Experter och läkare varnar: Gravida kvinnor och barn bör ej utsättas för mobiltelefoni och WiFi

Men vi människor står mest bara och pratar om detta, medan däremot myror och bin flyr fältet!

DEBATT. En internationell grupp av läkare och vetenskapliga experter, tillsammans med ideella organisationer, uppmanade den 3:e juli 2014 gravida kvinnor att begränsa sin exponering för trådlös strålning från mobiltelefoner och andra enheter genom att vidtaga enkla åtgärder för att skydda sig själva och sina ofödda barn, skriver docent Olle Johansson vars artikel SvD och DN inte ville ta in.

Text: Olle Johansson, docent, Karolinska Institutet, Stockholm | Foto på Johansson: Ida Nordlander | Foto på gravid kvinna: Ken Hammond

Denna informationskampanj, som kallas “The Babysafe Project”, koordineras av “The Grassroots Environmental Education and Environmental Health Trust”, och är baserad på oberoende vetenskaplig forskning vilken länkar exponering för trådlös strålning från mobiltelefoner under graviditeten till neurologiska problem och beteendestörningar som liknar ADHD hos barn.

Redan 2010, efter ett konsensusmöte 2009 i Seletun, Norge, hade jag tillsammans med en annan grupp forskare gått ut med liknande starka varningar och rekommendationer i den s.k. Seletunrapporten, och dessa lades bl.a. till grund för Europarådets resolution nr. 1815 från år 2011.

En grupp forskare i Kalifornien genomförde tidigare en stor studie av mobilanvändning hos gravida kvinnor. De tittade på alla barn som var födda i Danmark ett visst år, och intervjuade mödrarna om sin mobilanvändning under graviditeten. De frågade också om barns mobilanvändning och beteende. Det visade sig, till forskarnas förvåning, att de mödrar som hade använt mobiltelefon mest under graviditeten hade den största risken att få barn med beteendesvårigheter.

Det handlade om både autism och ADHD-liknande beteenden. Riskökningen var statistiskt säkerställd. Risken ökade dessutom ytterligare om barnet senare själv använde mobiltelefon. [Divan H A, Kheifets L, Obel C, Olsen J (2008) “Prenatal and postnatal exposure to cell phone use and behavioral problems in children”, Epidemiology 2008; 19: 523-529.]

Även foster påverkas

Tro nu inte att detta bara handlar om barn. Nej, även foster påverkas markant. Forskarna Jing, m. fl., vid Department of Public Health, Shandong University i Kina, har studerat påverkan av mobilstrålning på gravida råttors foster [Jing J, Yuhua Z, Xiao-Qian Y, Rongping J, Dong-Mei G, Xi C, “The influence of microwave radiation from cellular phone on fetal rat brain”, Electromagn Biol Med 2012; Jan 23.].

Forskarna mätte förändringar på både nervcellers signalämnen samt effekter på antioxidativa enzym vilka skall skydda våra celler från oxidativ stress. Slutsats? Mobilstrålningen under graviditeten gav upphov till skador på fostrens hjärnor! De föddes alltså redan hjärnskadade. …Men vilka mammor och pappor vill det?

Insekter och andra djur påverkas negativt – Kan ej bero på placeboeffekten

En undersökning utförd 2011 i Lausanne, Schweiz, har visat att signalen från mobiltelefoner inte bara förvirrar bin, utan också kan leda till deras död. När andra forskare exponerade bikupor för mobiltelefonstrålning valde bina i kupan att helt enkelt flytta därifrån för att aldrig återkomma. Detta är exakt det beteende som biodlare världen över benämner CCD, Colony Collapse Disorder, ett fenomen som innebär ett abrupt försvinnande av bina från sina bikupor. Man vet inte varför detta sker, men från myndigheters och ansvarigas håll har man valt att ignorera ovanstående forskningsfynd; mobiltelefonerna och de trådlösa läsplattorna får inte ifrågasättas.

För att ändå få till stånd en pollinering finns det numera på marknaden handhållna elektriska pollinatörer som via högfrekvent ljud skall efterlikna binas vingars vibrationer. Pollen fångas sedan upp i en plastsked och förs över till andra blommor. Andra företag säljer robotbin, alltså riktiga “drönare”, och små robotfåglar. I Kina har man helt enkelt tvingat ut arbetare på fälten som med penslar i händerna gör det jobb som tidigare naturliga pollinatörer gjort i årtusenden. Men är det så vi vill ha det?

En belgisk-svensk studie på myror [Cammaerts M-C, Johansson O, “Ants can be used as bio-indicators to reveal biological effects of electromagnetic waves from some wireless apparatus”, Electromag Biol Med 2013; early online: 1-7. DOI: 10.3109/15368378.2013.817336] som ej tilläts lämna sitt laboratoriehem gav vid handen att de – när de exponeras för mobilstrålning – då valde att bygga om detsamma.

Foto: Wikimedia Commons

Om mobiltelefonen lades under den del där deras myrägg förvarades, flyttades dessa genast därifrån, diagonalt så långt bort som möjligt, och istället inrättades toaletten över telefonen. De vuxna myrorna uppvisade själva dessutom klara beteendestörningar, med fler och fler avbrott i deras dagliga aktiviteter och ett tilltagande avsynande av sin närmiljö. Att något oroade dem var helt klart.

Franska forskare, under ledning av Alain Vian vid Equipe de Recherche Transduction et Autosurveillance Cellulaire, Université Blaise Pascal i Aubière, har visat att tomatplantor reagerar på skada från relativt svag 900 MHz mobilstrålning från basstationer/antenner. Forskarna menar att de hittat en miljöfaktor som ger en momentan påverkan på arvsmassan i cellerna vilket i sin tur resulterade i att tomatplantans celler reagerade med en kemisk skadesekvens, bl.a. involverande molekylen calmodulin, på exakt samma sätt som om “man hade krossat dem med en hammare” enligt forskarna.

Det räckte att exponera några enstaka blad på plantan för att hela växten skulle reagera. Skadan uteblev dock helt om plantan skärmades av från strålningen [Roux D, Vian A, Girard S, Bonnet P, Paladian F, Davies E, G Ledoigt, ”High frequency (900 MHz) low amplitude (5 V/m) electromagnetic field: a genuine environmental stimulus that affects transcription, translation, calcium and energy charge in tomato”, Planta 2008; 227: 883-891].

Det intressanta med tomater är att de inte kan fuska eller låta sig påverkas av åsikter eller förväntningar

• De har inget medvetande.
• De kan inte röra sig.
• De lurar inte Försäkringskassan på pengar.
• De inbillar sig inte saker.
• De sublimerar inte sina arbetsplatsproblem till påstådda “elallergier”.
• De läser inte tidningar (så de kan inte vara offer för en massmedial psykos).
• De är istället mycket känsliga för sin omgivande miljö och är kinkiga vad det gäller sin fortlevnad.

Om de franska tomatplantorna hade kunnat fly hade de självklart gjort det.

Foto: Wikimedia Commons

Leksaker, ej livsnödvändigheter

Jag diskuterar här leksaker, inte livsnödvändigheter såsom rent vatten, ren luft, mat som går att äta utan risk, omvårdnad, omtanke, kärlek och respekt. Barn som inte får dessa livsnödvändigheter går under. Barn som inte får trådlösa läsplattor och mobiltelefoner växer ändå upp till ansvarstagande och kärleksfulla medborgare – det behöver Du inte oroa Dig för!

Idag har olika trådlösa apparater översvämmat våra hem, skolor och andra arbetsplatser. Frågorna runt all deras strålning är många. Vuxna är inte alls säkra på att all denna strålning är ofarlig, de är inte alls säkra på att trådlös teknik är utan risk. Till detta kan man foga ett otal studier och rapporter, expertutlåtanden och sammanställningar vilka sammanfattningsvis säger att det finns “starka misstankar om skador”.

Försiktighetsprincipen och industrianpassade gränsvärden

Dessa texter påpekar dessutom behovet av att man använder ”Försiktighetsprincipen”, och detta än starkare efter att WHO klassat radiofrekventa elektromagnetiska fält som möjligt cancerframkallande (2B). Så, att dessa tekniker skulle vara säkra, det kan vi genast stryka, inte ens WHO tror det – och de har ändå en klass i vilken sådana exponeringar i så fall hamnar (“Klass 4 – bevisad icke-humancarcinogen”). Frågan i dag är bara hur stor risken är och vad vi anser att risken får kosta i form av sjukvård, handikappersättning och för tidiga dödsfall.

Inom den biomedicinska forskningen kunde vi mycket snabbt konstatera att de rådande gränsvärden som är satta inte alls uppfyller kraven på ett skydd för befolkningen. De nuvarande ”gränsvärdena” är enbart baserade på akuta värmeeffekter samt kontrolleras i laboratorier med s.k. fantom-huvuden, alltså vätskefyllda plastdockor.

Vid ett möte i London år 2008 på det anrika Royal Society (världens främsta vetenskapssamfund) sade professor Paolo Vecchia, chef för ICNIRP, det organ som lanserat dessa rekommendationer [gränsvärden], att de aldrig varit avsedda att vara några medicinska säkerhetsvärden.

Jag citerar:

Han sade om ”exposure guidelines”: ”what they are not”: “They are not mandatory prescriptions for safety”, ”They are not the “last word” on the issue”, and ”They are not defensive walls for industry or others”.

Synd bara att världens strålskyddsmyndigheter, hälsomyndigheter, riksdagar och regeringar inte förstår detta enkla och klara besked, utan envisas med att hänvisa till dessa ICNIRPs tekniska rekommendationer.

Biologiskt anpassade gränsvärden saknas

Vi vetenskapsmän och –kvinnor kom därför tidigt att kräva biologiskt-baserade gränsvärden samt att jag krävde utredning om hygieniska gränsvärden (alltså reella säkerhetsvärden). Man kunde lika tidigt konstatera att “lågintensiva (icke-termiska) bioeffekter och negativa hälsoeffekter numera demonstreras vid nivåer betydligt under befintliga gränsvärden”. Och att ”de gällande rekommendationerna för allmänheten är otillräckliga och föråldrade med avseende på just sådan långvarig, lågintensiv exponering.”

Vi krävde vidare att Försiktighetsprincipen måste användas för att skydda det levande livet, fr.a. avseende barn. Skulle det visa sig att man använt den i onödan så skulle ingen skada vara skedd. (På motsatsen vågar man inte ens tänka…!) Och notera att jag inte vill taga från barnen deras mat, dricksvatten eller luften de andas (!), bara att de ska vara försiktiga i kontakten med mycket, mycket, mycket starka strålkällor.

Både Europaparlamentet såväl som Europarådet har lyssnat till detta. Europarådet har i sin resolution nr. 1815 från år 2011, “The potential dangers of electromagnetic fields and their effect on the environment”, konstaterat följande:

The precautionary principle should be applied when scientific evaluation does not allow the risk to be determined with sufficient certainty. Given the context of growing exposure of the population, in particular that of vulnerable groups such as young people and children, there could be extremely high human and economic costs if early warnings are neglected.

Man säger vidare i resolutionen att:

…for children in general, and particularly in schools and classrooms, give preference to wired Internet connections, and strictly regulate the use of mobile phones by school children on school premises.

Olika så kallade officiella expertrapporter har presenterats. I dessa kom man fram till att det inte finns någon anledning till oro. Det gör mig mycket oroad. Det betyder att alla de tusentals arbeten som publicerat mycket allvarliga effekter av elektromagnetiska fält i fullt godkända vetenskapliga tidskrifter alla måste vara fel. Stämmer det?

Osannolikt att alla varnande forskare har fel

Att 10 stycken arbeten ska vara fel är en sannolikhet på 1/10.000.000; att alla ska vara fel är en så liten sannolikhet så att vi saknar en matematisk vardagsterm för det. Men de olika expertgrupperna räds inte detta faktum utan har underkänt alla dessa tidskriftsredaktörers och granskares arbete, samt alla forskarnas mödor.

Jag skulle välkomna en offentlig genomgång där varje underkänt arbete redovisas stycke-för-stycke, rad-för-rad, och där riskförnekarna visar för oss alla exakt var – och på vilket sätt – varje forskargrupp gjort fel. (För några år sedan bad jag dåvarande ansvariga svenska ministrar att skicka mig en sådan genomgång, arbete-för-arbete. Jag fick dock inte någon information över huvud taget tillbaks.)

Ännu mer oroas jag av att den kritiskt granskande forskningen betydligt mer sällan får anslag. Om strålningen nu är helt utan risk så måste denna sanning tåla granskning. I forskningen bär alla vägar till Rom – så, i så fall, kommer till slut alla forskare, även s.k. ‘whistleblowers’, fram till att det är ofarligt att leva hela sitt liv helkroppsbestrålad dygnet runt, var man än befinner sig.

Fram till dess måste vi vara försiktiga, strålningen vi förutsätts tåla är miljonersmiljarder (1.000.000.000.000.000) gånger (eller mer!) starkare än den naturliga bakgrundsstrålningen, och de resultat som publicerats i den biomedicinska litteraturen är, i många fall, synnerligen skrämmande. Det är uppenbart att bin och myror förstår detta och därför flyr när de exponeras. Men varför gör inte vi människor detsamma? Varför står vi bara kvar och pratar?

Barn är det viktigaste varje generation har! Vi har alla ett gemensamt ansvar för alla barn. Vi har också ett lika stort ansvar för myrors, bins och tomatplantors framtid. Ingen kan frånsäga sig sitt personliga ansvar. Man kan aldrig hänvisa till olika officiella rapporter eller sätta upp s.k. “defensive walls” och tro att man därigenom skulle klara sig från nutida eller framtida moral-etiskt ansvar. Aldrig!

Varje människa måste stå upp för livet. Om vi inte gör det så kan det gå riktigt illa. Tiden hastar för det verkar som om bin och myror redan gett upp. Det är allvar. Vi behöver dem. Tro inget annat.

Text: Olle Johansson, docent, Karolinska Institutet, Stockholm