NewsVoice är en nättidning för oberoende nyheter, debatt och analys. 
Peter Clack, en undersökande journalist från Australien, varnar för att år 2030 måste mer än 85% av vindkraftparkerna skrotas på grund av ålder. Förbrukningen av naturresurser är enorm och avfallshanteringen av alla skrotade kraftverk är extremt problematisk.
Text: Peter Clack | Översättning och utdrag: NewsVoice
År 2030 kommer hela 85–90 % av de 1,3 miljoner (ekvivalenta) vindkraftverk som är i drift idag (GWEC 2025) att ha nått slutet av sin livslängd. Bara för att upprätthålla status quo måste de alla bytas ut under en period på 15–20 år som sträcker sig över tidsfristen för nettonollutsläpp år 2050.
Det innebär att ungefär 35 000–40 000 vindkraftverk per år måste tas ur drift, återvinnas (eller skickas till kyrkogården) och ersättas. Detta kommer i sin tur att leda till en andra, ännu kostsammare utbyggnad, utöver den vi fortfarande betalar för.
Samtidigt kommer 5–10 miljarder solpaneler (2 TW installerade idag) också att tas ur drift, vilket medför kostnader på hundratals miljarder för skrotning, utbyte, återvinning och nedgrävning.
Enbart avvecklingen av vindkraft kommer att kosta 90–150 miljarder dollar globalt (150–250 k per vindkraftverk; för havsbaserade vindkraftverk blir kostnaden dubbelt så hög). Kostnaderna för nya vindkraftverk (för perioden 2025–2050) kan lätt uppgå till 3–4 biljoner dollar, utöver vad vi redan spenderar.
När det gäller kompositbladen kommer 1,5–2 miljoner enheter, de flesta icke-återvinningsbara, att hamna på deponier eller i förbränningsanläggningar.
Varje 3–5 MW-turbin behöver 2 ton kritiska mineraler för permanentmagneter av sällsynta jordartsmetaller (NdPr, Dy). Efterfrågan kan tredubblas samtidigt som Kina fortfarande raffinerar 80 % av det globala utbudet.
Allt detta måste ske samtidigt som de offentliga subventionerna avtar, restriktionerna för fossila bränslen skärps (diesel driver fortfarande 86 % av gruvutrustningen) och det privata kapitalet blir mer kräset, efter år av magra eller negativa avkastningar inom förnybar energi.
Den kommande fasen av ”ersätt allt igen” kommer att kräva en industriell mobilisering i andra världskrigets skala, men med betydligt mindre politisk vilja.
