Leon Eisenberg the “scientific father of ADHD” said at the age of 87, seven months before his death in his last interview: “ADHD is a prime example of a fictitious disease”.
Text: Moritz Nestor
The alarmed critics of the Ritalin disaster are now getting support from an entirely different side. The German weekly Der Spiegel quoted in its cover story on 2 February 2012 the US American psychiatrist Leon Eisenberg, born in 1922 as the son of Russian Jewish immigrants, who was the “scientific father of ADHD” and who said at the age of 87, seven months before his death in his last interview: “ADHD is a prime example of a fictitious disease”.
Since 1968, however, some 40 years, Leon Eisenberg’s “disease” haunted the diagnostic and statistical manuals, first as “hyperkinetic reaction of childhood”, now called “ADHD”. The use of ADHD medications in Germany rose in only eighteen years from 34 kg (in 1993) to a record of no less than 1760 kg (in 2011) – which is a 51-fold increase in sales! In the United States every tenth boy among ten year-olds already swallows an ADHD medication on a daily basis. With an increasing tendency.
Relaterat
Antalet barn med “ADHD” ökar lavinartat i USA
Barnmedicinering är läkemedelsbolagens nya stora marknad
Mats Reimer som regelbundet angriper alternativvård snart miljonär på “ADHD-medicin”?
DN: Forskare menar att “ADHD” har genetiska orsaker
Människoanden företer en enorm variation av kreativitet och skall man tvinga in personer i en orwelsk matris så uppstår protester – enkelt. Sen för att tjäna pengar på variationerna är en annan femma.
Eventuella psykiska problem är inte av karaktären kemiska utan är av karaktären gravitation.
Minnesbilder med liknande mönster klumpar ihop sig och skapar generaliseringar i sinnet.
En enkel test att göra själv för att se detta: kom ihåg ett föremål. Blunda och se föremålet i sinnet. Flytta sedan det sedda föremålet höger- vänster- höger etc.
Kan man inte frammana en bild i sinnet har endast en längre väg att gå.
Björn! Du har nog rätt? Vi har en samhällssyn som kanske skapar behoven av diagnoser? Som Thomas säger, om skolan hade ett upplägg som bättre motsvarar elevernas behov, skulle flesta diagnoser inte vara nödvändiga. Men som jag fattar många tycker, är skolan en institution som tycks bedriva statlig propaganda för att likrikta eleverna till att inte tänka själv. Det tror jag medför alla dessa diagnoser och medicineringar till elever som i början hade en fri tanke.
“Det tror jag medför alla dessa diagnoser och medicineringar till elever som i början hade en fri tanke.”
eller aldrig fått chans utveckla sin fria tanke.
Ruben, jag kommer o tänka på de här klossarna trekantiga, runda, fyrkantiga dom passar i do.hål.
Naturligtvis passar fyrkanterna i skolan.
Jag har själv inte haft ett avlönat arbete på över 40 år.
Däremot har jag haft anställda.
Intelligens, det kan diskutetas vad det är.
Är att leva på någon annans bekostnad intelligent.
Ta Einstein som en del tycker var intelligent, men han var delaktig i tillverkning av en terrorbomb som till stora delar ligger som grund för det samhälle vi har idag.
Var inte det en ovanligt korkad handling.
Du har säkert hört det tidigare men skolan kanske inte är av värde för fe verkligt smarta, inte heller desyruktiv, dom klarar sig igenom oskadade, om än uttråksde.
Thomas! Tror ingen tvivlar på att det verkligen finns de behov du nämner. Du verkar ha kunskap som jag inte ens kan bemöta utan tror ändå på det du förklarar. Det som är lite skrämmande i skolans värld är att det verkar så strikt likriktat att det bäddar för utslagning från början. Alla är inte mogna för samma saker samtidigt. De som då inte passar in direkt, kan bli offer för dessa märkliga bokstavsdiagnoser, när det bara handlar om egenskaper i mognadsgrader. Att den stökigaste var bäst på att bygga modellplan, visar kanske att det var just liknande aktiviteter han behövde för att koncentrera sig och utvecklas. Att lära sig subjekt och predikat kan vara så abstrakt för vissa i specielll ålder så det bara stressar dem. Jag tror inte man behöver gå längre än till oss vuxna. Det vi inte är intresserad av gör vi inte i flesta fall om vi inte gör det för andras behov visserligen. Måste vi ändå göra det brukar det vara på jobbet men då får vi betalt och då finns där en motivation att klara sitt uppehälle. Vad har barn i skolan för motivation, om de bara får känna sig dum och överflödig pga. en mognadsgrad de inte rår över? Det är nog ett mörkertal där tror jag.
Ja, vår kära svenska skola som är på väg att bli EN skola för alla. Jag arbetar som gymnasielärare och ser det som mitt största uppdrag att se till att de förstår att vad de utsätt för är statlig propaganda. Men inom ramen för kursplaner och ämnesmål givetvis.
Jag måste dock trycka på att diagnoser på inget sätt delas ut lättvindigt. En diagnos sätts aldrig om det inte ligger stora problem bakom, även om individen toppar alla skalor. Säkert slinker en och annan igenom där det handlar om mognadsgrad men jag är övertygad om att de är betydligt färre än vad människor här inne verkar tro.
Om vi dock ändrade hur skolan fungerar, genom att t.ex ha fler och längre raster, ordentliga fysiska aktiviteter så skulle elever som faller inom ramen för ADHD kanske inte ha problem alls och därmed skulle de inte diagnostiseras. Jag vill återigen trycka på att det finns fysiska faktiska skillnader på neurotypiska människor kontra de som idag faller inom neuropsykiatriska funktionshinder etc.
I skolans yngre åldrar skulle jag vilja se många och långa raster, ordentligt med idrott och hälsa, mycket skapande verksamhet (men utan tvång) samt möjligheten för elever att hoppa över vissa delar av undervisningen till förmån för mer avancerad undervisning där behov finns (detta för att våra hyperintelligenta, högfunktionella och särbegåvade autistiska barn ska kunna utveckla sin fulla potential och inte tröttna ur på allt mundant skit).
I gymnasiet skulle jag vilja se att alla dagar startar med ordentliga fyspass för att kicka igång neurontillverkningen i hippocampus vilket skulle förbättra elevers koncentrations- och inlärningsförmåga avsevärt (forskningen på området är otvetydig!).
Problem solved and everybody happy. Hmm, om inte syftet med skolan är att fördumma oss alltså, för om det är målet är vi på väg åt rätt håll idag.
Jag skulle önska de som sätter skolplaner och liknande från högsta nivå låter er lärare som har den insikten jag uppfattar du har, få högsta utrymme att forma skolorna. Det du skulle vilja göra verkar banne mej som en idealisk plats för utbildning. Nästan så man kan längta tillbaks, när man ser bilden av den skola du önskar. Behovet av diagnoser skulle förmodligen minska drastiskt. Varför skulle det vara så svårt prova detta på allvar? Kanske det är så illa som du tror och många andra är övertygade om, att målet är att fördumma/likrikta och utsättas för statlig propaganda? Med den följden att diagnoserna och medicineringarna fortsätter öka i samma takt som hittills. Vi knallar på vidare i samma ekorrhjul 🙁
Jo jag tvivlar faktiskt!
Kanske borde jag hålla käften eftersom en bestämd uppfattning ,en knut som kräver ett yxhugg för att få upp borde lämnas ifred?
Men artikeln om Eisenstein, uppfinnaren av diagnosen säger det ju rent ut.
Alla psykiatriker i USA är föresten av samma ursprung.
Ofta med tyska efternamn…
Så nu får jag väl anart diagnosen själv 🙂
Skolan tycker jag påminner om den felaktiga diagnosen.
Vad som behövs är individer som kan tänka själv, inte hårt styrda för att kunna tjäna som slavar.
Alla NPF-diagnoser och psykiska sjukdomar kommer av att det har bestämts att ett visst antal av vissa beteenden förekommer hos en individ. På så vis är det självklart påhittat. Men det handlar inte om att DSM-V ‘är en sammanställning av alla kända känsloyttringar en människa kan ha’, det handlar om kombinationer och antal. Så, vi kan se det som olika personlighetstyper, absolut. Eller en viss genetisk disposition som faller ut på olika sätt beroendes på sociala och fysiska omständigheter. Det ni kanske missar i allt detta är att det t ex också går att se på hjärnans aktivitet när en människa faller inom detta spektrum.
Jag personligen gillar de nya tankegångarna kring NPF där man börjar gå ifrån att se det som sjukdomstillstånd och istället talar om Neurodiversitet (ett sånt vackert ord) eller ‘maskrosor och orkidéer’. Det finns också starka indikationer som visar att tillstånd som ADHD, Autistiska spektrat och Bipolär Sjukdom alla har samma genetiska bas (ja, vi börjar alltså hitta svar i genetiken nu). Utfallet beror som sagt på omständigheter. Detta är orsaken till den s.k samsjukligheten där vi ser människor med flera diagnoser. Vad som också kan bli tydligt är att när en medicin dämpar en viss del så framträder en annan.
Jag är övertygad om att vi har en enorm övermedicinering men jag själv känner till fall när det verkligen, verkligen är nödvändigt att medicinera t o m barn. De fallen existerar och är ett helvete att leva med för både barnen själva och deras omgivning och till en inte så liten del beroendes på förståsigpåare som ‘vet’ att det bara beror på kost, att det är föräldrarna det är fel på etc etc ad infinitum.
Jag lever med barn som faller under det autistiska spektrumet. Jag själv befinner mig där samt är diagnostiserad med Bipolär Sjukdom. Detta är något jag är stolt över (kanske inte just för diagnosen bipolär sjukdom förvisso). Otroligt stolt. Mitt barn har enorma svårigheter inom vissa områden men är en så klart lysande stjärna på andra sätt. Han är så otroligt intelligent och jag kan bara hoppas att vi kan stötta honom så att han kan hitta sitt specialintresse och utveckla sin potential. Jag fick inte den hjälpen utan möttes istället av ett oförstående samhälle och därav landade jag som bipolär pga all jävla stress min kropp/mitt psyke utsattes av.
Diagnoserna är bara namn som visar på tendenser/svårigheter/beteenden/personlighetstyper och självklart vill Big Pharma kränga mediciner där de kan. Men se bortom namnen för Guds skull och försök att förstå att det vi talar om är individer som av flera orsaker inte fungerar så bra i vårt samhälle. Vissa av dem kräver medicinering för att kunna fungera (i samhället), förhoppningsvis endast under en period innan de själva anpassar sitt leverne för att kunna fungera bättre.
Jag vill kräkas på allt raljerande över DSM-V. Jag vill kräkas på stigmatiseringen. Jag är en orkidé liksom min son. Vi är smarta, vi är starka och det är tack vare människor som oss som ni kan sitta vid era datorer och raljera. Neurodiversitet For the Win.
Själv är jag tacksam över de mediciner jag använder för att hjälpa mig att inte sjunka ner för lågt eller flyga upp för högt (eller ännu värre när de båda inträffar samtidigt – inte kul alls). Det handlar inte om att ‘alla mår lite dåligt ibland’ osv. Vi talar om EXTREMA tillstånd. Om valet står mellan att bli en av de typ 90% i ‘min grupp’ som landar i skilsmässor, en av de 20% som tar sitt eget liv eller klara mig undan det med försiktig medicinering så är jag tacksam för den.
Medicinering är bara en del av det hela. Någon som jag måste hela tiden hålla sig själv under konstant och nitisk övervakning för att upptäcka när det börjar glida FÖR mycket åt något håll. Någon som jag måste äta rätt, sova rätt, träna konstant (helst varje dag) och se till att ALLTID vara i balans på alla sätt och vis. Min förhoppning är att när jag väl kommit så långt att jag kan hålla denna balans konstant också kunna fasa ut medicineringen för att småningom slippa den helt och hållet.
Vad en människa som jag inte behöver är den förbannade hetsen, raljerandet och hatet från människor som ni (nu menar jag alltså inte att ni hatar mig, jag menar hatet till diagnostisering och medicinering). DSM-V är en hjälp för väldigt många människor och jag skulle önska att ni kunde förstå det. Det är inte svart eller vitt. Det handlar inte bara om påhittade sjukdomar. Det finns en genetisk grund. Det finns skillnader i hjärnaktiviteten. Fysiska skillnader.
Slutligen är jag inte förvånad över att den oregerliga pojken inte var oregerlig på Björns lektion. Modellbygge. Kom igen. Om ni vet något om det autistiska spektrumet så borde det klinga lite klockor här. Det är dags att ni läser på lite ordentligt (och nu raljerar jag istället – förlåt mig). Björn är säkert fantastisk som lärare, all heder åt honom. Men det kanske hade varit annorlunda om det hade varit ett lektionspass om subjekt och predikat, vad vet jag. En elev jag jobbade med för åratal sedan var just ‘oregerlig’ i väldigt många sammanhang. Denna elev har sedermera konstaterats ligga runt Einsteins IQ-nivå. Liksom Einstein högfungerande autism. Om grabben hade utretts hade skolan kunnat få resurser och utbildning för att kunna möta hans behov bättre och stötta honom. Det finns som sagt fördelar med alla dessa diagnoser. En diagnos behöver heller inte leda till medicinering.
Om jag sparkat någon på pungen nu ber jag om ursäkt.
Naturligtvis hade det varit annorlunda om jag försökt lära killen supinum.
Speciellt som jag tycker det är tråkigt själv.
Jag skulle vilja peka på en annan faktor.
Om vi säger så här ,det den ene klarar bra utan medicin kan för den andre vara ett stort problem o vice verca.
Hm… jag skulle vilja expander ämnet…så långt bort från genetik som möjligt eftersom jag anser den vara skojeri.
Thomas. Min förståelse av psykisk ohälsa är att det sällan är genetiskt utan ett symptom av en ohälsosam situation i det stora hela. En diagnos som pekar på interna fel eller komplikationer är ett direkt hinder för att ta itu med grundproblemen.
Alla har styrkor och svagheter och att man inte kan se detta och ta tillvara detta är en skam.
Bra Björn! Jag var också en sådan tonåring. Kunde aldrig vara tyst och stilla och skulle ha klassats som ett ADHD barn idag. Med psykiatriska vuxendroger som skulle förstört mitt liv men detta var 1965! Jag älskade musik och sjöng i körer och var skolans avslutningssångare och skötte mig och ficka alltid uppdrag när det gällde musik, men annars var jag en oregerlig värsting. Tyvärr har inte alternativmedicinen heller förstått detta med ADHD.
Föga förvånande. DSM-5 (tidigare kallad DSM-V) är en sammanställning av alla kända känsloyttringar en människa kan ha. Sålunda är hela det mänskliga registret en sjukdom som kan, och skall, medicineras bort.
Som någon sade. När man kommer till nivån att man inte längre tar rådande förhållanden på allvar så kan man bara skratta åt eländet. Vilken märklig läggning man måste ha för att klassa alla mänskliga yttringar för psykologiska störningar. Och tjäna pengar via läkemedel på detsamma.
Psykiatri är den kemiska religionen.
Vi är ändå bara kroppar…
Jo jag kom på en liten rolig grej.
Jag arbetade några timmar som
lärare , det var modellplansbygge i balsaträ.
Alla på kursen sa jag till rektorn blev underkända utom en.
Det var Roine som blev godkänd..
VA!!
Skolans värsting, han kan man inte ha i möblerade rum.sa dom.
Fast på min lektion satt han som ett tänt ljus o byggde.