”Jag erkänner att länder är spelpjäser på ett schackbräde på vilket ett spel om världsdominans utspelar sig”. Med dem orden sammanfattade Lord Curzon redan 1898 vad som egentligen pågår.
Text: Michael Delavante
Homo Sapiens, som betyder den ”vetande människan”, är ju en varelse som oftast söker efter sammanhang i tillvaron eftersom det inger en känsla av meningsfullhet. Ju mer komplex miljö hon befinner sig i, desto högre krav ställs dock på hennes förmåga att sortera ut och filtrera bort det som är mindre viktigt för hennes fysiska och psykiska välmående. Hjärnan hos denna unika hominid fungerar därför enligt en ekonomisk princip; genom att kategorisera och systematisera får hon en viss kontroll över tillvaron, vilket i sin tur inger en känsla av trygghet.
Eftersom de flesta människor idag oftast är så stressade av det moderna samhällets krav, förväntningar och bombardemang av intryck, ligger det i sakens natur att de vanligen inte har vare sig tid, ork eller lust att mera djupgående försöka sätta sig in i de mekanismer som format och formar deras omgivning, allra minst på ett globalt plan. Folk är därför vanligen hänvisade till den världsbild som presenteras via, radio, TV och tidningar och att utifrån detta sen försöka skapa sig en bild av sammanhangen.
I och med att de slutsatser vi drar och de beslut vi fattar aldrig är bättre än den information de är baserade på så förefaller därför blotta tanken på att världen inte skulle fungera på det sätt vi fått den presenterad för oss vanligen både löjlig och absurd. Lika osannolik ter sig föreställningen att de som verkligen besitter makten i världen inte är de politiker som sprätter omkring och håller allvarsamma tal från en teleprompter och lovar lösa våra problem, utan istället personer som besitter kapital och makt att styra som de vill.
Lika snurrig verkar idén att de skulle verka utan att synas och istället utöva makt via underorganisationer som Bilderberggruppen, Council on Foreign Relations (CFR), Royal Institute of International Affairs, Club of Rome och Trilateral Commission.
Tanken att det skulle finnas elitsällskap som i sin tur består av hierarkiskt ordnade grupper där de längst ner i pyramiden inte är insatta i vad som planeras i toppen utan agerar administrativa tjänstemän som delegerar vidare ärendena för att sen omsättas i praktiken av de papegojor som kallas politiker, kan uppfattas som orealistisk. Ändå finns de.
Upprinnelsen till det här systemet hittar vi i modernare tid under 1800-talet men dess anor sträcker sig betydligt längre tillbaka. Vi ska här titta lite närmare på hur det uppkom och hur elitisterna bakom det gått till väga för att forma världen på ett för dem själva gynnsamt, men för det stora flertalet oftast ogynnsamt, sätt. Under resan kommer ni få veta namnen på några av hjärnorna bakom det som skulle förvandla 1900-talet till historiens allra blodigaste århundrade samt hur de planerat och styrt historien fram till idag.
Det började med sumererna
Ända sen civilisationens gryning har det alltid funnits en viss typ av människor som känt sig hugade att leda andra och det är inget konstigt med det då det är naturligt och vanligt att vissa går före och visar vägen i kraft av sin kunskap och organisationsförmåga. Problemet uppstod när somliga av dessa chefsaspiranter visade sig sakna en mycket grundläggande och viktig egenskap, nämligen samvete. Det var just de här typerna, vilka jag brukar kalla pragmatiska psykopater, som sen ofta kom att dominera styret och utformandet av de olika kulturer som så småningom växte fram. Det gällde bara att göra det så smart att det stod sig.
För cirka 6 000 år sedan skapade sumererna vad som brukar kallas de första avancerade kulturerna. Effektiviseringen av jordbruket gjorde att en stor merproduktion skapades och då överskottet krävde förråd behövdes någon typ av räkenskap vilket i sin tur ledde till ett skriftspråk.
I stället för att alla höll på med sina gamla sysslor för gruppens överlevnad växte hierarkier och städer fram där ledare började samordna folks jobb i större enheter och kunde leva på andras arbete utan att själva ingå i produktionen. Eliten hade alltså kommit på den geniala idén att expandera boskapsskötseln till att omfatta människor.
Management by fear
För att det här skulle fungera krävdes att den nuvarande gruppen fogade sig under och gick med på att bli styrda av härskare som åtnjöt speciella privilegier. Människor är ju svåra att kontrollera om de inte är rädda så elitens geniala lösning blev att hänvisa till gudarnas vilja och vrede om inte folket lyssnade till dess utvalda representanter. Med hjälp av olika överstepräster skapade man tekniker för att kontrollera folk via myter, omen och varsel, (som numera ersatts med TV, radio och tidningar), samt olika arméer.
Alexander den Stores rike sträckte sig från Aten i väster till Indien i öst. Romarnas välde omfattade nästan hela Europa, norra Afrika och västra Asien och var som mest fyra miljoner kvadratkilometer. Mongolernas rike täckte större delen av Asien och stora delar av Östeuropa med en yta på 33 millioner kvadratkilometer och med ett invånarantal närmare 100 miljoner människor. Även Spanien, Portugal och Ryssland har haft stora riken men med en storlek på som mest 33,67 millioner kvadratkilometer och en befolkning på 532 miljoner utgör det brittiska väldet det mäktigaste världen skådat. Otaliga dog under dessa erövringar och värre skulle det bli.
Det brittiska imperiet såg sin början år 1066 efter slaget vid Hastings där William av Normandie besegrade kung Harald II och saxarna. Därefter införlivades Wales, Skottland och Irland i väldet. Runt år 1100 grundades kungarikena England och Skottland och 1588, besegrades Spanien varpå britterna kunde expandera i Nya Världen. Engelsmännens förmåga att dominera haven och deras tekniska försprång, särskilt under den industriella revolutionen under 1800-talet var de främsta förklaringarna till framgången.
Medan en liten grupp levde bekvämt var livet för massan mest miserabelt. Med tiden uppstod en motrörelse till systemet och den skarpaste hjärnan för den var Karl Marx som författade kommunismen. Den skulle sen visa sig bli ett viktigt instrument i elitens strategi att med ursprung i filosofen Hegels idé om två motsatsers uppgående i ett tredje fenomen, det vill säga, tes-antites-syntes, utarbeta en dialektisk plan för att spela ut två starka maktblock mot varandra i syfte att uppnå ett tredje.
Med andra ord så skulle kampen mellan kommunismen och kapitalismen med tiden leda till en tredje fas kallad den nya världsordningen, det system eliten ansåg lämpat för jordens innevånare, varav de flesta enligt dem består av onyttiga ätare och resten ”boskap”, det vill säga löneslavar.
Det innebar att man utvecklade en sofistikerad version av den gamla traditionen ”härska genom att söndra” [divide and conquer] då man såg till att behärska båda sidor i konflikter och skrämma folk genom att spela ut dem mot varann.
I februari 1891 så sammankallade Cecil Rhodes, en brittisk rasist och imperialist som snabbt blivit mångmiljonär genom att roffa åt sig diamantfyndigheter i Sydafrika, ett möte i London med Reginald Brett, (rådgivare till drottning Victoria) och William Stead, sin tids mäktigaste journalist. Senare anslöt politikern Alfred Milner, Lord Roseberry, Lord Curzon och framtida premiärministern Arthur Balfour med fler.
Syftet var att utarbeta strategier för hur Storbritannien skulle kunna fortsätta ta över och bibehålla makten över världens naturresurser och sen implementera den anglosaxiska livsstilen i resten av världen.
Den intellektuella eliten
För att kunna genomföra en sådan omfattande, storhetsvansinnig plan var det absolut nödvändigt att ha tillgång till den intellektuella eliten och nyckelpositioner inom politik, ekonomi och massmedia, och inte minst, en ”krigare” som kunde utföra smutsjobbet. Det blev förstås USA och ett redan ganska starkt inflytande och samarbete utökades nu kraftigt.
Elitens egen historiker professor Carroll Quigley, skrev brutalt ärligt om dem i ”Tragedy & Hope” och ”The Anglo-American Establishment” och avslöjade att mötet 1891 stakade ut detaljerna för det hemliga sällskapet som kom överens om att det skulle finnas en inre cirkel kallad ”De utvaldas sällskap” och en yttre cirkel kallad ”Medhjälparnas organisation”.
Målen skulle uppnås via hemliga politiska, ekonomiska influenser bakom kulisserna samt kontroll av media, utbildning & propagandainstitutioner.
1907 så mötte den amerikanske diplomaten Henry White det konservativa partiets ledare Balfour, (Rhodes sällskap), i England för att diskutera Tyskland. White chockades då Balfour förklarade nödvändigheten av att provocera fram ett krig mot Tyskland och utbrast: ”Ni är en storsint man privat, hur kan ni överhuvudtaget överväga något så politiskt omoraliskt som att provocera fram krig mot ett harmlöst land? Vill ni konkurrera så jobba hårdare”.
Balfour förklarade då att det nog var bättre med krig, varpå en förfärad White sa: ”Jag är chockad att ni av alla uttrycker såna åsikter.” ”Är det en fråga om rätt eller fel? Kanske är det en fråga om att behålla vår maktdominans”, svarade Balfour kallt. Sju år senare uppfylldes Balfours önskan och stora delar av Europa låg snart i ruiner. I samma veva såg gruppen till att sponsra Lenin och därefter Hitler och senare Mao. (För närmare detaljer se min artikelserie ”Hur oligarkerna blåser massorna” Del 7-10)
Redan 1914 hade britterna knäckt tyskarnas koder och visste var ubåtarna var, (Lusitania-sänkningen 1915). Redan 1940 hade amerikanerna knäckt japanernas koder och visste mycket väl att de var på väg, (Pearl Harbour-attacken 1941) och under Vietnamkriget fejkade USA en attack (Tonkinbukten 1964). Allt detta syftade till att få med USA-opinionen i krigen. På 1990-talet diskuterades hur man skulle motivera krig i Mellanöstern mot först Afghanistan och sen Irak. Av en ren ”händelse” inträffade sen 9/11 2001 och världens största och effektivaste supermakt stod ”plötsligt” ”handfallen” medan 4 plan under lång tid styrde omkring som de ville.
Resten är som det heter historia. Dock inte den historia du får läsa om i tidningarna.
