Jan Norberg är pensionerad konsult med en bakgrund inom svensk industri. Han är sedan några år bosatt i Portugal. Jan är en engagerad samhällsdebattör. 
Den fd bankmannen Rune Barneus har för DGS räkning skrivit en artikel om den russofobi som alltmer nu blir till en belastning för en normal utveckling av olika internationella relationer. Konsekvenser för EU kan bli att länderna lämnar EU.
Text: Jan Norberg
Det förefaller som att EU:s maktorienterade envig med Polen, Ungern och andra fd öststatsländer inom EU kommer att driva dessa länder ut ur EU, ett chickenrace där EU med sitt översitteri kan driva dessa länder rakt i armarna på Ryssland.
Ryssland kan sannolikt göra stora eftergifter för att slå in denna jättekil i EU:s alltmer krackelerande fasad. Inte heller skulle jag tro att Donald Trump tänker göra särskilt mycket för att hjälpa EU i denna fråga, tvärtom ser han också sannolikt ett försvagat EU som ytterligare en skalp i bältet till förmån för USA. Kan Trump dessutom använda detta som förevändning för att närma sig Putin så befästs relationerna mellan USA och Ryssland. Inrikespolitiskt i USA är detta i så fall Trumps största framgång.
Kvar blir ett sargat EU som då riskerar att helt falla samman, ett scenario som vilken 5-åring som helst skulle kunna räkna ut. EU:s envisa agerande är som ett sossestyrt Sverige i makroformat.
Det finns mycket tydliga signaler på att EU:s kommission får en helt ny besättning efter nästa års EU-val. Socialdemokratin runtom i Europa verkar ju helt falla samman som det korthus det är. I vissa länder finns nästan inte socialdemokratin kvar över huvudtaget.
Det som är på gång i Sverige vid höstens val är ju helt uppenbart. Sossarna kan, precis som Johan Westerholm förutspått, krympa ihop till ca 12%. Den svenska socialdemokratins självbild är därmed krossad för lång tid, något vi kan se tecken på redan nu i valupptakten.
Tillbaka till Putin och Ryssland, det är nog hyggligt väl dokumenterat att Vladimir Putin inte på något sätt är fläckfri pga sitt samröre med olika oligarker. Han har ju också bevisligen berikat sig själv på ett korrupt, men svåråtkomligt sätt. Putin är dock smart nog att rida på den nationalism som är en stark drivkraft i den ryska historien, dessutom har han liberaliserat delar av det ryska systemet utan att han själv och den ryska staten på något sätt tappat kontrollen. Vem skulle tex tacka nej till 13% i platt inkomstskatt?
Ryssar har överlag stor självsäkerhet
Den ryska befolkningens karaktär skiljer sig mot andra länders befolkningar då ryssar i allmänhet har ett större självhävdelsebehov än befolkningarna i Väst, den ryska folksjälen är mer nationalistisk. Svaghet/undfallenhet ses inte som något ryssen i allmänhet respekterar, tvärtom behöver EU inse att man förhandlar med Putin utifrån en hyggligt stark maktposition. Detta har Donald Trump förstås redan insett.
Det är dock helt givet att om man från EU:s eller USA:s sida skall förhandla med Putin så måste man lägga russofobin åt sidan och agera på ett mer pragmatiskt sätt. Det tror jag att Trump också redan har insett, frågan är väl om EU.s ledare insett samma sak.
Text: Jan Norberg
Relaterat
- Det Goda Samhället: Gästskribent Rune Barneus om Sverige och russofobin
- NewsVoice: Maktkampen mellan EU och Ungern kan leda till Ungerns utträde