HISTORIA. ”En av världens främsta geopolitiska experter F. William Engdahl har beskrivit förödelsen i Ryssland under Jeltsins tid som en gigantisk våldtäkt iscensatt av CIA under George H. W. Bushs tid. Ska man vara noggrann kan man säga att det var den andra våldtäkten i ordningen. Den statskupp som genomfördes oktober 1917 var den första”. Det skriver historikern Hans Myrebo som även varnar för en fortsatt angreppspolitik med hjälp av NATO.
Västs våldtäkter på Ryssland fortsätter- Idag genom NATO
Text: Hans Myrebro | Moskva – Foto: Michael Siebert. Licens: CC0 1.0, Pixabay.com
1980-talet var bekymmersam för Sovjetunionen. Kriget i Afghanistan där rebellerna stöddes av USA genom Mujaheedin blev mycket kostsam och tung för regimen. Och det kriget var i sig en del av ett kallt krig, som strax efter andra världskrigets slut blev verklighet genom USA:s försorg. Ett kallt krig med en kostsam kapprustning där USA hela tiden låg före fick ner Sovjet på knä, vilket också var USA:s avsikt.
Michael Gorbatjevs glasnost och perestroika var betydelsefulla steg i rätt riktning mot en liberalisering men situationen blev alltför svårhanterlig i det väldiga landet och Gorbatjev förberedde till slut en upplösning av Sovjetunionen.
Under den här tiden dök det upp en man från de stora vidderna, tidvis uppmuntrad av Gorbachev. Hans namn var Boris Jeltsin. Har var motståndare till sovjetsystemet och ville åstadkomma en mycket snabb liberalisering av imperiet. Ryktet om honom spred sig snabbt till USA och George H. W. Bush som sedan länge hade omkring sig ett nätverk av CIA-agenter och bankmän fann detta vara mycket intressant.
Exporterade CIA-toppar kunde snabbt snärja mindre nogräknade sovjetiska KGB-dignitärer som inte såg något problem i att förråda det egna landet. Så bildades den så kallade Jeltsin-familjen eller Jeltsin-maffian som skulle göra sitt bästa för att under 1990-talet sänka Ryssland, eller som F. William Engdahl uttrycker det genomföra; ”the rape of Russia”.
I juni 1991 avskaffades Sovjetunionen av Boris Jeltsin beredvilligt assisterad av både KGB och CIA:s toppar, som nu vädrade guld och gröna skogar. IMF, Internationella valutafonden, fanns också med i bakgrunden för att se till så att allt garanterat gick åt skogen.
När kuppen, som med CIA:s hjälp förde Jeltsin till makten, var genomförd förfogade Boris Jeltsin över ofantliga tillgångar i form av råvaror av krom, nickel, olja, gas, järn och koppar. Det var frågan om ofantliga miljarder som en alkoholberoende rysk president omgiven av inställsamma och beräknande rövare nu kunde förfoga över.
Anförda av Harward-professorn Jeffrey Sachs, vilken Bill Clinton givit uppdraget att genomföra en chockterapi för att få ordning på finanserna i Ryssland påbörjades uppstyckningen av den ryska egendomen. Clinton hade som bekant tagit sig in i Vita Huset 1993. Det kallades chockterapi och ryska medborgare blev oerhört chockerade när de förstod vad som hände.
I själva verket var det frågan om att inleda en slakt av den ryska ekonomin och det ryska samhället, ett ofantligt övergrepp av en självständig nation. Ryssland kämpade i en djup ekonomisk kris till stor del förorsakad av det USA och dess allierade som tvingat in landet i en denna ekonomiska kris.
Ryska gulreserven stals
Det behövdes kapital överallt i samhället. Gosbank var regimens bank och den hade vissa resurser. Ordförandes i Gosbank var Viktor Gerashchenko. I november 1991 höll han ett tal i den ryska Duman och yttrade då:
”I have to report to you ladies and gentlemen that of perhaps 3000 tons of Gosbank state-owned gold reservs, we have an estimated less than 400 tons that we cant account for.”
Sedan fortsatte Gerashchenko att berätta för de chockade parlamentsledamöterna att han inte hade en aning om var de bortsprungna 400 tonen hade tagit vägen. Detta var naturligtvis lögn. Han hade nämligen, enligt Engdahl, redan 1989 förberett en kupp i samråd med CIA och Bushs old boys, genom att skapa möjlighet att på ön Jersey förvara den ryska guldreserven. Och Jersey befann sig på den tiden utanför internationell finanskontroll.
Dessa bortsprungna guldtackor kunde sedan omvandlas till dollar som sedan kunde lånas ut till ryska staten med råvarutillgångar som säkerhet eller direkta köp av företag till vrakpris. Oligarkernas makt stärktes i raketfart. Lika hastigt sjönk den ryska kreditvärdigheten och i det läget kom Internationella Valutafonden in på allvar och ändrade i den ryska konstitutionen för att kunna kontrollera valutaströmmarna. Man ville skapa ekonomisk stabilitet och få ner den skyhöga inflationen som tidvis låg på 224%.
Detta skedde medan massor av fabriker stängdes och arbetslösa i desperation tog sina liv. Det är detta Vladimir Putin beskriver som en gigantisk geopolitisk katastrof och Engdahl beskriver situationen med klarhet:
”So, it´s a CIA network from beginning to end, from the banking side to you know the direct CIA side. You have Carter Beast, you have ”Buzzy” Krongard, Jonathan Bush and Alton Keel and they were the ones working with Valmet as the Riggs Valmet Bank in Geneva to pull this money out through shell companies.”
Engdahl nämner här Jonathan Bush som kunde sno åt sig en vacker deal av den ryska statskassan. Jonathan råkade vara bror till Georg Bush.
Annars var det de så kallade oligarkerna som höll sig framme vid slakten bestående av framför allt bankmän som hela tiden svärmade runt Jeltsin och som hade goda bankkontakter västerut. Vi kan nämna några av dem:
- Vladimir Gusinskij, blev rik på koppar
- Roman Abramovitj, rik oljehandlare
- Boris Berezovskij, monopol på Lada-bilar
- Michail Fridman, diverse affärer
- Alexander Smolenskij, bankman
- Vladimir Potanin, bankman
- Michail Chodorkovskij, oljehandel.
Kännetecknande för oligarkerna var inte bara enorma kapital utan också ett mäktigt politiskt inflytande. Detta inflytande har dock minskat betydligt efter Putins maktövertagande.
Naturligtvis sjönk president Jeltsins anseende bland den ryska befolkningen som en gråsten.
”Ett drygt halvår före presidentvalet, hösten 1995, var läget hopplöst för reformivrarna i Ryssland. Ekonomin var i kaos även om regeringen hade lyckats få ner inflationen en bit från föregående års notering på 224 procent. Boris Jelrsin var alltmer frånvarande när han inte var på viktiga statsbesök och dirigerade militärorkestrar och hans popularitetssiffror fluktuerade mellan fem och åtta procent. Kommunisternas presidentkandidat Gennadij Ziuganov började se sig som en säker vinnare.”
Putin kommer in i bilden
I det läget beslöt två mediemagnater, Vladimir Gusinskij och Boris Berezovskij sig för att helt vända opinionen för att få Jeltsin vald. Det var viktigt för dem, för i den händelse kommunisterna vann skulle de, oligarkerna, tvingas lämna ifrån sig allt tjuvgodset och fly landet i panik. Operationen lyckades, kanske tack var att CIA ställde ett antal mediekonsulter samt ett stort antal mutmiljoner till oligarkernas förfogande. Boris Jeltsin fick 52% av rösterna och kunde fortsätta ödelägga Ryssland till Västmakternas förtjusning.
De giriga oligarkerna hade inget intresse av att förbättra villkoren i landet, och det gick ganska snart som det brukar göra när girigbukar slåss om samma kaka. Man blev osams om de sista bitarna som försvann när den ryska staten blev bankrupt i augusti 1998. När KGB-mannen Vladimir Putin sedan kom till makten förändrades allt. Den lille tystlåtne mannen visade sig vara en stålman.
Data från IMF angående rysk ekonomi under Jeltsins 1990-tal fram till att Putin tog över 1999 visar att per capita inkomsten sjönk med 40%. Det är mer än vad som hände i USA under den stora depressionen, och som inte var besegrad efter tio år. Sedan Putin tog över makten har per capita inkomsten stigit med 115%. Detta har skett trots att Ryssland under ett flertal år varit utsatt för ekonomisk krigföring från Västmakternas sida.
Vi backar tillbaka några år för att se vart Sovjetunionen och Warszawapakten tog vägen. De var inte lätta att hitta för 1991 hade båda två upplösts och försvunnit ner i ett svart hål. Den logiska förhoppningen uppstod då hos tänkande människor att Nato skulle försvinna ner i samma hål, eller gå upp i rök. Men där kom man på skam.
Ett febrilt arbete tog vid i Västvärlden för att genom lögner motivera NATO:s fortbestånd, och, sades det, NATO:s gräns skulle inte flyttas en tum längre österut, de dåvarande 16 medlemsstaterna skulle vara en garanti för detta. Att det var verkliga garantier som gavs från Västmakternas sida kan bl.a. följande dokument bekräfta;
US Department of State. FOIA Reading Room. Case F-2015 10829, 1990-02-01:
”This US Embassy Bonn cable reporting back to Washington details both of Hans-Dietrich Genscher´s proposals- that Nato would not expand to the east, and that the former territory of the GDR in a unified Germany would be treated differently from other NATO territory?”
US Department of State, FOIA 199504567 (National Security Archive Flashpoints Collection, Box 38) 1990-02-09:
” Baxter tells Soviet foreign minister; A neutral Germany would undoubtedly acquire its own independent nuclear capability. However, a Germany that is firmly anchored in a changed NATO by that I mean a NATO that is far less of a military organization, much more of a political one, would have no need for independent capability. There would, of cource, have to be iron-chad guarantees that NATO´s jurisdiction or forces would not move eastward.”
Gorbachev Foundation Archive, Fond 1 Opis 1. 1990-02-09:
”The key exchange takes place when Baker asks whether Gorbachev would prefer a united Germany outside of NATO, absolutely independent and without American troops; or a united Germany keeping its connections with NATO, but with the guarantee that NATO´s jurisdiction or troops will not spread east of the present boundary,.. Turning to German unification, Baker assures Gorbachev that neither the president nor I intend to extract any unilateral advantages from the processes that are taking place, and that the Americans understand the importance for the USSR and Europé of guarantees that not an inch of NATO´s present military jurisdiction will spreed in an eastern direction.”
Så här ser det ut idag med 29 NATO-stater:
Situationen tiden omkring 1991 var alltså den, att ett väl rustat NATO uppbackat av en ekonomiskt stark västvärld gav starka garantier för att ett ruinerat och illa rustat Ryssland inte skulle behöva känna sig hotat. Garantier som inte var värda pappret de var skrivna på. Därför var det också viktigt för dem att avvisa Vladimir Putins tidiga förfrågningar om att få komma med i den västliga gemenskapen.
Den fientlighet som man från främst USA hade manifesterat under hela efterkrigstiden måste vidmakthållas för att kunna berättiga NATOs existens (läs gärna min bok ”NATO – ett monster på katastrofkurs”, Historisktkorrekt.se). Det uppviglades en russofobi som nu är livsnerven i dess strategi och handlingar, en strategi som har resulterat i en inringning av Ryssland och en makalös uppladdning med dödliga vapen riktade mot det landet. George H. W. Bush har lämnat ett arv efter sig.
Text: Hans Myrebro
Källor
- Schall Lars, The rape of Russia, Intervju med F. William Engdahl, Russia Insider, 2018,04,17
- Kimberley Margaret, When America Interfered in a Russian Election, Global research 2017, 03,17
- Brzezinski Zbigniew, The CIA,s intervention in Afghanistan, Global Research, 2001,10,07
Relaterat
