Jesper Jerkert försvarar sin besserwisser-klubb

 
Allt fler inser att Jesper Jerkerts förening Vetenskap och folkbildning (VoF) varken bedriver vetenskaplig eller folkbildande verksamhet. Det är snarare är en tyckar-klubb för besserwissrar med lust för mobbning och med bristande känsla för etik. Den f.d. ordföranden Jerkert gav nyligen ytterligare ett bevis på vad VoF står för i  en lång insändare i tidskriften Magasinet Filter. 
Magasinet Filter ägnade många sidor åt VoF i sitt decembernummer 2010. Bilden man gav var hurtig och positiv. Här fanns det minsann en grupp aktiva personer som jagar förvillare och charlataner! En insändare jag skrev i det efterföljande numret påtalade föreningens bristande vetenskaplighet. Det föranledde VoFs f.d. ordförande, Jesper Jerkert, att försvara föreningen i en lång insändare i tidningens april-maj-nummer.
Jesperts text innehöll tre delar. I den första menar han att en VoF:are förstås begriper mer om ett vetenskapligt ämne genom att själv läsa ”adekvat litteratur” än en person med lång utbildning inom ämnesområdet parat med daglig vetenskaplig verksamhet inom densamma. Det andra avsnittet är ett enda långt förlöjligande av min andliga trosuppfattning – numera en osmaklig vanesak för Jerkert. Den tredje delen går ut på att VoFs grundare, Sven Ove Hansson, aldrig liknat meningsmotståndare vid ”ogräs”. Så står det visserligen i boken Fakta eller fantasier, som Jerkert var ensam redaktör för. Om påståendet är felaktigt så borde Jerkert ha rättat till lapsusen för länge sedan. Han hade chansen i Magasinet Filter. Men den tog han inte.
 
Varför skriver jag om VoF?
Jerkert uppehåller sig länge vid sin förvåning över att jag skriver så mycket om VoF. Han framställer det som om det vore en fixering, och han tycks inte förstå orsaken. Därför skall jag förklara den nu.
Hos mig och många andra finns en vision om att vetenskapen och dess utövare skall ha en sund självbild och stå för god etik. Jag har varit vetenskapsman i 30 år och dessa etiska regler är viktiga för mig.
De innebär exempelvis att en vetenskapman skall:
1. inte trakassera andra på grund av kön, religion och hudfärg. Särskilt illa är om han gör det i vetenskapens namn.
2. söka sanningen genom akademisk debatt grundad på sakliga argument som framförs på ett respektfullt sätt. Att syssla med baktalning och mobbning hör inte hemma här. Att använda öknamn på meningsmotståndare är olämpligt.
3. inte medvetet förvränga vad en meningsmotståndare säger i syfte att vinna poäng. I detta ingår att försöka förstå när resonemang bygger på vetenskap, personlig övertygelse eller andlig trosuppfattning. Det är inte svårt om man anstränger sig.
4. måste förstå sina begränsningar när det gäller eget kunnande.
Jerkerts förening VoF bryter mot dessa regler. Ständigt. Man kan även påstå att brott mot de akademiska spelreglerna och dess etik utgör grunden för föreningens existens.
Just därför har VoF inget inom svensk vetenskap att göra.
 
Skriverierna som fick mig att vakna
Att hålla svensk vetenskap så ren som möjligt för nedbrytande krafter ad modum VoF är mitt motiv för att kritisera föreningen. Det är ett viktigt syfte. Men självfallet fanns en signal som gjorde att jag överhuvudtaget uppmärksammande att föreningen finns. ”Out there” är den inte alls särskilt känd.
Jerkert själv tror att orsaken till mina artiklar om VoF är en hämnd för artikel om mig kallad ”Spiritismprofessorn vid Karolinska institutet” som Sven Ove Hansson skrev 2004. Som tidigare meddelat  Jerkert så bryr jag mig faktiskt inte om vad som skrivs om mig i VoFs föreningstidning Folkvett. Det är en liten strunt-tidning för vetenskapsextremister som inte ens går att låna på ett enda bibliotek i Stockholm. Vad som står där berör mig lika lite som Sverigedemokraternas skriverier.
Men låt oss titta på den artikeln. Här är alltså en högt uppsatt vetenskapsman som öppet hånar min andliga trosuppfattning. Den är ett så klockrent brott mot min första etiska regel ovan man kan komma. Att visa respekt för andliga trosuppfattningar, även om han inte delar dem själv, är självklart för de flesta, men  inte i VoFs värld. Dessutom bröt artikeln mot pressetiska regler genom att inte erbjuda genmäle. Ansvarige utgivare för Folkvett är, kanske inte oväntat, Sven Ove Hansson själv.
Nej, det som istället blev startskottet för mitt intresse för föreningen VoF var det Hansson framförde om mig i boken Vetenskap eller förvillelse. Hansson skrev där att mitt andliga intresse utgjorde pseuodvetenskap vid universitetet (!) och orsakades av dåligt handledning under mina akademiska studier (!). Mer om detta kan du läsa i ett kapitel i min bok Gudomlig väg (se länk här). Tydliga brott på mot reglerna 1, 2 och 3 i min lista, alltså. Jag var fascinerad över att en intellektuell person kunde konstruera så illvilliga påståenden, trycka upp dem i en bok och sprida dem. Här fanns inte ett vitten intresse av att söka sanningen eller att ens försöka sortera ut vad som är vad. Dessutom satte karln sin akademiska stämpel på alltihop, vilket innebär att även Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) dras in i etik-haveriet. Vilka människor är det som gör så? Jag började studera föreningen.
 
VoF hör hemma på soptippen
Det jag fann om VoF gjorde mig förfärad. Föreningen grundar sig på att försöka skada och trakassera dem man inte sympatiserar med, bland annat genom att publicera smutskastning ad modum Hansson. Någon dialog av akademiskt slag är man inte intresserad av. VoF sysslar också med personförföljelse – den mest uppenbara är väl Dan Larhammars mångåriga och upprepade påhopp på författarinnan Sanna Ehdin, som spänner över minst ett decennium. Medlemmar har registreringsverksamhet av oliktänkande som sker öppet på nätet.
Omnipotensen frodas i VoFs annaler. I Magasinet Filter försvarar sig Jesper Jerkert frimodigt mot min kritik av att han, som saknar utbildning i biologi och medicin och aldrig arbetat professionellt med sjuka människor, tror sig veta bättre än personer som uppfyller de akademiska kraven på sakkunskap mångdubbelt bättre än han själv. Pinsam och insiktslös överträdelse mot Regel 4 i min lista ovan.
VoF orsakar stora skador för privatpersoner. Glädjen när man lyckas går inte att ta fel på.  Då blir det tids nog så att man själv får kritik. Jerkert tycks vara förvånad över detta. I min värld är det dock självklart. Det kallas karma. Om man fungerar som VoF kommer det förr eller senare en motreaktion.  Och den kan bli smärtsam för mobbarna personligen. Googla själv på VoFs förre ordförande Hanno Essén och se. Det blir inte lätt för honom att få ett nytt jobb, om han nu skulle våga söka sig utanför KTHs trygga famn, men en sådan ”track record” på nätet. Jag tror till och med att han genom sin kontroversiella framtoning skulle bli omöjlig att ha som dekanus.
Det kan inte vara lika kul idag att vara VoF:are som för några år sedan. Kritiken har spritt sig. Det är fler än jag som insett att den här föreningen, sitt namn till trots, varken bedriver vetenskaplig eller folkbildande verksamhet. Det är en tyckar-klubb för besserwissrar med lust för mobbning och med bristande känsla för etik.
Jerkert bör lämpa av sin förening på den plats där den hör hemma – på en skithög.