Bill Gates, Albert Bourla och Mark Rutte förlorade moralisk rättegång om covidskandalen

Michael Reichel var på plats för NewsVoice som enda svenskt media för att rapportera om en skadeståndsprocess vid Rechtbank Noord-Nederland i Holland gällande covidskandalen mot bland annat Bill Gates, Albert Bourla (Pfizer), f.d. premiärministern Mark Rutte och den nederländska staten. Reichel sammanfattar sina intryck. 

Text: Michael Reichel (Facebook profil)

Journalister från EU och länder som USA och Kanada hade samlats för att närvara vid rättegången den 22 oktober. De svarandena var 17 stycken. De mest kända var Gates, Pfizer’s Bourla samt Mark Rutte, tidigare statsminister i Holland. Med på listan fanns även statsmedia, WEF och andra NGO:er, halvstatliga myndigheter samt den holländska staten. Långt ifrån alla som bär ansvar, men representationen var tillräckligt bra.

Rättens ordförande öppnade med ett långt anförande om etikettsregler i rättssalen. Denne gjorde det tydligt att ingen dom kunde fastställas då fallet var för komplicerat. Rätten försökte uttrycka empati genom att erkänna att käranden hade genomlidit tragiska skador. Vidare gjorde man klart att domstolen inte kunde avhandla något som inte ingår i åtalspunkterna.

Diskussionen öppnades med kärandens ombud, advokaten Peter Stassen, om hur vissa ord ska tolkas, till exempel vad ”vaccin” avser i den här kontexten. Språket i domstolen var förvånansvärt informellt, inte alls likt det byråkratiska språket i svenska domstolsprocesser.

Efter detta öppnade Peter Stassen sitt inledningsanförande (bilaga). Det börjar med att Covid-19-pandemin inte var en sjukdom utan ett projekt. Det slog an tonen för det fortsatta anförandet där Stassen i princip beskrev det vi alla redan vet om hur det förhåller sig till Klaus Schwabs bok The Great Reset och att injektionerna utgjorde ett biologiskt vapen.

Stassen förklarade vidare varför försvarets påståenden om att allt bara är en konspirationsteori inte håller. Han citerade därför Klaus Schwab (World Economic Forum) och hans offentliga uttalande om att Covid-19 är ett nytt ”socialt kontrakt” där ”social utveckling inte kommer att halka efter ekonomisk utveckling”.

Hur det ska tolkas är uppenbarligen inte att det rör sig om enbart en bok utan att det är en beskrivning av en återställning (reset) av allt vi vet som därefter kommer att fylla människans medvetande med saker som biodiversitet, digital identitet, digitala pengar, energiomställning och sociala krediter och så vidare.

Stassen kopplade också till Agenda 2030 och visade hur långt tillbaka i tiden allt detta hade planerats. Stassen tog ytterligare ett kliv och gick så långt tillbaka till mer eller mindre dolda organisationer, fram till de bankfamiljer som i dag kontrollerar tillgången till och användningen av världens kapital.

Stassen lämnade inte så mycket kvar om vad globalismen håller på med, vilka risker det innebär eller vilka aktörer som är inblandade i dag. Han fortsatte med att Schwabs bok ”Covid-19 The Great Reset” inte är något annat än nazismens ”Mein Kampf” i version 2.0.

Stassen tog även upp vad WHO:s Tedros A. Ghebreyesus har uttalat som direkta bevis på hur samarbetet med WEF och FN fungerar. Stassen menar att det inte är svårt att se Goebbels metoder i propagandan och Mengele i genomförandet.

Försvaret utgjordes av enbart jurister som ombud för de svaranden, alltså inga av de som faktiskt var åtalade var på plats.

Läs mer i NewsVoice: Rättsprocessen mot Bill Gates, Albert Bourla och Mark Rutte

Något som stod klart redan från början var hur svag, ja nästan obefintlig, försvarets argumentation var. Ingen tog ställning till den dokumenterade bevisföringen, trots att åtalet utgörs av 14 000 sidor material. Alla ombud som uttalade sig upprepade flera gånger mantrat: ”safe and effective”.

Det här måste ses som något löjeväckande och inte minst som ett självskadebeteende, då dessa ord så tydligt är bevis på hur just den nämnda åsiktstyrningen har gått till. Samtidigt är det, idag med tillgången på den massiva och öppet tillgängliga kliniska och statistiska evidensen av injektionernas dödsfall och skadeverkan, inte längre möjligt att bestrida dessa fakta. Att i detta läge vidmakthålla ”safe and effective” innebär också att vidmakthålla skulden.

Svarandens ombud menade att injektionerna räddade ca 20 miljoner liv, men Bourlas ombud var påtagligt bevärad av situationen, vilket framgick av dennes ansiktsrodnad.

Ombudet för Bill Gates var den som starkast uttryckte känslokyla när denne menade att det inte fanns någon påvisbar kausalitet mellan att Gates hade uppmanat till injektioner och kärandens skador.

Statens ombud, advokaten R-W Medhuis, menade att Peter Stassen försöker skapa en ”preferred reality”, alltså en ”föredragen verklighet” som inte är verklig. Försöket att nedvärdera både vittnen och bevisföring är ju en klassisk metod i domstolar för att ingjuta tvivel. I detta fall var försöket substanslöst. Vi som förväntade oss en intressant intellektuell duell ”en mot sjutton” blev djupt besvikna.

Även om flera ombud valde att inte svara och i stort sett vilade på vad som redan sagts, kan man observera en viss skillnad mellan uttalanden från den holländska staten och de som företrädde Pfizer (Bourla), Gates , NGO:er, WEF och massmedia. Det blir intressant att observera hur den här sprickan kan komma att vidgas. Vi vet ju att stater avtalsmässigt har gjort läkemedelsindustrin fri från skadeståndskrav. Därför blir inga civila avtal giltiga eftersom det strider mot lagen.

Stassen’s slutliga anförande var inget annat än en vänligt formulerad, men strikt anmodan till rätten, om vilket ansvar och vilka skyldigheter de har i den vidare processen och däri finns kravet på att identifiera sanningen. Helt uppenbart var det Stassen som ägde rummet och han satt både på den högsta juridiska och moraliska positionen.

Direkt efter att domstolen ajournerats mötte besökarna de som väntade utanför, en kylig eftermidddag med duggregn. Detta till trots blev det en del mingel, och jag hade möjlighet att lyssna på en diskussion om hur flera av försvarets ombud hade moraliska problem med sina uppdrag. Tydligen var de, efter att de läst in sig på vittnesutsagor och bevismaterial, berörda av vad de insett. De förstod vad som står på spel och att de hade valt fel sida i historieskrivningen.

Vid samtal med Stassen i det efterföljande pressmötet nämnde han också att om han varit ombud för svaranden så skulle han ha valt att inte svara alls. Det såg vi också tydliga bevis för att vad än försvaret än sade, sjönk de bara djupare i lögnens kvicksand.

Vad är det vi egentligen har bevittnat?

Det tog undertecknad närmare ett dygn att till fullo inse att det som skett är något mycket stort och betydelsefullt. Det finns en historisk kvalitet. Det är så pass stort att själva domslutet är underordnat verkligheten. Det som skett är att vi vet namnen på en rad enskilda individer som tidigare varit osynliga. Vi vet i dag vilka indvider som drog i trådarna, hela vägen till toppen av hierarkin. De har blivit exponerade och åtkomliga för folket och rättvisan.

Det här är en vändpunkt för den kamp mot en ondska som så många har väntat på. Reflektera över det.

Domslutet då? Tja, det är ingen som ens kan tänka sig fällande domar, men det är som sagt inte poängen här utan själva processen och i den processen har målet redan uppnåtts. Kraven från de kärande, de två som har avlidit och ytterligare två som är illa däran, handlar inte om ekonomisk kompensation utan om att sanningen kan fastställas juridiskt. Offren inte igenom den här juridiska skärselden enbart för sin egen skull utan för alla holländare och i dess förlängning världen.

Nu är det heller ingen slump att processen skedde just i Holland. Dels vilar ett oförlöst ansvar som aldrig riktigt beivrats om hur holländska folket bedrogs av sitt eget kungahus under andra världskriget samt, hur likt Tyskland, nazismen inte fullo rensats bort ur institutioner och organisationer vilket är skälet till det stigma som finns kvar under ytan.

Dels är det så att, detta till trots, fortfarande finns ett juridiskt system som medger att överklagan inte kan hindras hela vägen upp till den högsta instansen.

Text: Michael Reichel (Facebook profil)