Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
Jan Norberg hamnade nästan i slagsmål med en man med “ganska långt svart skägg” på en buss i Stockholm. Norberg berättar på telefon att orsaken som fick angriparen att koka över var för att Norberg och en annan resenär beklagat sig över den migrantrelaterade gängkriminaliteten i Sverige.
Norberg förklarar:
Jag hade för ett tag sedan den tråkiga plikten att närvara vid en begravning av en nära vän som dött hastigt, med ledsamhet i sinnet anträdde jag resan till Sverige. I ett gråkallt Sverige i oktober satte jag mig på en buss från en av Stockholms södra förorter för vidare transport med slutdestination Arlanda.
Jag tog plats på ett säte där man sitter två och två mittemot varandra där det redan satt en kille som såg min lilla kabinväska. Han började fråga om jag var på väg någonstans. Jag berättade om mitt tråkiga ärende och vart jag var på väg.
Min medpassagerare började då prata om att Sverige inte ”bara” har ett kallare klimat än det sydeuropeiska land dit jag flyttat för snart 9 år sedan. På det sättet var vår konversation igång om hur Sverige utvecklats sedan jag lämnat Sverige.
Hotade två lugnt samtalande resenärer med våld
Ofrånkomligt gled vår diskussion in på hur mycket ”kallare” Sverige blivit vid sidan av det rent klimatmässiga. Efter ett par minuters samtal reser sig plötsligt en man från sätet framför oss och kräver att vi ”håller käften”, när jag frågar om vi samtalat för högt skriker han till svar att vi inte har en aning om vad vi pratar om och att det är därför vi skall ”hålla käften”.
Jag behöll mitt stoiska lugn och påpekade att det är vår grundlagsenliga rätt att samtala och uttrycka våra åsikter, alldeles oavsett om vi befinner oss på en buss eller om samtalet sker i en mindre publik miljö. Då brister det för mannen som rest sig stående och han höjer sina knytnävar och måttar för ett utfall mot oss båda.
Jag påpekade då lugnt att detta med största sannolikhet spelats in av den kamera som satt uppsatt strax bakom den nu alldeles rasande mannen. Han brydde sig inte särskilt utan fortsatte skrika och hota oss båda, men när han hunnit fundera under cirka en minut insåg han att det inte bara fanns kameror i bussen. Det fanns ju också massor av vittnen.
Greps direkt på busshållplats
Resan fortsatte och vi två som satt mittemot varandra fortsatte vårt samtal och bussen gled så småningom in vid ändhållplatsen. Något förbryllad ser jag då två väktare utanför bussen när vi skall stiga av. De omhändertar snabbt och resolut mannen som uttryckt hotelser och uppträtt aggressivt.
Mig tar de åt sidan med frågan om jag vill anmäla den hotfulle mannen. Jag frågar då vilken sannolikhet en sådan anmälan kommer att leda till en polisutredning och en vidarebefordran till åklagaren för åtal.
De båda väktarna suckar då tungt och medger att denna anmälan med sannolikhet gränsande till visshet skulle komma att läggas ned. Vi enas därför ganska snabbt om det relativt meningslösa att uppta en anmälan.
Däremot upprördes jag av vad väktarna sa lite i förbigående, nämligen att denna individ som hotat och bråkat vid en anmälan får mina personuppgifter och att dennes kriminella kompisar då kan leta rätt på mig för en mer ”fysisk” vedergällning.
Jag informerade då att de i så fall måste ta hjälp av sina internationella kumpaner någonstans i södra Europa då jag som sagt inte längre bor i det multikulturella och mycket våldsamma Sverige.
Att på ort och ställe uppleva Sverige av idag blev en slags bekräftelse på mitt fosterland sedan ganska länge upplever början av ett inbördeskrig baserat på härkomst, för jag behöver väl knappast påpeka att den våldsbenägne och synnerligen aggressive mannen var kortklippt med ganska långt svart skägg och av arabiskt ursprung.
Brrr, så kallt Sverige blivit på grund av den massimmigration vi upplevt under cirka 40 år.