Det mest grundläggande faktumet om svenska tidningars rapportering om det israeliska anfallskriget mot Gaza är att den nästan utan undantag varit apologetisk till Israel, och, allra viktigast, aldrig utgått från de principer media alltid tillämpar när de fördömer fiendestaternas brott, såsom den ryska invasionen av Ukraina.
Text: Andy Olluri
Kort sagt: en beskrivning av den israeliska attacken som en illegal invasion av en illegal ockupant mot ett brutaliserat, självförsvarande offer är så gott som omöjlig att hitta i mainstreammedia, och inte heller finns förslag på att Väst beväpnar Hamas för sitt självförsvar mot en offensiv ockupant som beväpnats till tänderna av Washington och Bryssel.
Inte heller går att läsa några förslag på att det israeliska styret i Tel Aviv och sina generösa bundsförvanter i Västs huvudstäder ställs inför rätta, och betalar fullt adekvata skadestånd för förintelse som utförts på en skala som överträffar de mest intensiva bombardemangkampanjerna under andra Världskriget.
Ett litet, men representativt urval, ur svenska media är allra högst talande.
Själva grundsatsen i svensk opinion, accepterad nästan undantagslöst och särskilt bland de liberala “kritikerna”, kan sammanfattas som följande: “Alla anser fortfarande att Israel har rätt att försvara sig men så gott som samtliga tycker att den israeliska krigföringen gått över alla gränser”, och har “inte lyckats nå sitt mål”, för att citera Aftonbladets analytiker Wolfgang Hansson.2
“Israels mål [sic] är att tillintetgöra Hamas, eller åtminstone bryta organisationens grepp om Gaza. Det är legitimt”, som DN:s ledarredaktion uttryckte saken.3
Ledarskribenten Isobel Hadley-Kamptz noterade i samma tidning: “Det spelar inte ens någon roll att civila palestinier helta tiden dör när Israel skjuter sina rakter mot Gaza”. Nej, för det är “självklart att Israel slår tillbaka” och skall principiellt få göra det.4
Hennes kollega Björn Wiman, en av de flitigaste kritikerna, tillade: “Självklart ska Israel slå sönder Hamas” – inklusive “slå sönder Hamas för all framtid” – “men inte på det här sättet”.5
Det är alltså fullt OK att krossa den ockuperade motståndsrörelsen, men vi måste ha taktisk debatt om hur man bäst gör det.
Dessa fraser, slaviskt upprepade likt religiösa slagord, skiljer sig – föga förvånande – knappast från statlig informationskrigföring. I agitprop publicerad i SvD av regeringens Ulf Kristersson, Ebba Busch, Johan Pehrson och Tobias Billström kunde vi läsa att Israels angrepp (ett “krig existentiellt för Israel”, utan ironi) är “både förståeligt och legitimt. Om det lyckas skänker det dessutom nytt hopp till de palestinier” som bor i Gaza.
Det är en kommentar som i format inte skiljer sig något särskilt från den europeiska Nazipressen när den talade om hur Tyskland skulle “skänka nytt hopp” till balkanserna när Hitler var igång i södra Europa. “Ingen stat kan leva med en terrorrörelse på andra sidan gränsen, vars mål är att förinta sin granne”, fortsatte regeringen.6
Spektakulärt nog, väckte regeringens text mig veterligen inte en enda reaktion i mainstreammedia, för att inte tala om att någon påpekade dess extrema terroristiska innebörd.
Allt detta skiljer sig såklart från Palestina, som har endast obligationen att förbli ockuperade, utstå konstanta oprovocerade militära angrepp,7 ingen rätt till säkerhet “på andra sidan gränsen”, måste utstå konstanta hot från sin “granne”, och saknar givetvis minsta rätt till självförsvar.
Det finns två sätt att avgöra huruvida en ockupant har rätt att “försvara sig” mot dem de ockuperar. Det ena är att blint citera angriparen och dess medbrottslingars uttalanden.
Det andra är att lyssna på vad de högsta internationella instanserna och experterna har att säga om saken. Till exempel FN:s särskilda kommissionär Francesca Albenese: “Israel har rätten att försvara sig, men Israel kan inte hävda det vad angår folket [palestinier] de förtrycker och landet Israel koloniserar [Palestina]”.8
Eller FN:s officiella studie om legaliteten av Israels ockupation av både Gaza och Västbanken, publicerad 6:e september 2023n och som ännu är den mest detaljerade juridiska studien om militärockupantens legala status och dess “rätt till självförsvar” som skrivits.
Den fann att Israels mordiska cirka 60 år långa ockupation av Palestina är “illegal” ur flera “tydliga avseenden under internationella lag”, och krävde “omedelbar, ovillkorlig och total avlägsning av Israels militära styrkor” från Palestina, att man “avlägsnar koloniala bosättare”, samt att Israels ovillkorliga kapitulering av ockupationen “inte kan förhandlas undan”.
Därför är retorik om att Israel “självförsvarar” sig mot palestinska “angrepp” inte mycket mer än en ren oxymoron, eftersom Israel är “en laglös angripare” mot Palestina.9
Det råder därmed få tvivel: den svenska propagandamaskinen har gjort sitt val av att lojalt sluta upp bakom angriparens version av saker och ting – ett otänkbart alternativ när bombastiska moralister fördömer Rysslands invasion av Ukraina, såklart.
Ärlig rapportering om attacken mot Gaza skulle alltså nämna Palestinas, inte Israels, rätt till självförsvar mot en illegal ockupant – det viktigaste elementet.
Situationen tog sig en förväntad form i våren 2024, då Israels sadism riktades mot västerländska biståndsfunktionärer i Gaza och var alltför transparent för att försvara utan vissa reservationer. Det är oacceptabelt, eftersom vita västerlänningar, till skillnad från araber, inte kan slaktas hur som helst. Då började kraven på vapenstillestånd och, i synnerhet, ökade mängder bistånd till palestinierna, välla fram.
Men det var inte vad media sade när Ryssland krossade Mariupol; vad de sade – och ännu idag upprepar utan vilopaus – var att angriparen måste slås tillbaka av den ockuperade, bekämpas med våra vapen och därefter betala skadestånd till Ukraina.
De som deltar i den transparent fåniga och distraherande västerländska “debatten” om vad som bör göras i Gaza kan inte få för sig att en genocidal ockupant inte har rätt att avfyra ens en kula mot dem de ockuperar, utan snarare endast skyldigheten att omedelbart avsluta sin attack och ockupation.
Det är en allra mest spektakulär prestation av de breda intellektuella klasserna att inte lägga märke till triviala observationer likt denna, som illustrerar spektakulära nivåer av hyckleri och indoktrinering som hade fått vilken diktator eller religiös sekt som helst att avundas
Liberala tidningar pratar om hur man bäst genomför aggression mot ett ockuperat land utan att det skadar vår image alltför ordentligt, medan hökarna på högerflanken avfärdar sådana fasadbevarande åtgärder som “pro-Hamas” och “anti-Israel”. Enigheten bakom statens fundamentala propagandalinje är således nästintill total, men ändå kan vi läsa om en pågående “debatt” – utan att folk brister ut i storknande skratt.
Ytterligare ett element av minimalt ärlig rapportering hade varit att seriöst behandla frågan om varför svenska skattebetalare inte anländer till Hamas’ undsättning, och förser dem med generösa mängder vapen för självförsvar (till skillnad från våra +30 miljarder kronor i vapen till Ukraina, som media i enig kör nästan dagligen kräver utökas). Till min kännedom förblir en sådan uppmaning outtalad i mer eller mindre all svensk mainstreammedia – ännu en imponerande prestation av Fri press.
Kan avsaknaden av svenska vapenleveranser till Hamas bero på att dessa är icke-demokrater och genomfört våldsdåd mot civila? Den förklaringen förtjänar inte ens ett skratt av vuxna personer. Bara för att ta några av otaliga exempel som svarar på den frågan: sedan 2015 har Sverige försett koalitionen som attackerar Jemen i ett krig av ohöljd aggression och ockupation, och som dödat hundratusentals civila, med tiotals miljarder kronor i form av vapen, och endast en bråkdel av den summan har skickats till Jemen i form av bistånd.10
Eller Israel, som Sverige förra året skickade nästan 20 miljoner kronor i form av vapen till, mitt bland dess oprovocerade årliga anfallskrig mot Gaza och attacker mot Västbanken, med hundratals civila palestinier mördade, samt slutit milajrdkontrakt med Israels vapentillverkare Elbit under folkmordet.11
Eller innan februari 2022, då Sverige beväpnade Kiev samtidigt som de utförde ett blodigt terrorkrig mot sin civilbefolkning i östra Ukraina, vilket dödade uppemot 14 000 personer enligt OSSE, samt attackerade dissidenter, stängde ned och bombade fackföreningar och mediehus, återigen utan några reaktioner här på hemmaplan.12 Man kan lätt fortsätta exemplifiera, men resultatet hade inte varit annat än att sparka in vidöppna dörrar.
Vi bör ha alltså ha klart för oss att en central doktrin i svensk kultur och politisk diskurs är att angripare och terrorister måste respekteras, sympatiseras och belönas med generösa mängder vapen.
Därtill bör media förespråka att Israel och dess sponsorer i Väst ställs inför rätta och betalar skadestånd till palestinierna för aggression och folkmord. Men enligt standarden som tillämpats på Rysslands attack bör media faktiskt gå längre än så, såsom illustrerat av förslaget att ge Ukraina astronomiska summor rubler tillhörande Ryssland frusna i västerländska banker.
Hamas bör alltså få beslagta israeliska finansiella tillgångar i västerländska banker, för att därigenom använda Israels egna resurser mot sig i Hamas’ självförsvar.
När vi i de nationella tidningarna ser krav på västerländska skadestånd och tribunaler mot israeliska och västerländska ledare, uttalat stöd till Hamas’ rätt till självförsvar, samt uppmaningar till massiva västerländska vapenförsendelser till palestinierna – först då kan vi tala om svensk rapportering som inte dryper av transparent hyckleri och intellektuell falskhet.
Text: Andy Olluri
Referenser
- “Gaza destruction worse than in WWII Germany: EU’s Borrell”, AFP, 11/12-2023
- Hansson, Wolfgang, “Israel – ensammast i världen”, Aftonbladet, 28/3-2024.
- Ledarredaktionen, “En markoffensiv mot Rafah blir förödande”, Dagens Nyheter, 16/2-2024.
- Hadley-Kamptz, Isobel, “Det gör fysiskt ont att läsa hur Hamas mördat israeliska barn”, Dagens Nyheter, 16/10-2023.
- Wiman, Björn, “Självklart ska Israel slå sönder Hamas – men inte på det här sättet”, Dagens Nyheter, 3/12-2023.
- Min kursivering. Kristersson, Ulf et al., “Tvåstatslösning är enda vägen till fred”, Svenska Dagbladet, 5/12-2023.
- Al-Haq et al., “Open letter to the prosecutor of the International Criminal Court” & “Open letter to the president of the assembly of the state parties to the Rome Statute”, 23 november 2022.
- Tress, Luke, “UN human rights official says Israel ‘can’t claim’ self defense after deadly terror”, Times of Israel, 9 april 2023.
- U.N CEIRPP, “The legality of the Israeli occupation of the occupied Palestinian territory, including East Jerusalem”, sep. 2023.
- Olluri, Andi, Bortom Ukraina: Svensk ideologi och propaganda i det nya kalla kriget, BoD, Stockholm (2023), kap. 5
- Ledarredaktionen, “Sverige hjälper Israel mörda”, Proletären, nr. 13, 2024.
- Olluri, op. cit., kap 1, fotnoter 113-116 et seq.
