Jens Jerndal (1934-2024), nationalekonom och statsvetare, tidigare förste kanslisekreterare i UD, förste ambassadsekreterare och chargé d´affaires a.i. i Pakistan, professor i holistisk medicin vid Open International University of Complementary Medicines i Sri Lanka. Egen företagare i Spanien och Argentina. Författare och föredragshållare. Styrelseordförande i partiet Enhet.
I den förra krönikan skrev Jens Jerndal om hur akupunktur ”hanterats” i Sverige. I denna text går Jerndal igenom skillnaden mellan den holistiska medicinens förebyggande metoder i jämförelse med vaccineringar som förebyggande vård.
Text: Jens Jerndal, fd professor i holistisk medicin
Har skolmedicinen ingen förebyggande vård? – Jo, visst kan man hävda att även skolmedicinen har sin förebyggande vård, nämligen i form av vaccineringar. Låt oss då analysera skillnaderna mellan å ena sidan den holistiska medicinens förebyggande metoder, och å andra sidan vaccineringar som förebyggande vård.
Har skolmedicinen ingen förebyggande vård? – Jo, visst kan man hävda att även skolmedicinen har sin förebyggande vård, nämligen i form av vaccineringar. Låt oss då analysera skillnaderna mellan å ena sidan den holistiska medicinens förebyggande metoder, och å andra sidan vaccineringar som förebyggande vård.
För den holistiska medicinen handlar förebyggande, som tidigare nämnts, om att stärka immunförsvaret och motståndskraften på så naturliga sätt som möjligt. Ett viktigt mål är motståndskraft mot ALLA infektioner och andra angrepp på organismens integritet, oavsett vilken mikroorganism man anser ligga bakom. Och här vill jag påminna om att hur smittsam och dödlig en epidemi än är, så överlever alltid många av de smittade utan vare sig vaccineringar eller behandling av något slag. Antingen har de ett effektivt immunförsvar, eller så är de av någon annan anledning inte mottagliga för mikroorganismen i fråga.
Vaccineringar som förebyggande metod har nackdelen att de är synnerligen specifika, och det behövs ett särskilt vaccin för varje specifik typ av infektion man vill skydda sig mot. Så specifik att t.ex. ett influensavaccin ofta bara fungerar för en viss typ av virus, som kanske bara uppträder under en enda säsong och kanske bara i en viss del av världen.
Alltså behöver man många olika vacciner om man vill uppnå ett så omfattande skydd som möjligt. Dels innebär detta att man behöver gissa vilka av många möjliga kända – och okända – mikroorganismer man behöver försvara sig mot. Och trots det kan man aldrig bli 100-procentigt skyddad, hur många gånger man än vaccinerar sig, eftersom hela tiden nya virus kan skapas som de gamla vaccinerna inte biter på.
Läs hela krönikan på TV Helse | Mediasamarbete
Text: Jens Jerndal
