Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
DEBATT. ”Vi är många män som tröttnat på extremfeminismens framfart i Sverige Våga möta dessa yngre kvinnliga politiker med kallt manligt stål”. Det skriver Jan Norberg i sin analys av partiernas mobiliseringar inför det kommande svenska riksdagsvalet den 11 september 2022.
Text: Jan Norberg, #Valet2022 | Jan Norberg kommentarer valet 2022. Foto och montage: NewsVoice. Pressfoton på Ebba Busch Thor och Annie Lööf från Kristdemokraterna respektive Centerpartiet (CC BY 2.0).
Det verkar finnas en föreställning om att vi kan ställa högre moraliska och andra krav på våra ledande politiker. Jag har i alla fall många gånger undrat om varför denna inställning verkar föresväva så pass många. Är det vi svenska väljare som när någon slags naiv förhoppning att ledande politiker skulle vara av Gud given gåvan att representera en annan och högre moral än den vi själva dagligen stretar med i vår vardag?
Det har även slagit mig, som på nära håll sett hur illa ställt det är ibland en del av de ledande politikernas moral, att de yngre inom denna nya adel på allvar verkar tro att de själva står ovanför alla andra då det gäller förmågan att uppvisa en viss inre moralisk resning.
Artikeln som kommer i Nyheter 24 redogör i bästa skandaljournalistisk anda hur tex Ebba Busch Thor och Annie Lööf umgås privat som om det skulle vara något unikt ibland de yngre politikerbroilers vi successivt ser ta över maktens taburetter.
Det är faktiskt yngre kvinnliga politiker vilka ser sitt umgänge med varandra över partigränserna som något försvarbart, att offentligt gå ut med detta privata umgänge har man hittills varit lite försiktig med då detta eventuellt skulle undanröja de traditionella konfliktlinjerna i svensk politik och som vi fått med oss sedan barnsben.
Januariavtalet hade aldrig sett dagens ljus om inte det varit för vissa kvinnliga nätverk inom en del partier som samverkade utanför det massmediala rampljuset.
Vi ser sedan några år ett yngre garde av kvinnliga partiföreträdare, i toppen av respektive parti eller i dess absoluta närhet, umgås en hel del privat. Något MSM inte velat redogöra för då detta snabbt resulterar i att dessa journalister aldrig mer får en personlig intervju efter ”avslöjanden” om det privata umgänget dem emellan.
Inför nästa val 2022 (mandatperioden 2022–2026) verkar vi kunna se fram emot en helt kvinnlig partiledardebatt, med undantag för Jimmie Åkesson då förstås.
Det förefaller sannolikt att Jonas Sjöstedt efterträds av en kvinnlig kommunist och inom Moderaterna pågår inom det kvinnliga nätverket en ”hemlig” pakt vars mål är att avsätta Ulf Kristersson innan valet. Tidpunkten är inte spikad, man väntar på att opinionssiffrorna skall falla ytterligare innan man sätter in stöten. Bakom detta ränksmidande ligger Anna Kinberg Batra vars revanschism driver henne att promota Alice Teodorescu och de yngre M-kvinnorna i hennes omedelbara närhet. Ingen blir ju direkt förvånad då partiledarbyten inom Moderaterna ofta sker med en sällsynt brutalitet.
Stefan Löfven har ju kungjort att han avser och leda Socialdemokraterna över nästa val, hans problem är ju att hela hans parti lider svårt under Januariavtalets konsekvenser. Drivkraften att själv få sitta kvar vid maktens taburetter tycks göra honom omedveten om den verklighet som många inom S känner närma sig, dvs att om sossarna inte petar Löfven så kommer hela partiets existens att vara hotad. Det brukar göra att VU inom S till slut måste sparka Löfven innan nästa val. Att det då är dags för en kvinnlig partiledare att efterträda honom verkar ju inte vara någon utopi.
Nyamko Sabuni som partiledare för L verkar ju inte oroa det fåtal fd folkpartister som enhälligt valde henne som partiledare för inte alltför länge sedan. Annie Lööf är ju snart tillbaka som partiledare för C och hon är ju duktig på partiöverskridande nätverkande så hon kommer sannolikt att försöka hitta tillbaka till sina kvinnliga nätverkskollegor inom M, L och KD, efter utflykten till vänsterhänget i svensk politik.
Miljöpartiet med sina två partiledare gör nog inga dramatiska partiledarbyten inför valet utan söker just nu att få ut max av den uppblåsta klimathysterin.
Det kommer att bli synnerligen intressanta partiledardebatter när Jimmie Åkesson ska värja sig emot alla dessa kvinnliga partiledare.
Det finns anledning och tro att en av de nya konfliktlinjerna i svensk politik kommer att bli kvinnligt och manligt, precis som inom det demokratiska partiet i USA så finns den yngre och mer radikala kvinnliga fraktionen som en stark påverkan på deras partipolitik. AOC, mfl har ju framgångsrikt drivit sitt parti emot en tydligt socialistisk profilering där mer moderata demokrater endera har att ansluta sig till deras agenda eller se sig bannade från en yngre grupp kvinnor med många nätverksförgreningar som kan göra livet surt för partiledarkandidater med en mer sansad syn på utvecklingen.
Jag tror personligen att vi snart ser denna nya konfliktlinje infinna sig i svensk politik, då har Jimmie Åkesson endast ett val. Titta på hur Donald Trump och det republikanska partiet möter detta socialistiska hot, och gör likadant. Vi är många män som tröttnat på extremfeminismens framfart i Sverige, våga möta dessa yngre kvinnliga politiker med kallt manligt stål.
Text: Jan Norberg
Relaterat
- Nyheter24: Ebba Busch Thor (KD) öppnar upp om privata relationen till Annie Lööf (C)
- Fox News: Trump’s State of the Union Address (YouTube)
