DEBATT. Det fd svenska diplomaten Jens Jerndal föreslår att “den humanitära stormakten” Sverige bör inrätta statliga “bordeller” för att komma tillrätta med problemet att svenskar och migranter våldtar kvinnor. Tanken är att inrättningarna ska bedriva en övergripande nationell vård genom kärleksfull sex för alla. Förslaget är förmodligen extremt provocerande.
Text: Jens Jerndal
Sedan jag började tänka självständigt någon gång på 1940-talet har jag uppfattat Sverige som en gediget respektabel och fridfull, men aningslös Grönköpings idyll, lång borta från den stora världens brutala verklighet. Rättrådighet, ärlighet och plikttrohet dominerade bilden, och att det skulle kunna förekomma korruption i Sverige var på den tiden en omöjlig tanke, som bara inte föll någon in. I varje fall inte mig.
Globalistiska krafter har det senaste decenniet uppmuntrat våra politikers självförhärligande ambition att leda världens ”humanitära stormakt” till nya stordåd. På så vis har de utan tillräcklig planering och kontroll släppt in runt miljonen invandrare, huvudsakligen asylsökande från USA:s kompulsiva oprovocerade utplåningskrig i Mellanöstern. Vår befolkning har därmed under det senaste årtiondet direkt ökats med c:a 10%, vartill kommer att just den miljonen kan förväntas få betydligt fler barn än den svenska ”urbefolkningen”, vilket ytterligare ökar befolkningstillväxten på sikt.
Att det för nyanlända manliga invandrare i genomsnitt tar 9 år att få ett jobb (ännu mer för kvinnor), och att de kommer att förvärvsarbeta färre timmar under sin livstid än infödda svenskar, är något vi sällan får klart för oss. Medan de ofta kostar det svenska samhället åtskilligt mer i välfärdsutgifter och utbildning än motsvarande infödda svenskar. Hur detta kan komma att bli en tillgång och en vinst för det svenska samhället är svårt att räkna ut. I synnerhet som de konkurrerar med infödda svenskar om planerat knappa resurser, som bostäder, sjukvård och skolor. För att inte ens nämna konkurrensen om ”den svenska modellens” arbetstillfällen i den heliga Arbetslinjens förlovade land.
Statliga bordeller
Den svenska aningslösheten når bibliska proportioner, när man tar in tiotusentals s.k. ensamkommande barn – de flesta testosteronstinna unga män med okänd identitet och bakgrund – som placeras i tillfälliga förläggningar utan svenskundervisning, utan meningsfull sysselsättning, utan sociala nätverk och utan möjlighet till normal sexuell aktivitet inom den svenska lagens råmärken. Och sedan står man oförstående och chockerad inför de kriminella gäng, de gruppvåldtäkter, den illegala vapenhandel, de rånorgier osv. som exploderar runt så gott som samtliga invandrarghetton, omdöpta till ”utsatta områden”.
Det enda pragmatiska och naturligt människovänliga sättet att lösa problemet med testosteronöverskott och våldtäkter, är att inrätta väl organiserade bordeller dit den unga manliga överskottsbefolkningen inbjuds att avreagera sig och uppleva mänsklig intimitet.
Fackligt organiserade sexarbetare
Men observera att jag nu inte talar om ”prostituerade” utan om fackligt organiserade sexarbetare, vars yrkesgärning är minst lika viktig, berömvärd och betydelsefull för social harmoni och psykologiskt välbefinnande i samhället som helhet, som någonsin den sjukvårdspersonal vi gärna hedrar och respekterar.
Vi accepterar att alla människor måste äta för att överleva, och vi accepterar att vi måste ge människor möjlighet att tillfredsställa andra behov, men inte de sexuella. Det är visserligen sant att ingen kanske dör fysiskt av brist på sexuell tillfredsställelse, men det är också sant att sådan brist kan skapa svåra psykologiska och emotionella problem, både för de personer som lider sådan brist själva, och indirekt genom deras inverkan på omgivning och sociala kontakter. Och just otillfredsställda sexuella behov torde vara bland de viktigaste orsakerna till många grova brott, inte bara direkt våldtäkt.
Det är sannerligen aningslöst att inte inse och acceptera att människan är en sexuell varelse med starka drifter och behov, som inte kan ignoreras eller undertryckas, och än mindre förbjudas, utan grava konsekvenser för såväl alla berörda individer som samhället i stort.
Att bara blunda för en uppenbar verklighet och dess konsekvenser är det minst intelligenta och mest ansvarslösa man kan göra. Men i Sverige vill man inte erkänna ens de enklaste naturliga sanningarna. Och Gud nåde den lille gosse som ser att kejsaren är naken och med hög röst tillkännager detta obekväma faktum.
När jag talar om bordeller – gärna statliga – handlar det om välorganiserade, ombonade och trivsamma, hygieniska service-inrättningar under strikt kontroll, både medicinsk och rättslig, som tillhandahåller olika former av sexterapi av ett slag som det finns ett enormt behov av men aldrig erbjudits av några välfärdsprogram.
Om ordet bordell stöter, så går det bra att döpa om dem. Där finns ingen som helst association till ”vit slavhandel” eller tvång av något slag. De som arbetar där – både kvinnor och män – skall ses som räddande änglar som frivilligt ägnar sig åt att hjälpa människor i nöd, för vilket de bör respekteras och betalas väl. Minst lika mycket som psykiatrer och barnmorskor, för att ta några närliggande exempel.
Blunda inte för den enorma betydelse detta kan få för så många människor och deras hela familjekrets och sociala nätverk! Jag menar att en sådan institution kan förebygga mänskliga tragedier och rädda både äktenskap och yrkeskarriärer genom att tillhandahålla en förstående och stödjande mänsklig kontakt i tider av personlig kris. För att inte tala om att tjäna som vågbrytare för den tilltagande invandrarvågen av gruppvåldtäkter mot svenska kvinnor.
Nya sexuella normer – Sverige ledande
Hela Västerlandets kultur har, åtminstone sedan kristendomens genomslag, präglats av ett monumentalt hyckleri, där man trots bättre vetande envist fasthåller vid ohållbara och onaturliga normer för uppförande och social samvaro. Det har varit mycket man inte ens fått erkänna existensen av, och absolut inte tala om öppet och rakt på sak. Även där det handlar om självklara naturliga företeelser som varje levande varelse måste hantera varje dag av sitt liv. Visserligen har detta hyckleri med sina tabun luckrats upp en hel del under det senaste kvartsseklet, men fortfarande har vi åtskilligt kvar att sanera.
Visst kan man numera tala om sex och individuella sexuella problem på ett sätt som var otänkbart när jag växte upp, och väl är väl det, men när vi kommer in på sex som ett fysiskt behov som behöver tillfredsställas, även av sådana människor som av en eller annan anledning inte har möjlighet att finna en lämplig sexpartner, då är det stopp.
Det kan handla om äldre, om handikappade, om fysiskt vanställda, eller om unga med psykologiska utmaningar och relationsproblem. Skall alla dessa då, i vårt välfärdssamhälle, lämnas utan möjlighet till hjälp med ett så naturligt, centralt och vanligt problem? – Själv tycker jag inte detta är logiskt, eller ens humant. Sedan får våra feminister säga vad de vill.
”Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.”
Vem kan läsa dessa, vår store skald Gustaf Frödings ord, utan ett sting av medkänsla och sorg?
Vår kultur tillåter ibland i fiktionens värld att man närmar sig dessa annars tabubelagda teman, men de får absolut inte spilla över i vår dagliga verklighet. Trots att de är på något plan allestädes närvarande i alla mänskliga samhällen.
Författaren och samhällskritikern Bernard Shaw hade en del ganska revolutionära åsikter för sin tid. Redan 1893 skrev han teaterpjäsen ”Fru Warrens yrke” som handlade om en kvinna med en viss position och god ekonomi i den engelska övre medelklassen, och hennes dotter. Varken Mrs. Warrens fisförnäma sociala krets eller hennes dotter hade kunnat ana att Mrs. Warren tjänade sina pengar som bordellmamma i London.
Nästan jämt 100 år efter Mrs. Warrens yrke kom till, blev filmen Pretty Woman med Julia Roberts och Richard Gere en stor succé. Där framställdes relationen mellan en förmögen affärsman och en ung fattig prostituerad i en positiv och romantisk dager, och det slutade med att de gifte sig.
Hur reagerar vi på t.ex. att Evert Taubes sång Flickan i Havanna tas med i allsången på Skansen?
Vi har många gånger hört uttrycket ”världens äldsta yrke” om prostitution. Så tydligtvis är det något som på goda grunder varit med oss sedan tidernas begynnelse. Som ett uttryck för människans natur och medfödda behov. Hur intelligent kan det då vara att försöka låtsas som om dessa inte existerar? – Eller tro att man kan få dem att försvinna genom att förbjuda dem? –
Något jag har svårt att förstå är varför det är respektabelt att ge massage och behandla alla andra kroppsdelar, men inte könsorganen, som varken är mindre naturliga eller mindre viktiga.
I buddhistiska länder som Thailand upplevs det oftast som normalt att man får ett s.k. “happy end” på en full kroppsmassage. Det handlar naturligtvis då inte om prostitution i full bemärkelse, utan om hjälp att masturbera under behagligare former än man kan göra ensam, och i Thailand ser man det som högst naturligt och något ingen behöver känna skam för. Massösen/massören är under dessa omständigheter bara involverad med händerna, inget annat. Men får en myndighet eller feminist i Sverige nys om något sådant här hos oss, då är jag säker på att det blir ramaskrin i högan sky med polisanmälan – även om polisen numera inte ens hinner lagföra grova gruppvåldtäkter på offentlig plats.
Jag kan berätta, att jag själv med en god medelklassbakgrund tidigt ansåg en prostituerad som något ohyggligt motbjudande och tragiskt, som man inte ville ens komma i närheten av, och som hade förverkat alla möjligheter att bli accepterad i normalt umgänge. Det kanske framgår av denna krönika, att jag efter moget övervägande och ett långt liv ändrat uppfattning i frågan. Nu ser jag prostitution, om den utövas på ett rätt, ansvarsfullt och kärleksfullt sätt, som en stor välsignelse för mänskligheten, som är värd att respekteras, uppmuntras och vårdas på alla vis.
Intressant nog har katolicismen en rad skyddshelgon som bekymrar sig speciellt om prostituerade, även om flera av dem sägs kräva att de prostituerade är ”ångerfulla”, eftersom enligt kyrkan alla former av sex utanför ett monogamt heterosexuellt äktenskap är synd. Samtidigt är min egen erfarenhet att den katolska kyrkan traditionellt varit betydligt mer tolerant, human och förlåtande än sina protestantiska rivaler.
Islam
Om vi då skall ta med Islam i denna diskussion, så vet nog alla hur hårt straffande den religionen är gentemot t.ex. kvinnors äktenskapsbrott och manlig homosexualitet. Eftersom kvinnor i de flesta muselmanska samhällen hålls under sträng uppsikt är det där inte lika lätt för unga män att lyckas ha sex med en kvinna, som det är i våra moderna västerländska samhällen.
Och resultatet är att manlig homosexualitet i praktiken är speciellt vanlig i många muselmanska samhällen, trots det hårda officiella fördömandet. Inte minst imamer har jag förstått ofta ägnar sig åt att ha sex med pojkar, precis som vi på senare tid fått inblick i många katolska prästers umgänge med sina altargossar eller andra skyddslingar.
Slutsats: Naturen är starkare än mänskliga förbud och tabun. Och visst kan sådana övergrepp förstöra unga pojkars liv och ge dem trauman för livet, men mitt intryck efter många års studier är att de flesta klarar sig bra genom sådant, och att det för andra upplevs som positiva erfarenheter som hjälper dem att utvecklas. I antikens Grekland ansågs ju också relationer mellan mogna intellektuella män och unga pojkar vara en positiv och utvecklande praxis.
Sanningen är att vi alla är olika med olika reaktioner och olika behov. Och jag anser mig ha fått tydliga indikationer under ett långt liv på att allt som händer oss människor har en speciell mening, som i slutändan och i ett helhetsperspektiv alltid leder till en positiv personlig utveckling, även om det kan uppfattas som oförtjänta plågor eller straff, just när de inträffar.
Text: Jens Jerndal
En slutnot: Med detta vill jag under inga omständigheter försvara sådant som skadar eller skapar lidande för någon. Allt sådant måste vi givetvis avvisa och undvika, antingen det är olagligt eller ej. Min musiklärare brukade säga, ”I många former trivs det sköna”, och jag vill tillägga: I många former trivs också kärleken. Sann kärlek är alltid givande, aldrig tagande, och söker alltid att hjälpa och lyckliggöra andra människor. Kärlek är absolut inte detsamma som sex, och kräver oftast inte sex, men allt sex kan – och bör – vara ett uttryck för kärlek av något slag, på någon nivå.
Relaterat