Så kan Sverige attackera Ryssland med kärnvapen från Fårö och Gotland

Brittiska Telegraph planerar för rysk invasion av Gotland 2027

Kristoffer Hell är utbildad i Storbritannien och är författare till böckerna "Strategic Vulnerability - Understanding Sweden's National Security Policies during the Cold War" samt "Västs Mörka Hjärta" och "Demokrati till Döds".
publicerad Idag 11:27
- av Kristoffer Hell
Krigsscenario - så kan Sverige attackera Ryssland med kärnvapen
Krigsscenario - så kan Sverige attackera Ryssland med kärnvapen | Bild: The Telegraph

Det fanns en tid då de gamla morgontidningarna nöjde sig med att rapportera nyheter. I dag bjuder de in läsarna att skriva domedagen. Enligt ett brittiskt krigsspel kan Sverige attackera Ryssland med kärnvapen från Fårö och Gotland.

The Telegraph har gjort ett snyggt interaktivt spel som heter The War Room: Can you outsmart Russia? (Krigsrummet: Kan du överlista Ryssland?). Därmed har tidningen gått över gränsen från journalistik till geopolitisk fiktion. Upplägget är obehagligt detaljerat.

Det är sommar 2027 och ett skört eldupphör med Ryssland har hållit i sex månader, men trupperna står kvar i beredskap. Plötsligt kräver Belarus att få köra en ”sjukvårdskonvoj” genom Suwałkikorridoren. Skälet är en kris som liknar covid. Samtidigt ökar spänningarna vid gränsen till Estland.

Med några klick hamnar läsaren i rollen som Storbritanniens representant i NATO:s beslutande råd. Klockan är fem på morgonen och din militära assistent väcker dig. Du får en karta, en tickande klocka och ansvaret för Europas ”frihet”.

Upplägget är mycket lockande – en Tom Clancy-thriller mitt i morgonens nyhetsflöde, men bakom de snygga kartorna och de filmiska videogenomgångarna pågår något annat i tysthet. Den verkliga frågan är inte om du kan överlista Ryssland. Frågan är vem som egentligen spelar krigsspel med vem.

När läsaren placeras mitt i en militär upptrappning sker en subtil form av psykologisk påverkan. Allmänheten vänjer sig vid det otänkbara. Från dag D till D+2 förändras valen. Först handlar det om diplomatiskt velande, sedan om häpnadsväckande aggressiva handlingar.

  • Ska civil polis inspektera konvojen, eller ska F-35-plan bomba den ryska flygbasen Tjkalovsk?
  • Ska du starta en attack med elektronisk krigföring eller godkänna snabba genombrott till sjöss, så kallade ”thunder runs”, genom en blockad i Östersjön?

Det skickliga med spelet är hur snabbt katastrofen blir till det normala. På exakt tre simulerade dagar lockas läsaren från en gränstvist om ett kloster till att överväga att fälla en kärnvapenbomb med låg sprängverkan, av typen B61-12, i Östersjön. Spelet säger rakt ut att ”kärnvapenhotet är närmare än vi har behövt tänka på sedan kalla krigets slut”.

Det varnar också för att det är farligt för demokratin att låtsas vara något annat, men när den skrämmande verkligheten paketeras som ett flervalsquiz till morgonkaffet blir det otänkbart bekant. Allmänheten lär sig att se ett katastrofalt landkrig i Europa som ett logiskt och oundvikligt förlopp, steg för steg. Inte som ett totalt misslyckande för diplomatin, men den psykologiska påverkan är bara halva historien. Det verkliga avslöjandet kommer på resultatsidan i slutet av spelet.

När du har gjort ditt sista val placerar spelet dig i en psykologisk profil. Du kanske kallas ”stadig hand”, ”duva” eller ”kärnvapenchansare”, men viktigare är att spelet visar siffrorna. Av spelarna valde 37 procent att trappa ned. Hälften valde att skicka förband till avspärrningszonen till sjöss. 45 procent valde att svara med elektronisk krigföring. Spelet jämför till och med läsarna på nätet med publiken på ett evenemang som The Telegraph har anordnat.

Försvarsminister Pål Jonson och statsminister Ulf Kristersson
Försvarsminister Pål Jonson och statsminister Ulf Kristersson | Foto: Ninni Andersson, Regeringskansliet

Det här är inte bara ett spel. Det är en guldgruva för underrättelser från öppna källor. När spelarna frivilligt klickar sig igenom scenarierna ger de en detaljerad bild av opinionen i realtid. För försvarsanalytiker, beslutsfattare och underrättelsetjänster är sådana data ovärderliga.

  • Hur många vanliga medborgare är beredda att trycka på kärnvapenknappen?
  • Vid vilken punkt i upptrappningen tappar allmänheten modet?
  • Hur väl har medierna förberett befolkningen på att acceptera ett förstaslag för att ”rädda Gotland”?

När en tidning gör sina läsare till en jättelik fokusgrupp för tredje världskriget suddas gränserna ut mellan journalistik, statskonst och propaganda. The Telegraphs krigsrum frågar inte bara om du har det som krävs för att stå emot Kreml. Det mäter exakt vid vilken temperatur den brittiska allmänheten går med på att låta det brinna.

USA:s och NATO:s kärnvapen i Europa
USA:s och NATO:s kärnvapen i Europa 2024 | Bild: K. Hell

Vad står på menyn?

Men vad står egentligen på menyn? För att förstå vad spelet mäter måste vi titta på det geopolitiska sammanhang som spelet medvetet utelämnar.

Sedan 1999 har väst kommit allt närmare Ryssland. Länge svarade Moskva knappt militärt. Undantaget var femdagarskriget mot Georgien 2008, som utkämpades fyra månader efter att NATO lovat Georgien medlemskap i framtiden. Sedan kom 2014 det som Moskva kallar en kupp i Ukraina. Därefter annekterade Ryssland Krim.

År 2022 inledde Ryssland det som landet kallar en särskild militär operation i Ukraina. Det uttalade syftet var att skydda ryssar i östra delen av landet. Kriget pågår fortfarande.

Ju närmare ett öppet krig mellan Ryssland och NATO kommer, desto mer värdefull blir antagligen en exakt bild av vad britterna tycker om ett krig mot Ryssland. Ett sådant krig skulle vara en upptrappning av västs ombudskrig i Ukraina 2022–2026.

Låt oss undersöka det.

The Telegraphs spel bryr sig inte om att fundera på varför Moskva, efter mer än 200 år, skulle känna sig tvingat att invadera Gotland. När aggressionen visas utan sammanhang blir reaktionen garanterat mer militaristisk.

Låt oss anta att The Telegraph har helt rätt, och att detta faktiskt kan hända.

Varför skulle Moskva göra sig besväret?

Gotland har ofta kallats ett osänkbart hangarfartyg mitt i Östersjön.

Sedan början av 1800-talet och slutet av Napoleonkrigen har Sverige oftast varit alliansfritt eller neutralt – eller åtminstone försökt se ut så. Många anser att Sverige lutade för mycket åt nazityskland under andra världskriget. Sverige sålde järnmalm till Tyskland och lät tyska soldater resa genom landet.

Under kalla kriget lutade Sverige i stället för mycket åt NATO, åtminstone militärt. Sverige delade i hemlighet underrättelser med alliansen och samordnade militära förberedelser.

Allt detta förändrades när Finland gick med i NATO i april 2023. Sverige följde efter i mars 2024.

Tre månader innan Sverige blev medlem, den 5 december 2023, skrev Stockholm under ett försvarssamarbetsavtal (DCA) med Washington. Avtalet trädde i kraft den 15 augusti 2024. Det ger amerikanska styrkor fritt tillträde till 17 svenska baser och övningsområden. Delar av dem kan reserveras för enbart amerikansk användning, bland annat för Gotlands regemente.

USA får också i första hand döma sin egen personal. Till skillnad från Norges och Danmarks avtal saknar det svenska en klausul som förbjuder kärnvapen.

Försvarsminister Pål Jonson säger dock att inget land kan tvinga Sverige att ta emot kärnvapen. Avtalstexten är offentlig, men den visar inte hela bilden. Den 3:e december 2024 skrev länderna under en avsiktsförklaring om samarbete mellan specialförband. Regeringen bekräftar att innehållet är hemligt.

Kan det här vara förklaringen?

Tänk om Moskva i början av 2027 börjar tro att NATO, USA, Storbritannien eller Frankrike i tysthet har börjat flytta kärnvapen till Gotland?

NATO-militärer om Gotland

Överbefälhavare Micael Bydén i en intervju med tyska RND i maj 2024:

”Den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön.”

Den amerikanska militären som oftast citeras om Gotland är generallöjtnant Ben Hodges, tidigare befälhavare för USA:s armé i Europa. Han besökte ön 2017 för att se hur den återmilitariserades. Då sa han något som har blivit västs mest kända beskrivning av ön:

”Jag tror inte att det finns någon ö någonstans som är viktigare.”

Så börjar tredje världskriget

Kärnvapen på Gotland skulle i grunden förändra den strategiska balansen. Ön ligger mycket nära Rysslands viktigaste militära anläggningar. Rysslands tid för förvarning skulle i princip försvinna.

Det stämmer att USA redan har kärnvapen i Europa. Uppskattningsvis 100 frittfallande B-61-bomber finns på baser i Tyskland, Italien, Belgien, Nederländerna och Turkiet.

Enligt uppgifter finns de sedan juli 2025 även på RAF Lakenheath i Storbritannien, men de platserna ligger på ett betryggande avstånd från det ryska fastlandet. Kärnvapen på Gotland skulle förändra Moskvas militära kalkyl i grunden.

Det finns flera skäl till det:

  • Flygtiden (risken för ett halshuggningsanfall): Gotland ligger ungefär 300 kilometer från den ryska exklaven Kaliningrad. Avståndet till S:t Petersburg och Moskva är kort. Inom kärnvapenstrategi innebär avstånd tid. Robotar eller smygbombplan som startar från Gotland skulle nå ryska mål på några minuter. Det krymper Rysslands tid att bedöma en uppskjutning och svara. Rädslan ökar för ett så kallat halshuggningsanfall, alltså ett anfall som slår ut landets ledning. Ryska kärnvapenstyrkor tvingas då till ständig högsta beredskap, där de skjuter så fort radarn varnar.
  • Kaliningrad och Östersjöflottan stryps: Kaliningrad är Rysslands mest militariserade region och har Östersjöflottans högkvarter. Området är redan omringat av NATO-länder. Gotland ligger mitt i Östersjön och dominerar luftrummet och sjövägarna. Om NATO placerade kärnvapen där skulle Östersjön i praktiken bli en ”NATO-sjö”. Den ryska flottan skulle vara låst för gott, och Kaliningrad skulle förlora sitt strategiska värde.
  • Reglerna efter kalla kriget rivs: I grundakten mellan NATO och Ryssland från 1997 skrev NATO att alliansen hade ”ingen avsikt, ingen plan och inget skäl” att placera kärnvapen i nya medlemsländer. Akten är en politisk förklaring, inte ett bindande avtal.
    Många anser att den inte längre gäller efter invasionen av Ukraina. Men att öppet flytta kärnvapen till ett nytt medlemsland, som Sverige, skulle korsa en av Moskvas tydligaste röda linjer. Västs kärnvapenparaply skulle då officiellt flyttas långt österut.
  • Övertaget vid Suwałkikorridoren: Suwałkikorridoren är den smala landremsan mellan Polen och Litauen. Den är NATO:s största geografiska svaghet. Ryssland skulle i teorin kunna stänga den och skära av de baltiska länderna. Gotland är motvikten. Därifrån kan NATO sätta in stora styrkor för att skydda Baltikum. Med kärnvapen på Gotland skulle varje konventionellt ryskt drag mot korridoren direkt riskera att utlösa NATO:s kärnvapen.
Swedish PM Ulf Kristersson, Defense Minister Pål Jonson and retired Colonel Douglas Macgregor.
Swedish PM Ulf Kristersson, Defense Minister Pål Jonson and retired Colonel Douglas Macgregor. Photos: Swedish Gov and BMG 2048

Överste Douglas MacGregor i en intervju med den svenska sajten NewsVoice i maj 2024:

”Ni är nu i praktiken gisslan som nation. Ni är utlämnade åt vad USA gör eller inte gör mot nästan vilken fiende som helst, var som helst. Inte bara Ryssland, utan kanske vilken motståndare som helst.

Om man läser [DCA-avtalet] noga, [står det att] vi har fritt tillträde till alla 17 baser.

Det finns ingenting där som hindrar oss från att föra in kärnvapen eller något annat avancerat vapensystem som vi kan komma att utveckla.”

Domedagens matematik

The Telegraph verkar i sitt krigsspel utgå från att Moskva skulle reagera extremt på kärnvapen på Gotland. För att förstå varför måste man titta på robotarnas flygtider.

Det finns ingen formell gräns, men logiken är välkänd: ju kortare flygtid, desto större risk för ett halshuggningsanfall. Även mot strategiska robotar med en flygtid på 15–30 minuter måste ett beslut om att skjuta vid varning fattas inom några minuter.

Om en robot skjuts från en ubåt i Norska havet ger det ryska radarnätet beslutsfattarna bara tio minuter på sig att svara. Moskva har sagt rakt ut att detta oroar landet. I november 2021 varnade Putin för att vapensystem i Ukraina skulle placera Moskva bara 7–10 minuter bort.

På det avståndet kan ledningen slås ut innan den hunnit kontrollera radarlarmet, informera presidenten och godkänna ett motanfall.

Här är avstånden, fågelvägen och de beräknade flygtiderna från Fårö, den lilla ön vid Gotlands norra spets, till Rysslands viktigaste strategiska centrum.

Flygtiden beror på vapensystemet. Här finns både moderna medeldistansrobotar och hypersoniska glidfarkoster, som färdas i ungefär Mach 10 (cirka 3,4 kilometer i sekunden). Som jämförelse finns också vanliga kryssningsrobotar, som flyger långsammare än ljudet, i ungefär 880 km/h.

  1. S:t Petersburg (Rysslands näst största stad och nav vid Östersjön)
    Avstånd: ca 650 km
    Ballistisk/hypersonisk robot: ca 3–4 minuter
    Kryssningsrobot: ca 45 minuter
    Strategisk betydelse: St. Petersburg ligger nära. En ballistisk robot från Fårö skulle slå ned innan de ryska flyglarmen hunnit tjuta klart första gången.
  2. Moskva (huvudstaden och ledningscentralen)
    Avstånd: ca 1 100 km
    Ballistisk/hypersonisk robot: ca 6–8 minuter
    Kryssningsrobot: ca 1 timme och 15 minuter
    Strategisk betydelse: Det här är den viktigaste siffran. Under kalla kriget placerade USA Pershing II-robotar i Västtyskland. Moskva fruktade att de kunde nå huvudstaden på bara 6–10 minuter. Sovjetledningen såg det som ett hot mot landets existens.
    Fårö ligger betydligt närmare Moskva än Västtyskland gjorde, och huvudstaden är med god marginal inom räckhåll. En flygtid på 6–8 minuter tar i praktiken bort den ryska presidentens tid att fatta beslut. Det pressar Ryssland mot en beredskap där man skjuter så fort radarn varnar. Bakom det finns det halvautomatiska systemet Perimetr, även kallat ”Döda handen”. Det ska garantera ett motanfall även om ledningen redan är utslagen.
  3. Murmansk (Kolahalvön och Norra flottan)
    Avstånd: ca 1 400 km
    Ballistisk/hypersonisk robot: ca 8–10 minuter
    Kryssningsrobot: ca 1 timme och 35 minuter
    Strategisk betydelse: Kolahalvön är bas för Norra flottan och för större delen av Rysslands kärnvapen till sjöss, alltså atomubåtarna. Ett snabbt anfall här är hur NATO i teorin skulle hindra ryska ubåtar från att ta sig ut i Atlanten. En uppskjutning från Fårö hotar på under tio minuter Rysslands yttersta försäkring: förmågan att slå tillbaka efter ett anfall.

Jämförelsen med Kubakrisen

Siffrorna kan sättas i perspektiv. Kubakrisen började när Sovjetunionen placerade ballistiska robotar 145 kilometer från Florida. Det innebar att Washington låg ungefär 10–12 minuter från ett kärnvapenanfall.

Om USA placerade ballistiska robotar på Fårö eller Gotland skulle Moskva se det precis som Washington såg robotarna på Kuba. Inte som avskräckning i försvarssyfte, utan som en laddad pistol mot tinningen på landets ledning.

Kort sagt: Moskva ser amerikanska kärnvapen i Tyskland eller Italien som ett gammalt strategiskt irritationsmoment. Kärnvapen på Gotland skulle Moskva se som en kniv mot strupen – ett omedelbart hot mot landets existens.

 

Relaterat

Donera till NewsVoice

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *