REPLIK. ”Mats Reimer och andra från föreningen Vetenskap och Folkbildning, VoF, arbetar sedan flera år intensivt för att motarbeta att vår information når allmänhet och beslutsfattare”, skriver Mona Nilsson från Strålskyddsstiftelsen.
Text: Mona Nilsson, ordf. Strålskyddsstiftelsen | Artikeln publicerades först i SVT Opinion
Läkaren Mats Reimer anser inte att Strålskyddsstiftelsen ska få lämna information till riksdagsledamöter om vad forskningen visat om risker med strålning från trådlös teknik.
Mats Reimer och andra från föreningen Vetenskap och Folkbildning, VoF, arbetar sedan flera år intensivt för att motarbeta att vår information når allmänhet och beslutsfattare.
I upprepade utfall i media de senaste åren kränker läkaren Mats Reimer människor som får svåra symtom då de exponeras för strålning, i strid mot läkaretiska regler om att visa empati och respekt gentemot patienter (han hävdar att de har ”vanföreställningar” och ”irrationell skräck”).
VoF-medlemmar använder smutskastningsargument mot oss som för fram fakta från forskningen om riskerna, oavsett hur faktabaserad informationen än är och oavsett om man, som i mitt fall, djupgranskat forskningen i drygt tio år.
VoF uppvisar alla kännetecken på en industrifrontorganisation, bland annat agerar man genomgående i frågor som gynnar och skyddar tredje part, i detta fall IT-telekomindustrin. Ett annat kännetecken är att man gärna försöker vrida debatten till något annat.
Det gör också Mats Reimer i sin debattartikel på SVT Opinion: Han blandar in min privata bedömning av de ökande flygutsläppen, en mycket allvarlig miljöfråga som borde undersökas seriöst, i sin kritik av att jag ska lämna information till riksdagsledamöter i strålningsfrågan. Det är en uppfattning som du enligt VoF inte får ha.
Strålskyddsstiftelsen är en insamlingsstiftelse som arbetar med att informera om hälsorisker med strålning. Vi utgår från Europarådets rekommendationer att informera brett om hälsorisker med trådlös teknik som konstaterar att det skulle ”kunna resultera i extremt höga mänskliga och ekonomiska kostnader om man inte beaktar tidiga varningar.”
Vår information bygger på omfattande forskning som redovisas på vår webbsida.
Mobilstrålning är sedan 2011 klassad som ”möjligen cancerframkallande” klass 2B av WHO:s cancerforskningsinstitut efter en bedömning av 29 ledande experter.
Hundratals undersökningar har visat att alltifrån möss till spermier och celler reagerar negativt på strålningen.
Möss får stressreaktioner, försämrat minne och förändrat beteende, påverkan på sömnen. Musfoster får bestående skador på hjärnan. Minst 250 publicerade vetenskapliga studier visar negativa effekter på centrala nervsystemet.
Doktor Mats Reimer vid Mölnlycke Vårdcentral menar att människor som får symtom enbart lider av ”elfobi” och att det skulle hjälpa med ”en skylt” där det står att det inte finns någon strålning.
Mats Reimer bör nu förklara, med utgångspunkt från ”vetenskap och beprövad erfarenhet”, hur mössen och spermierna också kan lida av ”elfobi” eller ”vanföreställningar” och hur människor med svåra symtom på grund av strålning blivit hjälpta av en skylt.
Han bör också klargöra om han bedriver en bisyssla till sin anställning vid landstinget och arbetar för tredje part eller om hans idoga lobbyarbete i IT-och telekomindustrins intresse bedrivs utan ersättning.
Text: Mona Nilsson, ordf. Strålskyddsstiftelsen