“Frälsare eller farlig! En Messias för oss normala” är rubrikerna i SvD:s artikel den 21 oktober om världsstjärnan Jordan B Peterson, psykolog och professor vid Toronto Universitet. Yttrandefrihetskämpe eller en reaktionär agitator, är andra benämningar på denne man.
När jag läste hans bok: ”12 levnadsregler – Ett motgift mot kaos” lockade mig hans första regel mest: att stå rak i ryggen och skjuta tillbaka axlarna”, men det kan bero på yrkesskada hos en gammal sjukgymnast. Resten är en modern version av gamla ordspråk och 10 Guds bud.
Andra regler lyder:
- Sopa rent framför din egen dörr innan du kritiserar andra, (Matteus 7:3 om bjälken i ditt eget öga och grandet i grannens)
- Tala sanning eller låt åtminstone bli att ljuga (Åttonde budet; ”Du skall icke bedriva falsk vittnesbörd mot din nästa.”)
Petersons levnadsregler är som klippta och skurna för dagens politiker att efterfölja.
Att PK-folket anser att han är farlig förstår jag direkt, när han skriver om att medkänsla bara är redskap för att saluföra deras ”postmoderna och nymarxistiska antiväst doktriner.” Jag behöver bara nämna Annie Lööf så förstår du att han har rätt.
Identitetsvurmarnas idé om att moral och sanning bara är en subjektiva upplevelser kastar han på sophögen direkt, liksom allt genustrams, över – underordning och kritiska vithetsnormer, som kan bana väg till ett totalitärt samhälle.
Där den gamla 68-års vänsterns överlevare skördat stora framgångar till skillnad från oss som snabbt nyktrade till från våra ungdomssynder.
Låt pojkar vara pojkar och flickor få vara flickor och låt alla få leva fullt ut efter sin förmåga är lockande budskap. Han försvarar kärnfamiljen och känner oro för att HBTQ-rörelsen med sitt politikerstöd hotar samhällsordningen. Jag vet inte om ett tredje kön också har slagit rot i Kanada?
Jordan B Peterson oroar sig för att dagens studenter blir nickedockor utifrån den postmoderna läran om vad som är rätt och fel. Skulle han få kännedom om alla nickedockor i Sveriges offentliga sektor, skulle han få skriva extra och tydliga förklaringar till sina levnadsregler, som Luther gjorde med budorden.
Det jag känner tveksamhet inför är hans konstaterande att dominashierarkier alltid har funnits och är omöjliga att avskaffa. Han betraktar förhållandet att de 85 rikaste personerna i världen äger lika mycket som de tre och en halv miljarder fattigaste, som en naturlig del av livet. Här luktar det NWO!
Hur man rent praktiskt ska kunna utveckla sin egen potential, när den vänsterliberala eliten rest stängsel mot avvikande åsikter, straffar sanningssägare, dissidenter och när journalister som uppfostrar folket får pris i yttrandefrihetens namn, får jag inga konkreta råd till.
Här kommer jag osökt att tänka på Barbara Ehrenreichs kritik mot positivt tänkande, som var mumma för arbetsgivare. Hennes bok ”Gilla läget – Hur allt gick år helvete” från 2011 har fortfarande stor aktualitet. Är du inte positiv så får du fan i mig skylla dig själv när livet går åt helvete, var hennes klara budskap eller enligt Petersons råd: kan du inte finna dig själv och utveckla dina förmågor, så får du fan i mig skylla dig själv.
Eller är det en slags resignation över livets orättvisor som formar rådet att lägga kraften på det lilla livet och rannsaka sig själv i stället för att stå på barrikaderna. Ett råd som nog många tar till sig efter detta tvivelaktiga val den 9 september och känner att nu lägger jag av.
Peterson inte bara skriver artiklar och böcker. Han publicerar sina föreläsningar på Youtube som där fått stora följarskaror. Nu är han som en ny Rosling på ständig världsturné, men skillnad i innehåll är stor, liksom hans beundrarskaror som sympatiserar med antietablissemangs partier, som SD, AfS och Medborgerlig Samling och liknande partier internationellt.
Det jag tror att hans framgång bottnar i är att medborgare är innerligt trötta på dagens flumråd om att man ska känna efter själv vad man tycker och att man ska vända generationer av klokskap ryggen. Jag upprepar ett gammalt psykologskämt:
“Hur mycket är klockan?”
“Vad tycker du själv?”
Det skulle kännas bra att med Petersons och många dissidenters hjälp här hemma, få svaret att klockan är fem minuter i tolv!
Text: Harriet Larsson, blogg
Relaterat