KRÖNIKA. Mitt grundsyfte i allt vad jag gör och gjort har varit att ändra på världen och åstadkomma ett samhälle där inte varje människas manöverutrymme måste villkoras utifrån ekonomiska eller andra maktfullkomliga villkor.
Text: Mats Sederholm, författare, skribent och aktiv för DiEM25
Men för att rucka på något måste man komma i kontakt med det. Självklart kan tyckas, men efter 30 års erfarenhet av folk med ambitionen att ändra på världen och med andra åsikter än mainstream så inser jag att det trots allt är svårt för många att ta detta självklara till sig.
Jag spenderade hela 90-talet med att utforska nyandligheten. Ett makalöst äventyr, men som jag till sist gjorde bokslut på för att komma vidare. Jag gjorde det av flera skäl, det främsta var att det inte kunde skapa en förändring. Jag lärde mig massor, men det gick inte att applicera i en vanlig värld och således kunde jag inte rucka på världen. Jag skrev min första bok i slutet på 90-talet och definierade där något jag kallade för Intervenism:
”Tron på en tillräckligt auktoritär eller stor händelse som kan förändra mitt eller andras liv. Tron på en utomstående intervention i mitt liv.”
Fenomenet var en av många erfarenheter jag hade gjort. Människors tro på att någonting utanför en själv ska ingripa (intervenera) i ens eller flera människors, liv och göra det bättre.
Nästa station på min jakt efter förändring blev vad som idag kallas för alternativvärlden och då för sanningsrörelsen. Ånyo spenderade jag flera år i detta och upptäckte många nya sammanhang, fick massor av nya kunskaper, nya vänner men tvingades åter att stanna upp. Motorstopp igen och av samma orsak som förra gången, oanvändbara kunskaper, jag kunde inte rucka på världen helt enkelt.
Jag menar, hur många hemligheter som än kan tänka avslöjas så kommer det inte att beröra människor särskilt mycket. Folk vet redan att världen är korrumperad. Kunskap är inte makt, kunskap är inte förändring förrän det omsätts till handling. Det måste integreras med livet självt. Kunskap utan handling är ett opium för folket. Dessutom, många fakta inom konspirationsvärlden skarvades inte sällan ihop med tro och entusiasm.
Dessutom så blinkade varningslampan ”Intervenism” igen. Tron på att den stora hemligheten kommer att avslöjas av sig själv. Tron på hemliga grupperingar som kommer att befria världen. Eller, det stora sammanbrottet som kommer att göra om världen. Drogen Intervenism som jag en gång själv, ska erkännas, blev berusad av, syntes igen.
Alltså: Intervenism – Nått måste hända, men inte med mig. Gärna förändring, men inte min tack.
De intervenismdrabbade visar istället ensidig bitterhet mot myndigheter, mot politik och mot mainstream i alla former. Anledningar saknas ju inte. Insikten om hur våra traditionella system fungerar, hur de på ett arrogant sätt avfärdar alla tänkbara alternativa föreställningar om hälsa, näring, behandlingsmetoder, media och politik är viktig men när det utvecklar sig till en protektionistisk kamp så utvecklas istället en ny ideologi, Alternavism.
Rucka på världen, nej, nej det är ingen idé, det kommer att skötas av sig själv. Låt mainstream världen vara ifred, alla fel kommer att växa bort som växtvärk tids nog.
Gå inte dit, rör inte vid den världen, den är tokig, elak och dum. Studera den noga och förstå den men gå inte längre än så. Låt oss kura ihop oss och vänta här under filten. Eller, rör inte vid den världen, då stödjer du den. Om du ingriper så blir du bara lurad av hemliga krafter.
Intervenism är en av grundpelarna i Alternavism
Hur ska man förklara för rädda människor att det faktiskt är tvärtom? Det man inte rör vid kommer inte att kunna förändras. Intervenism är en av grundpelarna i Alternavism. Ideologier skapas när kunskaperna tar över ens identitet, precis som vilken annan politisk eller existentiell ideologi. Ni vet, när: ”Pröva det alternativa kosttillskottet x” förvandlas till: ”Ät det alternativa kosttillskottet x, det botar dig från alla sjukdomar, jag äter jämt det.”
Politiker brukar ju inte sällan säga när de förlorat i opinionssiffror att vi har misslyckats med att föra ut vårt budskap.
Idag när det politiska landskapet över hela västvärlden gungar och människor är dödströtta på status-quo-politiker så anser politiska och mediala eliter att vi snarare behöver MER av samma gamla politik och samma gamla normer.
Om världen bara kunde bli mer av allt det som etablissemanget står för så att alla avvikande politiska tankar försvann och gällande sanning återstår. Filterbubblor liksom Intervenism löper från mainstream till altstream.
Men Intervenism är inte bara en tro på att någonting i världen ska rädda oss för här finns också den andra sidan av samma mynt. Den intervenerande kraften som ställer till med allt elände. Den centrala ondskan klädd som djävulen eller Kabalen. Denna enorma kraft utanför mig som styr över allt. Och lyssna noga, tro inte att du kan ändra på detta, som människa är du chanslös, du är maktlös, du är ingenting, läs på och lär men inbilla dig inte att du kan göra något åt det. Så låter det från de lärde inom Alternavism.
Jag började till sist fatta att det jag härjade runt i inte var maktens motståndsrörelse snarare dess trognaste krets. Som tur är så är inte komfortzoner stängda, det är bara att resa sig upp och gå därifrån, helt gratis.
Men liksom under 90-talets nyandlighet så menade många att vi visst gör något, vi skickar distanshealing till oroliga krigszoner på jorden. Idag klickar man på gillaknappar och ryggdunkar varandra. Det påminner också om en scen i Monthy Pythons ”Life of Brian”, motståndsrörelsen som verkligen bestämde för att till sist göra något och bokade upp ett… nytt möte! Eller nyandlighetens budskap under 90-talet. Bara tänk och känn, det sprider sig sedan som ringar på vattnet, “armchair enlightment”.
Intervenism, tron på allt utom sig själv, är inget för de som vill förändra världen. Den är för de som vill släpas efter i en liten jolle i maktens kölvatten. Tron på djävulen eller en gudalik förändring är sak samma.
Intervenism samlar människor med en inbyggd slavmentalitet och formar dem till eliternas fogligaste vän. De som ståndaktigast och envisast vill ha en ny god värld blir istället de som de faktum förstärker den gamla. Eller i en Orwellsk ton, Likgiltighet är Motstånd.
Förändring handlar inte om att prata eller uppleva. Information om det dolda eller okända sprids inte särskilt mycket och även om den sprids så är det ingen som tror på den eftersom den oftast är för introvert och inte avsedd för att klara en dialog med omvärlden. Att kommunicera med omvärlden är inte förenligt med Alternavism eller Intervenism.
Genuin förändring – Ta ställning och agera med en bibehållen inre kompass
Den verkliga förändringen handlar om att påverka omvärlden även på deras villkor. Man tvingas anpassa sig själv, man tvingas lära om sig själv. Det betyder inte att man förlorar vad man står för, man berikas med något utöver detta. Man behåller sin inre kompass, men lär sig förändringens verktyg, det som kan skapa en skillnad därute i världen där problemen finns. Man söker en balans mellan insikt och handling, mellan det inre och yttre. Att sätta saker i rörelse är liv. Att tro på förändring genom andra eller annat skapar uppgivenhet och tomhet.
Det är snart val, jag har inte röstat på ett riksdagsparti på 25 år och kommer inte att göra det nu heller för, åter igen, de bjuds inga alternativ som kan förändra. Men jag kommer att rösta, kanske blankt eller på något annat, för jag vet att rösträtten är något som människor i vårt förflutna har kämpat hårt för och jag respekterar dem. De åstadkom någonting konkret genom att AGERA gentemot makten, inte genom att förstå hur den fungerar och sedan bara lipa åt den.
Ta ställning, pröva nytt, håll ditt hjärta ungt. I dagens böljande nya politiska landskap så finns det mer än någonsin utrymme för nya kreativa möjligheter. Bejaka, ge liv åt dina kunskaper. Pröva din övertygelse bland andra människor, rör vid dem, lyssna och lär dig nya språk. Du förlorar inte vad du står för. Var inte rädd.
Fick jag en chans så skulle jag predika om kärlek och människans inbyggda storhet även i helvetet. Jag vet att jag skulle få idealisterna och de envisa gaphalsarna emot mig, både från delar av mainstream och delar av altstream, men jag vore åtminstone en levande skapare.
Text: Mats Sederholm, författare, skribent och aktiv för DiEM25