Värd på “Sommardagar”, en konstutställning

7 juni, dagen efter nationaldagen, var det Eva Alvemurs och min tur att sitta värd på konstutställningen “Sommardrömmar” i Danderyds Konsthall. Det är en samlingsutställning, tavlor, skulptur och vävnad av drygt tjugo konstnärer med någon slags hemhörighet i Danderyd.
Drivkrafterna bakom detta är Karin Nordvaller och Lars Olsson två mycket duktiga konstnärer (Karin måleri, Lars mångsidig konstnär).
Eva Alvemur delade denna dag uppdraget med mig. Hon är landskapsarkitekt men målar mycket och har sin ateljé i Danderyd. På utställningen deltar hon med två “närbilder” av vallmoblomster, en olja och en akvarell. Storformat och underbart vackra. Dagen vi satt där kom flera besökare in och var intresserade av just hennes konst. En av dem funderade på att köpa hennes båda plus en till “Vallmotavla”.
Att sitta värd visade sig vara väldigt roligt och överraskande på ett positivt sätt. Hallen ligger alldeles vid uppgången av rulltrapporna så det blir många spontanbesök.
Väven (av Shirley Tommos) som hänger alldeles vid ingången drar uppmärksamhet och flera besökare studerar den närgånget. Även de fantastiska smidesskulpturerna av Heikki Haapanen, “getingen“, “vildsvinet” och “gräshoppan” väcker uppmärksamhet.
Också det mycket vackra schackspelet av “Tina”, Christina Frid lockar till närmare betraktelse. Många tar sig tid att med hjälp av programmet lotsa sig runt och studera vem som gjort vad.
Ett par kom in och jag hörde att de diskuterade Kerstin Rikardssons Fjäril. Båda tyckte mycket om den men problemet var att den var – “för liten”. De gick in och ut några gånger så när de kom tillbaka föreslog jag att de skulle ringa Kerstin och fråga om hon inte hade en större. Det var en bra idé tyckte man och jag tror de försökte ta kontakt direkt.
Jag satt en stund ensam i lokalen och det lugnade ner sig då kom en man in med sin lilla dotter kanske 4-5 år. Hon vill känna på resväskorna och kanske plocka om dem lite. Pappa försökte förklara att det var ett konstverk och att man inte fick röra. Men denna lilla virvelvind ville röra vid alla skulpturer så hon drog med sig pappa in i lokalen.
Flickan stannade till vid Kerstins Fjäril och tyckte den var fin så pappa tog en bild av den. Flickan gick runt och kände på Lars Olssons verk och pappa stannade vid mina Ölandsmotiv, tog en bild och sedan en närbild, en detalj.
Naturligtvis undrade jag över det. Men ville inte störa.
Medan flickan sprang fram och tillbaka rörde sig mannen åt mitt håll och jag kunde inte låta bli att ställa frågan om detaljbilden. -“Äh det var signaturen”. Jaha undrade jag – Börje Peratt, svarade han och tillade att Peratt hade gjort kultserien Fisketur. Oj tänkte jag, “kult”! – Jo, fortsatte mannen, “den gick i flera år och fick in mig på natur och fiske. Försöker få min dotter intresserad också …” Jag tillkännagav mig som den person som gjort denna TV-serie och han blev ännu lite mer upprymd. – “.. har dem alla på VHS, vi, mina kompisar träffas ibland och har nostalgikvällar … sånna filmer görs inte idag och det är synd”, tyckte han. Det var överraskande att få ett sådant erkännande där och då från något man gjort för nästan 25 år sedan. Ett avtryck kan göras mer än i tavelform.
När det varit tomt ett tag kom Eduardo från norra Chile in, en ensam man som noga undersökte verken. Han ville gärna prata så jag frågade om han var konstnär. Jo svarade han men han ville mest arbeta med pedagogiskt måleri för barn. – “Som världen ser ut idag måste vi uppmärksamma barnen”, förklarade han. – “Människan har lämnat ideal och moral och förlorat humanismen”. Det ordet triggade direkt igång mig. 2011 tog jag initiativ till en förening för att återerövra begreppet och skapa kunskap om vad humanism innebär. Återigen ett samtal som berörde och som man sällan annars får tillfälle till.
Så kom “Tre rosor” in i hallen, det var tre kvinnor som varit med och drivit Danderyds konstförening. De var så förvånade att finna Danderyds konsthall här. – “Vad har hänt, jag trodde aldrig kommunen skulle ställa upp på detta?” De tog var sitt program och gjorde en seriös rundvandring. Under tiden ringde Karin Nordvaller och jag berättade om de tre rosorna. Karin bad mig ta deras uppgifter för vidare kontakt inför några kommande aktivitet. Ja, Karin vill ju involvera människor och sprida konsten.
Denna fredag, en klämdag mellan nationaldag och lördag med vackert väder kom ändå ganska många, kanske hundra, besökare. Det blev en fantastisk dag, inte minst att ha fått lära känna Eva Alvemur och haft så intressanta samtal. Att sitta värd (vakt låter så trist) gör att man kan lära känna nätverket och få chansen att fördjupa kontakten med varandra. Till hösten kommer många nya chanser i form av konstvandring och kulturbiennal.
Börje Peratt
LinkedIn
IMDb
Börje Peratt officiell hemsida
Börje Peratt – Bildmakare