Caitlin Johnstone: Irans styrka blev republikanernas undergång i mellanårsvalet

Alla dessa fyra svar hänger direkt samman med Trumps beslut att inleda ett oprovocerat anfallskrig mot den islamiska republiken Iran. Kriget i sig, misslyckandet med att sätta Amerika först och Washingtons groteska allians med staten Israel är alla tydliga exempel på Trumps krigshets i Mellanöstern.

Levnadskostnader och inflation hänger också starkt samman, eftersom de blockader som Trumps krig har lett till har kostat varje amerikanskt hushåll tusentals dollar i form av stigande priser på bränsle och livsmedel.

Det sista är den verkliga historien bakom detta val. Som så ofta var det ekonomiska frågor som rankades som de främsta frågorna bland amerikanska väljare inför mellanårsvalet, och en av de främsta orsakerna till att amerikanerna har haft det ekonomiskt svårt är just kriget i Iran.

Så saken är inte att amerikanerna spontant förvandlades till ett land fullt av ömsinta fredsvänner i november 2026. Saken är att Iran lyckades ålägga vanliga amerikaner en ekonomisk kostnad för sin onda regerings beslut.

Den genomsnittlige amerikanen är en propagandaförvirrad imperiezombie som har indoktrinerats till kallhjärtad likgiltighet inför sin regerings övergrepp i den globala södern. De amerikanska väljarna förkastade inte kriget i Iran för att de anser att det är omoraliskt att bomba skolor och civil infrastruktur i anfallskrig utomlands; de förkastade det för att det kostade dem mer att tanka sina pickuper och för att de tvingades betala mer för sina hinkar med Mountain Dew och ranchdressing.

Om Trump hade vunnit kriget på fyra till sex veckor, som han ursprungligen hävdade att han skulle göra, skulle hans fruktansvärda attack mot Iran inte ha haft större betydelse i valbåsen än hans interventionism för regimskifte i Venezuela.

Det är endast tack vare att Iran lyckades göra vad som krävdes för att behålla den militära styrka som behövdes för att ålägga den amerikanska väljarkåren ekonomiska påfrestningar som republikanerna förlorade senaten i många år framöver.

Kriget mot Iran är nu officiellt politiskt gift på grund av Irans styrka.

Amerikanska tjänstemän älskar att gnälla och klaga över att Iran lägger sina pengar på militären istället för på det iranska folket (även om USA bokstavligen är det absolut sista landet på jorden som har någon rätt att framföra ett sådant klagomål), och än i dag gråter de krokodiltårar över hur Teheran aggressivt krossade CIA:s och Mossads uppror i början av året.

Iran har visat världen att en nation måste behålla sin styrka om den vill behålla sin suveränitet och undvika att förvandlas till ännu ett bedrägeri för utvinning av naturresurser åt det amerikanska imperiet.

Varje land som behåller den nödvändiga styrkan för att slå tillbaka det amerikanska imperiets försök att införliva det i sitt maktparaply blir utan undantag svartmålat av den imperialistiska propagandamaskinen som en tyrannisk och despotisk skurkstat, men det är det amerikanska imperiet som tvingar regeringar att utöva våld om de inte vill ersättas av underdåniga amerikanska marionettregimer.

Västvärldens propaganda framställer gärna den globala kampen som fria demokratier mot förtryckande autokratier, men i själva verket handlar det bara om nationer som vill behålla sin suveränitet mot ett imperium som vill ta den suveräniteten ifrån dem.

Det är det amerikanska imperiets fel att de enda nationer som hittills har motstått införlivandet är de som har tillräcklig militär styrka och inhemsk kontroll för att göra det.

USA drog sig inte tillbaka från Vietnam för att amerikanerna plötsligt fick samvete, utan för att vietnameserna kämpade som lejon och fortsatte att skicka hem kistor draperade i rött, vitt och blått. Republikanerna förlorade inte mellanårsvalet för att amerikanerna ogillar krig, utan för att iranierna gav dem en ordentlig omgång.