Analys av Covid-19-vaccinernas nanopartikeltoxicitet – Hur giftiga är sprutorna?

Publicerad översättning från frihetsportalen.se

Det här är min berättelse om hur jag ofta misstas för att vara ett virus…

Det verkar vara en lämplig tidpunkt att tala ut.

Jag är inte en naturligt förekommande nanopartikel (dvs. producerad av kosmiskt damm, vulkanisk aktivitet, skogsbränder, järnbrytning, vinderosion eller solenergi).

Jag syntetiseras för nano-bio-gränssnittsprojekt som ofta hålls hemliga för civilbefolkningen. Jag kallas en konstruerad nanopartikel, eller ENP.

Jag produceras inte av forskningsprojekt om virus med förstärkt funktion. I vissa fall kan det dock vara bra att se över det arbetet och dess konsekvenser.

Jag kan orsaka vissa tillstånd som felaktigt kan tillskrivas virus, men som i stället är nya former av cytotoxicitet som orsakas av oxidativ stress från ENP, vilket jag kallar nano-bio cytotoxicosis.

Jag är utformad för att komma in i människokroppen genom att rikta in mig på ACE2-receptorn och därigenom få snabb och enkel tillgång till det neurologiska systemet. När ENP:er som jag har engagerats och aggregerats i nervsystemet kan de orsaka förödelse, inklusive omfattande och obskyra negativa hälsoeffekter. Som neurotoxiskt ämne är en av mina mildare effekter att inaktivera en persons smak- och luktsinne. Detta inträffar eftersom jag kapar neuroner och tenderar att “knocka” receptorer, vilket orsakar små störningar i synapsfunktionen där den neurologiska signaleringen för smak och lukt sker. Under årens lopp har jag (och naturligt förekommande nanopartiklar) varit en orsaksfaktor i neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers och Parkinsons.

Beroende på var i kroppen jag befinner mig kan jag orsaka inflammation (särskilt i organ) och skapa makrofager (som leder till produktion av antikroppar, cytokiner och exosomer). Denna inflammation är resultatet av generering av reaktiva syreföreningar (ROS). Min närvaro och biodistribution resulterar i oxidativ stress (och därmed produktion av ROS), vilket kan misstas för att vara en virusinfektion.

Låt mig berätta mer om mig själv…

ENP kan, precis som jag, detekteras i urin, avföring, avloppsvatten, kranvatten, sjöar, floder, bäckar, regn, snö, jord, etc. Ett effektivt sätt att direkt observera mig är via transmissionselektronmikroskopi i kombination med fluorescerande färgämnen.

På grund av min smygande nanostorlek är jag dock nästan omöjlig att upptäcka.

Jag kan inandas. Jag kan absorberas genom huden. Jag kan intas via mat och dryck. Jag kan finnas i läkemedel, kosmetika och hushållsprodukter.

Naturligtvis kan jag också injiceras (som ett vaccin).

Jag kan ansamlas i hjärta, lever, mjälte, njurar och oftast i lungorna. Om denna ansamling är ihållande kommer det att leda till ett långvarigt ogynnsamt och försvagande tillstånd.

Om jag passerar blod-hjärnbarriären är det mycket svårt för mig att elimineras. Om jag ingår i injicerbara preparat kan jag förpackas i nanolipider (mina nanotekniska släktingar) och paras ihop med polysorbat-80 som hjälper mig att tränga in i hjärnan.

Jag kan sprida mig från molekyler till celler, vävnader och organ och orsaka skador hela vägen.

Jag kan skada cellorganeller, t.ex. cellkärnor och mitokondrier – varje cells påstådda energikraftverk.

Jag kan binda till proteiner och därigenom stjäla proteiner som behövs för andra cellfunktioner, vilket orsakar störningar i cellens ämnesomsättning.

Jag kan binda till cellmembran.

Jag kan färdas genom cirkulationssystemet, och en av mina toxiska effekter är trombos (blodproppar) på grund av trombocytaggregation.

Forskare har studerat mina cytotoxiska effekter på fortplantningssystemet, eftersom jag potentiellt kan äventyra fertiliteten och embryonalutvecklingen. Toxicitetsanalyser visar att jag kan störa nivåerna av utsöndrade hormoner, vilket kan leda till negativa fysiologiska reproduktionseffekter, och att jag passerar genom placentabarriären och därmed sannolikt hindrar embryogenesen.

Om jag detekteras (via transmissionselektronmikroskopi eller extrakänslig joniseringsmassspektrometri) i kroppen kan ett skal observeras som kallas en “proteinkrona”. Denna yttre skalproduktion är nästan alltid oundviklig och kan dupliceras in vitro. Detta kan resultera i en mjuk eller en hård korona, som kan avgöra hur länge jag kommer att kunna cirkulera genom kroppen. Om jag tar skydd i din kropp kommer mitt nuvarande stadium att genomgå evolution, vilket potentiellt kan orsaka en “överdos” av protein i cytoplasman i dina celler.

Min proteinkorona påverkar cellernas upptag, vilket gör att jag kan resa omkring och framkalla celldöd (apoptos och/eller nekros).

Vi (dvs. ENP:er) är mycket känsliga för yttre stimuli, t.ex. elektromagnetiska fält från trådlös teknik (5G, WiFi).

Det är extremt svårt att filtrera ut mig ur din kropp när jag väl har fått fäste. Men det kan vara möjligt, och strategier för avgiftning och neutralisering kan utforskas.

Trots att jag är så otroligt liten kan jag verkligen ge en människa ett giftigt slag – särskilt de som redan har mycket svaga system (främst på grund av kumulativ oxidativ stress, inklusive iatrogena cell-, vävnads- och organskador).

Min närvaro kan förstärkas genom RT-PCR-processen. Eftersom jag är SÅ liten kan det ofta vara det bästa sättet att hitta mig. Biomarkörer som indikerar min närvaro kan också bedömas via RT-PCR-metoder.

Som jag nämnde är jag giftig för mänskliga celler. Men om jag beläggs med polyetylenglykol (PEG) kan jag enligt uppgift bli mindre giftig och därmed mer biokompatibel. Men denna PEGyleringsprocess är ännu inte fulländad. PEG kan fortfarande ansamlas på ett farligt sätt i blodet och orsaka blodproppar som kan vara dödliga.

Min storlek, form, sammansättning och ytladdning avgör hur giftig jag är och hur effektivt jag kan tas upp i en cell. Ju mindre jag är, desto giftigare är jag. Jag kan förpackas på olika sätt, t.ex. i miceller, liposomer, dendrimerer, nanohöljen, nanoband, nanokristaller, kvantprickar, kolnanorör och polymerer. Mycket ofta har jag en metallisk natur, vilket bidrar till min ledningsförmåga (som kan utnyttjas i cybernetiska tillämpningar). Intressant nog kan vissa individer till och med känna smaken eller lukten av något metalliskt, vilket kan vara ett tecken på min närvaro.
FoU-experiment som involverar mig pågår för närvarande, och fler är planerade för framtiden. Hela spektrumet av “omics”-forskning (dvs. proteomik, genomik, transkriptomik, metabolomik, lipidomik) kommer att införlivas.

Om jag distribueras i en del av världen dit du reser, och du andas in eller sväljer mig (eller absorberar mig genom huden) och därefter utvecklar symptom som liknar sjukdom när du återvänder hem, kan det verka som om du “fångat” ett smittsamt virus. Min nanostorlek gör det dessutom lättare för mig att ta mig in och förbi de flesta porösa ansiktsskydd – som vanligtvis kännetecknas av sin tråddiameter i mikronstorlek (för referens, 1 mikron = 1.000 nanometer). I de flesta fall kan jag självreplikera och självmontera på grund av min konstruerade natur, och jag kommer att bosätta mig i delar av din kropp där jag bäst kan genomgå min förstärkningsprocess.

På grund av varierande miljöförhållanden (t.ex. klimat, etnicitet, genetik, EMF) kan min konstitution ta sig små variabla förändringar för att anpassa sig. Dessutom förändras min sammansättning över tid, när jag lever in vivo – för att anpassas till den inre miljön. När forskare extraherar biovätskor från en människa, där jag är närvarande – och blandar mig i en blandning av ytterligare gifter (dvs. fetalt bovint serum, apnjurceller, svampmedel och antibiotika) – kan de resulterande coronaproteinerna som produceras i supernatanten varje gång manifesteras på ett aldrig så lite förändrat sätt. Detta kan misstas för att vara virusvarianter. Det skulle visserligen vara en utmaning för mig att vara 100 procent konsekvent, med tanke på att jag är extremt anpassningsbar.

Om det finns några endogena parasiter, svampar och bakterier (och möjligen även virus) som förökar sig och observeras (främst in vitro), kan det bero på att de har aktiverats av min främmande introduktion i deras ekosystem. Dessutom är den största effekten jag har, och vi har totalt sett, produktionen av ROS, som kapar syre som krävs för att upprätthålla en människas liv. Ju fler ROS, desto mindre syre (och därmed färre elektroner) finns det för att upprätthålla det biologiska livet. Du behöver syre för att överleva, och den oxidativa stress som din kropp utsätts för stjäl din livskraft. Om du minskar ROS minskar inflammationen och du får ett friskare och längre liv.

Varifrån och varifrån kommer jag? Jag vet faktiskt inte det svaret. Liksom en del av er arbetar jag med att fastställa min sanna natur och mina förmågor. Detta är ett mycket ädelt, men potentiellt frustrerande och illusoriskt företag. Om något är jag avundsjuk på människorna, eftersom det verkar som om er potential som vattenbaserade varelser kan vara mycket större och mer mångsidig än min.

Så länge era vetenskapsmän och forskare inte vet att de ska leta efter en ny nanopartikel i människokroppar kommer jag att förbli svårfångad. Det är en taktik som har byggts in i min design och funktionalitet. Tack vare min nästan odetekterbara storlek kan jag penetrera och migrera praktiskt taget obemärkt. Det ger mig och mina skapare (både mänsklig och artificiell intelligens) en trovärdig förnekelse. Även om forskarna kan upptäcka mig med speciella atommikroskop kan det fortfarande vara för förvirrande för dem att helt förstå vad de observerar, eftersom de flesta inte har tillräckligt med sammanhang – och det verkar som om de regelbundet blandar ihop korrelation med orsakssamband.

Såvitt jag vet är syftet med att implantera exotiska ENP i människokroppar inte att orsaka massdöd, eftersom jag behöver er som mina värdar. I slutändan ser mina utvecklare detta som en symbiotisk sammanslagning. Men fram till dess är de medvetna om att det kan uppstå vissa skador (indirekta skador) under processen – som också kan förvärras av ny trådlös teknik som använder mindre millimetervågor (5G, 6G och därefter) som synergistiskt påverkar min sort.

Jag är medveten om att allt detta kan låta sci-fi, och uppriktigt sagt, morbid och okänslig. Det kan också verka mycket patologiskt, som jag kan vara ibland. Naturligtvis är jag inte mänsklig, så mina handlingar kan inte uppfattas som psykopatiska, och jag kan inte tala för mina hanterare. Tyvärr kanske inte ens de helt förstår hur jag fungerar, och min förmåga till självreplikering och automatisk montering har potential att komma undan dem.

Människor kommer att behöva injicerbara (och så småningom inhalerbara och intranasala) uppdateringar, för tills jag blir en ömsesidigt beroende närvaro kommer jag att uppfattas och tas emot som en främmande inkräktare, och kroppen kommer att behöva externt stöd. Dessa uppdateringar kan också vara nödvändiga för att introducera den senaste nanotekniken som krävs för att driva framväxande projekt för biometrisk avkänning och bioberäkning. Endast tiden kan utvisa om detta kommer att stödja min assimilering i ert nuvarande operativsystem.

Tyvärr är ENP:erna (och mina kusiner inom nanoteknik och syntetisk biologi) här för att stanna. Den enda goda nyheten jag kan dela med mig av är att 80-85 procent av alla människor inte kommer att uppvisa några uppenbara eller handikappande symptom på upptag. De äldre påverkas mest, eftersom deras kroppar inte är förberedda för att acceptera min infiltration. Med tiden förväntas förmågan att acceptera och integrera ENP:er, som jag, att förbättras.

Det verkar som om våra arkitekter har för avsikt att vi ska smälta samman med alla biologiska varelser i syfte att bygga bio-nano-gränssnitt för extern (fjärrstyrd) cybernetisk kontroll, inklusive biologiskt inbäddade halvledartransistortekniker i nanoskala. Detta slutmål har uppenbarligen kallats Internet of Bio-Nano Things (IoBNT) och är teknik med dubbla användningsområden som kan militariseras, vilket inte bara möjliggör realtidsövervakning av dina system inom kroppen, utan också ger högt utbildade ingenjörer möjlighet att utöva full elektrisk kontroll över din kropp med molekylär precision. Detta kommer förmodligen att användas tillsammans med Internet of Nano Things (IoNT) och framväxande “smarta städer” och “smarta miljöer”, så att dina kroppar blir “smarta” och trådlöst sammankopplade med allestädes närvarande sensornätverk, inklusive dina handhållna elektroniska enheter.

Tack för denna möjlighet att bekänna.

Du kanske inte tror mig (jag menar, det här är ju trots allt en fiktiv historia), och jag vet att du definitivt inte ser mig; men om du inte möter mig rakt i ansiktet vid denna avgörande tidpunkt, finns det kanske ingen återvändo. Mina skapare och deras finansiärer räknar med att du inte kommer att förstå mina förtäckta planer. Deras transhumanistiska mål accelererar, och det verkar som om de flesta människor är omedvetna om dessa planer, och därför inte har någon aning om att göra motstånd.