Osher Centrum – Bokslut efter fyra års verksamhet 2006 – 2010

NewsVoice: Artikelserien med rubriceringen ”Osher Centrum Leaks” fortsätter här med en djuplodande artikel skriven av Ingemar Ljungqvist. NewsVoice får tillfälligt publicera hela artikeln. Stort tack. Artikeln från i våras 2011 klargör det mesta och har inte tidigare publicerats på webben. / Torbjörn Sassersson

Den 9 december 2005 invigdes Oshercentrum på Karolinska under högtidliga former i Nobel Forum. En donation på dryga 43 miljoner kronor från Barbro och Bernard Oshers Stiftelser låg till grund för satsningen. Karolinska skulle själva skjuta till lika mycket pengar under en sexårsperiod. Därefter skulle centret stå på egna ben. Hur har det då gått?

Text: Ingemar Ljungqvist | 2000 Talets Vetenskap | Publicerad med tillfälligt tillstånd

Donationen var ämnad att ge en grundplåt för att studera det som lite luddigt kallas ”integrativ medicin”, men den var även förknippad med ett antal villkor i donationsbrevet. Ett av dessa villkor var:

”Givaren hyser hopp om att Oshercentrat kommer att hjälpa till att förändra det sätt på vilket medicinen tillämpas genom att bygga broar mellan konventionell skolmedicin och alternativmedicin”.

Det förväntades att Oshercentrat skulle arbeta efter ett program i tre punkter där man:

• undersöker utfallet och kostnadseffektiviteten hos komplementära och alternativa läkemetoder
• undervisar läkarstuderande, hälsoarbetare och allmänheten om effektiviteten i dessa metoder och
• skapar en ny modell för omhändertagande av patienten, som grundar sig på att det gäller att läka hela människan.

Vidare i avtalet slås det fast att centret ska skapa en egen profil som klart skiljer sig från den övriga verksamheten på Karolinska. Samtidigt önskar man att det ska etableras en samverkan med de två andra Oshercentra som redan finns i USA.

Vad man borde ha gjort

Utifrån denna skrivning hade det varit en självklarhet att använda cirka 20 miljoner kronor – lika många årsarbetare på Osher, inkluderat skatter och omkostnader – till att studera tjugotalet av de mest populära alternativmedicinska metoder som förekommer i Sverige. Det hade varit möjligt att följa upp med en enkel statistik över ett urval av patienter som behandlats och att djupintervjua dessa. Dagens alternativterapeuter är dåliga på att bedriva vetenskap.

De saknar både nödvändig metodologisk utbildning och framförallt tid. För de mest intressanta alternativen skulle man senare följa upp med jämförande studier på Karolinska, där patienter med en viss diagnos får välja mellan alternativmedicinsk behandling eller gängse skolmedicinsk dito. Här skulle man tydligt kunna göra en utvärdering även på smärre patientgrupper. Hur mycket kostar behandlingen i de två olika fallen? Hur blir utfallet? Till dessa försök skulle ytterligare tio miljoner fordras.

De 12 miljoner kronor som återstår skulle kunna fördelas lika på seminarier och föreläsningar där företrädare, utsedda av alternativen själva, får dela med sig av sina kunskaper till verksamma inom skolmedicinen. Detta för att öppna upp för nya rutiner inom vården där patienten får möta ett behandlingsteam där hela patienten blir föremål för assistans – och inte bara blir klassad efter en viss diagnos med ett visst symtom.

Hur har då Karolinska Institutet lyckats med sitt uppdrag efter fyra och ett halvt år?

Vad man gjorde istället

De två senaste årsrapporterna har undertecknats på en enkel sida av referensgruppen för Oshercentrat bestående av professorerna Karin Harms-Ringdahl, Carl Erik Nord, Hans Wigzell och Gerhard Andersson. Den sistnämnde skrev bara på för 2009. Texten är i huvudsak identisk för de båda åren, men man sparar inte på superlativerna. Man framhåller forskningsprojekten som omfattar smärtreglering, placebo och nocebo, akupunktur och trötthet, sömnsvårigheter, acceptans för kronisk smärta och kommunikation mellan nerv- och immunsystem.

I de egna års- och ekonomiska rapporterna, som är något längre, står professor Martin Ingvar och adjungerade professor Mats Lekander som första namn. Bland annat framhålls att man 2010 ska flytta in i lokaler på Retziuslaboratoriet och att man tillsammans med Stockholm Brain Institute fått ett anslag på 24,8 miljoner för vilket man ska köpa in ny MRI-utrustning.

[Foto: Boberger]

Det är också noterbart i den ekonomiska rapporten att det bara är en mindre del av de listade projekten och artiklarna som finansierats av Osher. Betydligt större poster kommer från andra bidragsgivare. Sedan följer en lång publikationslista med vetenskapliga rapporter för åren 2006–2009. Hur många av dessa som kan sägas utgöra exempel på studier av alternativa metoder och deras integrering med konventionell medicin är inte lätt att avgöra.

Att döma av titlarna är det inte många projekt som kan inordnas i denna kategori. Det som då var avgörande för oss var innehållet i de publikationer som man gjort med donationspengarna. Osher på KI har presenterat undersökningar från flera diagnoser. Ofta förekommande är undersökningar när det gäller fibromyalgi.

Martin Ingvar

Har ni undersökt effekten av Tony van der Valks valkionapparat som producerar singlettsyre?

Martin Ingvar:
– Det har vi inte gjort för den känner vi inte till.

Ett annat alternativ som kan användas vid fibromyalgi är de magnetmadrasser, QRS och Bemer, och som ursprungligen utvecklades av tysken Fischer. Har ni testat detta alternativ?

Martin Ingvar:
– Det kan vara en bra affär för den som säljer madrasserna. I den dokumentation som vi tagit del av finns inget som talar för dem.

I många av de vetenskapliga artiklarna från Osher tar man också upp cancerproblematiken. Här anser vi att det borde vara på sin plats att med mer vetenskaplig stringens utvärdera resultaten, som man exempelvis uppnått vid Mistelgården och där Socialstyrelsen gett tillstånd att ge cancerpatienter en speciell kost. I kosten ingår tillskott av mineraler som patienterna har brist på och dels lära ut hur man berikar sin kost med stora doser vitamin B17, laetril.

Har ni intresserat er för denna behandling?

Martin Ingvar:
– Vi är intresserade av hälsobefrämjande livsstilsfaktorer, säger Martin Ingvar.

Varför har då Osher svarat negativt på förfrågan från Mistelgården om att få den assistans som behövs för att statistiskt utvärdera de resultat man nått bland patienterna?

Martin Ingvar:
– Då skulle tidsåtgången bli stor. Vi har valt att i egen regi studera beteendeförändringar hos cancerpatienter.

Martin Ingvars egna stora intresse är att se kopplingar mellan egna mentala och psykiska förmågor och hur dessa kan påverka cellulära processer.

Har ni studerat tankefältsterapi, TFT, som kan ha en viss samstämmighet för din forskning?

Martin Ingvar:
– Det är ett alternativ som har ett visst intresse, men TFT har en mycket grumlig teoribildning. Det är inte tillräckligt med hårda fakta för en viss skola inom alternativmedicinen. Man måste också vara klar över processen.

Ett annat område som man avhandlat är dyslexi.

Varför har man inte undersökt den positiva påverkan som sacro kraniell terapi kan ge i detta sammanhang?

Martin Ingvar:
– Terapiformen saknar grundläggande vetenskaplig evidens, säger Ingvar.

Lågkolhydratkosten

Martin Ingvar har också ägnat visst intresse åt lågkolhydratkosten, LCHF. Han tycker att den är intressant när det gäller exempelvis att få diabetes typ 2 patienter att bli symtomfria. Han anser också att Karlshamnsstudien har ett vetenskapligt värde.

När det blir tal om Annika Dahlqvist så påtalar Martin Ingvar först att hon tilldelats VoFs förvillarpris och det har hon gjort sig förtjänt av då hon gjort tankehopp som är farliga. När jag berättar att Dalhqvist ska få vårt positiva Gnistanpris, och förmodligen varit den främsta anledningen till att Sveriges fetmasiffror börjat vika av nedåt som första land i Europa, säger

Marting Ingvar:
– Jättekul!

Vilka ord på vägen vill du ge till Annika när vi överlämnar priset ?

Martin Ingvar:
– Blanda inte ihop mig med Annika. Jag är ointressant som person.

Två pionjärer på KI

Slutfrågan till Martin Ingvar rör sig om två företrädare som professorer på Karolinska Institutet – två giganter som rönt mycket stor uppmärksamhet internationellt. Men de har ignorerats på hemmaplan. Det är förvisso svårt att vara professor och profet i sitt eget hemland, och därför har deras arbeten inte anammats inom den etablerade svenska skolmedicinen. Den ene är den nyligen bortgångne Björn Nordenström (1920–2006), som med sitt livsverk:

”Biologiskt slutna elektriska kretsar” verkligen gav akupunkturens verkningsmekanism ett vetenskapligt ansikte när han integrerade biologi, kemi och fysik. Hans metod att lösa upp cancertumören har funnit sin tillämpning i Kina, där den fram till 1998 hade använts vid mer än 80 sjukhus och fler än 8000 cancerpatienter behandlats. Björn Nordenström har också erhållit Kinas förnämligaste vetenskapliga pris. [Läs mer om Nordenström på Vetapedia]

Borde inte hans livsverk förvaltas bättre och just då av Oshercentrum?

Martin Ingvar:
– Det är ett intressant upplägg – men det saknas den riktiga dokumentationen.

För oss som träffat Nordenströms kinesiska kollega Xin Yu-Ling både på världens första världskongress om cancer i Sydney och i danska Helsingör, så finner vi dokumentationen vara alldeles för överväldigande för att inte gå vidare (se 2000-talets Vetenskap nr 3 – 2001).

Den andre giganten på Karolinska är Ernst Bernhard Almquist (1852–1946), som under sina studier arbetade hos bakteriologins två stora, Louis Pasteur i Paris och Robert Koch i Berlin. Almquist utvidgade sina lärofäders arbeten och studerade bakteriernas olika livscykler och konstaterade att de genomgick olika faser beroende på sin miljö. Han använde sin kunskap om bakterierna för att genomdriva de viktigaste hygieniska åtgärderna när det gäller att bygga fungerande system för vatten och avlopp i både Göteborg och Stockholm.

Det var denna innovation som gjorde det möjligt att utrota dysenteri och tyfus i Sverige. Bland de forskare i USA som fortfarande forskar på området cellväggsfria pleomorfa mikroorganismer, innehar Almquist en hedersplats (se 2000-talets Vetenskap nr 2 – 2007).

Martin Ingvar:
– Honom känner jag inte till.

Dessa två svenska vetenskapliga giganter borde kunna tjäna som inspiration för Oshercentret. På så sätt kunde de bygga
broar mellan alternativen och den erkända, etablerade forskningen.

Mats Lekander

Mats Lekander har satt sitt namn på flera av rapporterna. Bland annat har han i sina publikationer intresserat sig för astma och allergi. Vi frågar om man i samband med detta också studerat potentialen hos exempelvis Bicom biobalans och den självhjälpsmetod som tagits fram av den ryske läkaren Buteyko:

Mats Lekander:
– Den förstnämnda metoden känner jag inte till och om Buteyko vet jag inte mycket mer.

Lekander har också intresserat sig för ALS och cancer, två sjukdomar som enligt många alternativa forskare har en intressant
koppling till förekomsten av cellväggsfria pleomorfa mikroorganismer. Denna koppling har inte anammats alls av skolmedicinen, men borde vara en självklarhet när man studerar dessa sjukdomar utifrån ett alternativt paradigm.

Mats Lekander:
– Det är intressanta frågor, men jag har ingen kunskap om det.

Andra fält som avhandlats av Lekander är smärtlindring och tinnitus. Vi har i vår tidskrift skrivit om monokromatiskt laserljus som kan ge positiva resultat, som också är publicerade i vetenskapliga facktidskrifter.

Mats Lekander:
– Men de är ännu inte accepterade. Men får man bra behandlingsresultat och det bygger på kvalité så är det intressant.

Istället håller Lekander fram andra metoder som man försöker genomföra. Man studerar akupressur i Indien. Man vill utveckla metoder inom sjukvården med telefonstöd till självhjälp.

Salvekvick och kvacksalveri

Hösten 2008 utkom Ernst och Singhs bok ”Salvekvick och Kvacksalveri” på svenska. Den var en fullständig sågning av det mesta inom alternativmedicinen.

På vilket sätt var Oshercentret inblandat i den svenska utgåvan?

Mats Lekander:
– När [Edzard] Ernst och [Simon] Singh var i Stockholm var de inbjudna till seminarier ordnade av Oshercentrat och förresten skrev jag det svenska förordet. Man ska kunna tåla kritiken av alternativen.

Boken bidrog till att resa än högre murar mellan alternativ- och skolmedicinen.

Vi frågar oss på vilket sätt Lekander/ Ingvars förord till boken bidrog till att, i enlighet med donatorernas intentioner, bygga broar.

Mats Lekander:
– Vi är överens om att alternativen saknar tillräcklig vetenskaplig dokumentation för att entydigt kunna slå fast att de har en stor potential – detta delar de för övrigt med stora delar av den behandling som idag ryms inom skolmedicinen.

Vilken dokumentation kan Oshercentrat visa på att hittills förbrukade 30 miljoner av donationen verkligen kommit patienterna till del?

Mats Lekander:
– Jag tror det hjälpt många människor. Det har satt igång en diskussion, då vi fått in våra publikationer i toppentidskrifter.

Vilka hårda fakta har du som stödjer ditt påstående?

Mats Lekander har inget svar på denna fråga.

När jag brukar ställa samma fråga till alternativterapeuter, så kan de inte heller redovisa några svar med ett statistiskt underlag. Istället brukar de visa upp en brevkorg full med tacksamma brev, ibland långa berättelser, från tacksamma patienter som fått hjälp från sina krämpor.

Hur många tacksamma brev har ni på Osher fått från patienterna?

Mats Lekander:
– Inte ett enda.

Vår slutbedömning

Ur rent juridisk synvinkel kanske Oshercentrat har använt de donerade medlen på ett lagligt sätt, då man kan åberopa det odefinierade begreppet ”integrativ medicin”.

Men sett ur patientsynvinkel och de hårda omdömen som såväl Martin Ingvar som Mats Lekander delat ut till alternativen och till Annika Dahlqvist för hennes ”förvillelser” så är vi nog benägna att utdela inte bara ett års, utan fyra års ”försnillarpris”, till Ingvar och Lekander.

Det går ju alltid att hoppas att de två sista åren av donationen ger bättre utdelning och kritik ska man ju kunna tåla enligt Mats Lekander.

Vi har även försökt att nå Barbro Osher, som frikostigt anslagit de 43 miljoner kronorna. När vi första gången får kontakt med Barbro Osher på svenska konsulatet i San Francisco, har hon ännu inte sett vår revision utan får den bara förmedlad muntligen. När revisionen sedan kommer fram, så blir det omöjligt att få en kommentar.

Den 7 maj i år belönades Barbro Osher och hennes make med var sitt hedersdoktorat vid Karolinska Institutet.

Vår slutkommentar blir den klassiska. Vi säger som gumman som stod inför valet mellan skol- och alternativmedicin:

– Tusen gånger hellre blir jag frisk tack vare en naturläkare än förklarad sjuk på latin av en professor.

Text och intervju: Ingemar Ljungqvist

Relaterat

2000 Talets Vetenskap

Martin Ingvar på KI

Mats Lekander på KI