I sin senaste nyhetskrönika med rubriken “General till General” bekräftar den amerikanska veteranjournalisten Seymour Hersch att fredsförhandlingar inletts mellan Moskva och Kiev.
Till skillnad från våren 2022, då förhandlingarna skedde mellan de politiska ledarskapen, sker samtalen i dag mellan två militärer: Ukrainas överbefälhavare Valerij Zalushny och den Ryska Federationens försvarsstabschef Valerij Gerasimov.
Enligt uppgift känner de båda männen varandra sedan flera decennier, som kolleger från ett grannland vars militär de ibland samövat med.
En halv miljon döda senare
Förslaget på bordet sägs vara att Ryssland behåller Krimhalvön och att den folkomröstning som hölls i de fyra regionerna Donetsk, Lughansk, Zaporizjza och Cherson i september 2022, varvid över 90% av befolkningen valde att överge Kiev och åter bli en del av Ryssland, görs om och att utfalllet av denna nya folkomröstning avgör regionernas framtid.
Moskvas beredskap att acceptera en ny omröstning vittnar om självförtroende och tron på att människorna i de aktuella landsdelarna verkligen ser sig själva som ryssar och inte något annat.
Läget har onekligen förändrats under de arton månader som förflutit sedan det sista förhandlingsförsöket.
Hösten 2023 är den stora utmaning inte ens tanken på Ukraina som medlem i NATO, vilket Rysslands president Vladimir Putin i dag tydligen kan acceptera, utan Ukrainas nuvarande president Volodomyr Zelensky, som satsat hela sin karriär (och kanske också sitt liv) på fortsatt krig.
Vad är det som har skett som förändrat den ryska säkerhetskalkylen?
Är Ukraina som medlem i NATO inte längre ett existentiellt hot mot federationen?
Loser’s Lounge
När Moskva, den 24 februari 2022, rullade in i Ukraina var målsättningen att skydda den Ryska Federationen genom att avmilitarisera, avnazifiera och neutralisera Ukraina.
När Moskva i dag, en halv miljon döda ukrainska soldater och ett berg av förstörd NATO-utrustning senare, är berett att acceptera Ukraina som medlem i NATO, kanske det är som så att landet faktiskt är både avnazifierat och avmilitariserat?
Det enda Moskva ber om är att Ukraina inte låter andra NATO-länder stationera trupp eller offensiv militär förmåga i landet, i övrigt går det bra för Ukraina att frottera sig med krigsorganisationen.
Rysk desperation är förmodligen inte förklaringen till kompromissviljan på den här punkten, kriget har gått bra för Moskva och varit en katastrof för Kiev, NATO och Väst.
Vad är det den ryska statsledningen vet som andra har missat?
Att kriget reducerat NATO till ett Loser’s Lounge på väg till historiens återvinningsanläggning?
Enligt Seymour Herschs anonyma källor, två amerikanska statstjänstemän med direkt insyn i de nya förhandlingarna mellan Moskva och Kiev, är USA inte inblandat.
Ingen av de båda generalerna verkar heller ha särskilt bråttom.
Kriget kommer av väderleksskäl att gå sparlåga under vintern, vilket ger båda sidor flera månader på sig att hamra fram inte bara ett fredsavtal utan en ny omfattande säkerhetsarkitektur mellan de båda länderna.
Måhända väntar generalerna också på att problemet Volodomyr Zelensky under tiden finner en lösning.
De är inte ensamma.
Enligt brittiska the Economist vill inte ens Zelenskys hustru Olena att hennes make fortsätter som Ukrainas president.
Referenser och relaterat
- Seymour Hersch: General to General
- NewsVoice: Fyra regioner lämnar Kiev och uppgår i Ryska Federationen
- The Economist: Olena Zelenska, Ukraine’s first lady, on the less-visible scars of war