som sakta äter upp samhället inifrån (resten hittar du, exempelvis, på Henrik Jönssons utmärkta Youtubekanal).
- När svenska produkters kvalitet riskerar att få dåligt renommé, eller när de fördyras av kostsamma kontroller för att upprätthålla densamma? Digitalisering kommer inte kunna parera allt.
Hur kan man bevara morgondagens svenska samhälle givet den demografiska utvecklingen och ovannämnda destruktiva och för svensken främmande fenomen?
Svaret är, bland mycket annat, inte ett miljardregn över de så kallade utsatta områdena, men däremot implementering av svenskheten, och enbart den, hos alla. Det krävs framförallt en omfattande spridning av det svenska överjaget och formatering i svensk kultur av invandrarbarnen medan de är formbara; innan de blir hjärntvättade av moskéerna, lockade av de dunkla torgen och gatorna eller marinerade i föräldrarnas eventuella okunskap om och i värsta fall aversion mot Sverige och dess kultur.
Relaterat: Polisen i Järfälla höll pizzasamtal med gängkriminella
Utöver denna implementering måste svenska makthavarna straffa hårt alla som överträder de svenska ramarna, inklusive återkallelse av medborgarskapet vid vissa brott, samt att rensa förskolor, andra utbildningsinstitutioner och arbetsställen från förödande kulturrelativism, postmodernism och mångkultur:
- Bort med väldukade rättigheternas buffébord, utan krav på motprestationer.
- Bort med hemspråksundervisning, utlands- och offentligfinansiering av moskéer och muslimska skolor.
- Bort med struntpratet om att ”Sverige är en efemär konstruktion” som omskapar sig självt varje vecka.
- Bort med indoktrinering av barnen till att ”Sverige börjar med mig själv”.
- Lär ut August Palms devis: ”Gör din plikt – kräv din rätt”.
- Lär ut att Sveriges första invånare kom hit redan för ca 14 000 år sedan. Följaktligen måste vi som kommit hit på senare tid vara respektfulla och anstränga oss att bete oss som ättlingarna, annars har vi inget här att göra.
- Lär framförallt barnen landets språk, kultur och historia, eftersom det inte verkar som att de har fått lära sig det.
Vid en diskussion med ett tiotal slumpmässigt valda, skötsamma, invandrarungdomar i åldrarna 12–19 år, trädde okunskapen fram. Gustav Vasa, Gustav III, Lagerlöf, Bergman, Palm, Dalström, Fälldin, Fröding, Branting, Gustaf Dalén, var alla dessa helt okända namn hos ungdomarna utom ett: Vasa. Hurra! Men en svala gör ingen sommar.
Lär dem förslagsvis att folk har hungrat (t.ex. Palm), kämpat (t.ex. Dalström), dött (Ådalen 31), demonstrerat (Bondetåget 1914, bilden) och strejkat (t.ex. 1552, 1696, 1879, 1901, osv.) för sina rättigheter och olika ideal och framförallt arbetat och kompr4omissat hårt, klasserna emellan, för att nå det välfärdssamhälle som de flesta fortfarande åtnjuter idag.
Och lär dem, utöver ovannämnda värderingar, att det är upplysning och individualism kombinerad med solidaritet, eget ansvar och självbehärskning, samt hårt slit som har gjort Sverige rikt. Inte flum, slump eller humbug.
Lär också vartenda barn att demokrati är som en bjudning: om man bjuder människoätare (läs islamister, nazister, vissa klimatfundamentalister) till middag så kan man bli uppäten själv.
Jag är övertygad om att merparten av invandrarbarnen vill det! Men tiden håller på att rinna ut. Så skynda ni folkvalda! Skynda med både ”byggandet av Kebnekaisemuren”, begravningen av mångkulturlagen (prop. 1975:26) och försvara svenskheten om Sverige ska förbli Sverige och inte ett hybridland bortom 2050-talet.
Det som sammanfattningsvis behövs i Sverige redan idag är en demokratisk repressivitet, en forcerande kulturell assimilations- och integrationspolitik, kombinerad med en hjälpande återvandringsdito för dem som bara bor men inte lever här. Det finns invandrare som kommer ta emot denna hjälp med öppna armar och det gagnar både dem själva och Sverige.
Till syvende och sist: Om de, likt septetten partiledare som predikar multikulturalism, fortsätter att drömma så kommer vi få ett multidisparat, otryggt, konfliktfyllt, fattigt och söndertrasat mardrömssamhälle med större och fler geografiska, religiösa, sociala, ekonomiska och politiska områden som lätt kan spegla sig i tredje världen och inte i det civiliserade Sverige! Kom inte då igen med: Vi såg det inte komma. Då är det sent, riktigt för sent…
Text: Mazigh Kiri Kessai, som kom till Sverige för 30 år från Nordafrika