NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
Det är något särskilt med hur BRICS talar om samarbeten, inte bara i siffror, handelsavtal och stormaktspolitik utan i kulturmöten mellan människor och i röster på en scen.
Text: JE Lindblom, Jan-Erik är insatt i BRICS, BRI och den multipolär världen. Han driver BRICS svenska Nyhetsbladet, Belarus Direkt och Ryska Posten på Substack
När jag läser om hur Moskva återigen ska öppna dörrarna för unga skådespelare från BRICS+ under 2026, tänker jag att det här är precis det som ofta glöms bort i västliga analyser. Man fastnar i geopolitikens rubriker, men missar det långsamma, mänskliga arbetet, det som sker bakom kulisserna.
Kulturmöten
Genom teaterstipendiet InteRussia samlas unga scenkonstnärer i den ryska huvudstaden för att under flera veckor leva och andas sitt yrke. Satsningen drivs av Russian Institute of Theatre Arts (GITIS) tillsammans med Gorchakov Fund och med stöd från Rossotrudnichestvo. Det låter kanske formellt och byråkratiskt på pappret. I verkligheten är det betydligt mer konkret.
Programmet pågår från slutet av augusti till början av oktober. Under den tiden får deltagare från Brasilien, Indien, Kina, Sydafrika och flera andra BRICS+-länder fördjupa sig i rysk teatertradition. De tränar röst, scennärvaro och fysisk gestaltning. De ser föreställningar på Moskvas stora scener och möter etablerade regissörer och skådespelare.
Framför allt möter de varandra.
Det är just där jag tycker att BRICS blir som mest intressant. Inte i toppmötenas deklarationer, utan i de här repetitionsrummen där en brasiliansk aktör står bredvid en indisk kollega och försöker tolka en scen genom en metod som vuxit fram ur Konstantin Stanislavskijs arv.
Konstantin Stanislavski är fortfarande ett namn som ekar i hela teatervärlden. Hans psykologiska realism och arbete med inre motivation har påverkat allt från rysk dramatik till amerikansk film.
När unga talanger från olika världsdelar får arbeta med den traditionen i dess ursprungliga miljö uppstår mer än undervisning. Det blir ett kreativt korsdrag och där visar BRICS en annan dimension av sitt samarbete.
Sedan starten 2021 har över 500 deltagare från mer än 70 länder gått igenom programmet. Det är inte obetydligt. Det är ett nätverk som växer – en kulturell väv parallellt med ekonomiska och politiska strukturer.
Vi är vana vid att beskriva internationella relationer i termer av sanktioner, militära allianser och handelskonflikter. Kulturutbyte och kulturmöten är däremot ett långsiktigt projekt. Det är mjuk makt, visst, men också relationer som kan överleva politiska svängningar.
Jag ser det framför mig: en kväll i Moskva. Höstluften är skarp. En grupp unga skådespelare sitter kvar efter repetitionen, diskuterar en scen, skrattar åt språkliga missförstånd och jämför sina hemländers traditioner. Där kan framtida samarbeten ta form – en gemensam uppsättning i São Paulo, en film i Johannesburg.
Syns inte i BNP-statistiken
Här landar jag i min egen slutsats: BRICS har en förmåga att skapa alternativa arenor. Platser där länder i det globala syd – och deras partners – kan mötas utan att allt filtreras genom västliga institutioner. Det gäller finans och handel, men också konst och idéutbyte.
Teater är dessutom en konstform som kräver närvaro. Du kan inte gömma dig bakom diplomatiska formuleringar när du står på en scen. Du måste vara sann i stunden. Kanske är det just därför detta initiativ säger något större om vart världen är på väg.
När den femte årgången genomförs 2026 markerar det mer än ett jubileum. Det visar att satsningen har bestått trots globala kriser, sanktioner och politisk turbulens.
I en tid då världen tycks delas upp i block byggs samtidigt nya broar – ibland av trä, text och scenljus.
Och kanske är det där, i samtalen efter repetitionerna, som framtidens relationer faktiskt tar form.
Text: JE Lindblom
Relaterat
- InterRussia: Fellowship programme in theatre art
- NewsVoice: Kultur
- #kulturmöten
