Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
PEN är en inflytelserik amerikansk idéell organisation som skyddar press- och yttrandefriheten. I deras rapport presenterad den 9 januari 2015: ”Global Chilling – The Impact of Mass Surveillance on International Writers” meddelas att NSA:s massövervakning har en hämmande effekt på pressfriheten, yttrandefriheten och därmed även analysen av och rapporteringen om samhället.
Text: Torbjörn Sassersson
PEN är aktiv i fler än 100 länder där organisationen beskyddar journalister och författare som uttrycker sina rättigheter genom text. PEN försvarar skribenter som är fängslade, hotade, åtalade eller på annat sätt attackerade pga sitt yrkesutövande.
PEN America har 3700 medlemmar och PEN International har över 20 000 medlemmar. Kända namn är: James Baldwin, Robert Frost, Allen Ginsberg, Langston Hughes, Arthur Miller, Eugene O’Neill, Susan Sontag och John Steinbeck.
Även PEN:s rapport från 2013 ”Chilling Effects: NSA Surveillance Drives Writers to Self-Censor” visar samma tydliga hämmande tendens på journalister och författare.
PEN hoppas att rapporterna ska påverka övervakningspolicyn i USA så att den regleras och minskas.
PEN is releasing these findings now in the hope that they will inform public and Congressional debates on the future of mass surveillance. Because freedom of expression is so central to writers’ craft, they may be considered particularly sensitive to encroachments on their rights to communicate, obtain and impart information and voice their ideas and opinions.
Romanförfattaren E.L. Doctorow liknar textförfattare vid kanariefåglar i en kolgruva. De kan användas som en indikator på hur illa situationen blivit under en pågående nedstängning av det fria ordet i samhället. PEN kommer att släppa mer information under våren 2015.
Mass surveillance has badly shaken writers’ faith that democratic governments will respect their rights to privacy and freedom of expression.
Skribenter i Väst har redan börjat med självcensur
Den mest oroväckande slutsatsen som PEN drar är att hämningen av det fria uttrycket i demokratiska länder nu närmar sig samma nivå som i icke demokratiska länder. Journalister och författare i den fria världen har börjat anamma beteendet hos sina yrkeskollegor som lever och verkar i länder som västvärldens stater inte vill bli jämförda med.
Levels of concern about government surveillance in democratic countries are now nearly as high as in non-democratic states with long legacies of pervasive state surveillance. Writers living in liberal democratic countries have begun to engage in self-censorship at levels approaching those seen in non-democratic countries, indicating that mass surveillance has badly shaken writers’ faith that democratic governments will respect their rights to privacy and freedom of expression, and that—because of pervasive surveillance—writers are concerned that expressing certain views even privately or researching certain topics may lead to negative consequences.
4 KEY FINDINGS
Writers in democratic and non-democratic countries are:
- equally worried about levels of government surveillance in their countries,
- are engaging in self-censorship due to fear of surveillance and
mass surveillance by the U.S. government has: - damaged US’ reputation as a protector of freedom of expression at home and has
- damaged US’ reputation as a champion of freedom of expression around the world.
Writers living in both Free and Not Free countries have:
- avoided writing or speaking on a particular topic,
- avoided activities on social media,
- have deliberately steered clear of certain topics in personal phone conversations or email messages,
- have refrained from conducting internet searches,
- have refrained from visiting websites on topics that may be considered controversial or suspicious (or have seriously considered it) due to fear of government surveillance.
Våra kommande evolutionära ledare är de som tänker emot den ”kulturella hegemonin” eller inlärt ”common sense”. Dessa är mycket farliga för makthavarna. Därför ska alla barn redan på förskolan lära sig att gå med kollektivet. De som sticker ut får ”behandling” av olika slag. Skickad till skolläkaren t ex eller utsatt för gruppmobbing så att de mår illa och rättar sig i ledet.
”No culture, however, is completely hegemonic. Even under the most complete systems of control, there are pockets of what Gramsci, and later Hall, called “counter-hegemonic” cultures: ways of thinking and doing that have revolutionary potential because they run counter to the dominant power. For Gramsci, these cultures might be located in traditional peasant beliefs or the shop-floor culture of industrial workers; for (Stuart) Hall they might be found in youth subcultures like Rastafarians and punks, and even in commercial entertainment.
The activist’s job, according to Hall, is to identify and exploit these cultural pockets, build a radical counter-culture within the shell of the old society, and wage the struggle for a new cultural hegemony.” http://beautifultrouble.org/theory/cultural-hegemony/
Unesco har skapat ”projekt” världen över för att ”fånga upp” ”Urban cultural diversity” under täckmantel av ”immateriellt världsarv”. Naiva akademiker far sedan land och rike runt och dammsuger innovativa sätt att tänka och göra och levererar tillbaka rapporter till storebror. Det finns också digitala portaler där ungdomar kan berätta vad de gör….. syftet är detsamma. Här gäller det att lokalisera särskilda individer. Vilka ungdomar har t ex särskilt många följare?
Man kan kanske likna Unesco:s påhitt med ett annat äldre påbud som utgick från Herodes….
Klockrent. Men Gramsci, var han för eller emot evolutionära ledare? Jag har inte läst på.
Jag betecknar flera som skriver för eller omskrivs i NewsVoice som evolutionära ledare.
Jag är ingen expert på Gramsci – men älskar Stuart Halls teorier som kan vara väldigt förlösande att läsa.
Gramsci talar mycket om språk och dess förenande potential i ett samhälle. Kontrollen av språk och definitioner är centralt för distribution av maktutövning nedåt i samhällsskikten. Alla medborgare bör därför tillägna sig maktens språkbruk enligt deras förståelse – det blir så mycket lättare då.
Gramsci utgår från att alla har ett personligt språk. Vissa filosofiskt inriktade personer har behov av att få yttra sina personliga språkförståelser och associationer, vilket kräver en samhällelig yttrandefrihet.
En evolutionär ledare kan sägas lägga grunden till en rörelse genom att osäkra maktens ord och förståelser (common sense) och ladda dem med andra associationer. Pressfrihet är ett krav för att en ledare/filosof ska kunna modifiera det omgivande kulturella landskapet.
Kan nog hålla med dig om att flera som skriver eller omskrivs i Newsvoice kan betecknas som evolutionära ledare. De granskar delar av maktens förståelser och ordbruk av centrala tankefigurer och ger oss kreativa omtolkningar. Ord är inte huggna i sten. Att lägga nya associationer till ord är början till ett nytt och bättre samhällsbygge.
Makten använder vetenskapen för att skapa nya associationer för att riva ned traditionella förståelser och värderingar inom etik, moral, hälsa, familj och sexualitet för att skapa det samhälle som De vill ha. Förståeligt att det kan upplevas anstötligt att folk och fä har åsikter om deras säregna associationer.
Gramsci och språk s 175 och 176:
https://books.google.se/books?id=HcffAAAAQBAJ&pg=PA169&lpg=PA169&dq=gramsci+evolutionary+leaders&source=bl&ots=ivdctzFCRG&sig=stXcCTC5aY-ZGLz94iHvbj5DLZ8&hl=sv&sa=X&ei=F7K0VJj-H4_napDTgcgC&ved=0CCYQ6AEwAA#v=onepage&q=gramsci%20evolutionary%20leaders&f=false
[Kommentaren uppdaterad 13/1 kl 01:03 inom parentes nedan]
Intressant kommentar. Om vi tex betraktar problemet med kollektivt tänkande så har vi ju många exempel på det från historien. Allt från små till enorma grupper av människor kan få för sig att tycka och agera ungefär likadant inom vissa konsensusramar.
Exempel är tex: religionsutövarna, de politiska partierna, företagskulturerna, arméer, akademiska teoretiska inriktningar, fotbollsfans, trendiga Stockholmare.
Det är i själva verket ett kännetecken för homo sapiens-individen att bete sig likadant som gruppen och vi kallar det för ”social kompetens” [och allt oftare, att det är ”vetenskapligt”]. Överallt genom hela historien finns det individer som ser igenom spektaklet och dessa är evolutionära ledare.
Jag har viss förståelse för, även om det inte är godtagbart, att journalisterna fegar ur och mörkar sanningar, självcensurerar, lyder order och etablerar oheliga allianser etc. med tanke på att i alla yrken så finns ind. som följer minsta motståndets lag eller kanske tom. inte skulle vara i yrket överhuvudtaget då yrkesetiken negligeras. Även journalisterna behöver mat på bordet, tak över huvudet, de har ansvar för familjer, skiljer sig, hamnar i penning knipa och är insnärjda i bankernas tentakler i en värld där tekniken medför att redaktioner permitterar folk.
Vad jag inte begriper är hur de i massantal låter sig användas, hycklar, ljuger och medvetet för medborgarna bakom ljuset i en anda av bristande moral och självförnekelse då deras huvuduppgift som journalister är att syna makthavarna i syfte att upplysa och beskydda befolkningen mot elitens maktövergrepp. Att vara en del av förtrycket och förutsättningen för detta mot befolkningen är ingenting som ingår i det journalistiska arbetsuppdraget.
Eftersom det handlar om så många , så tänker jag att det är ett strukturellt problem, där moral, etik har förflackats rent generellt i samhället och där många yrkesgrupper drabbas av detta moral och etikras.
Dan Park hängdes ut, häktades, straffades, misshandlades och fick sina verk destruerade samt tvingades gå i exil pga förföljelse utan att dessa journalister som nu orerar om satirens betydelse i samhället, skyndade till hans hjälp, tvärtom. Även M Birro attackerades, avskedades pga. sina åsikter, utan hjälp och stöd från den egna kåren.
Ett samhälle utan åsiktsfrihet, tryckfrihet och där inte konstnärlig frihet får vara tongivande kan omöjligen betecknas som bärare av humanism och demokrati. Vi kan därmed slå fast att Sverige som land inte är demokratiskt.
Dessa journalister är ynkliga i sin stora svaghet, alla gör vi val som vi sedan får stå för och jag finner ingen ursäkt för dessa medborgarförrädare som utgör själva fundamentet, förutsättningen för att elitens skall kunna föra befolkningen bakom ryggen och tom. in i krigssituationer. De svaga, (långtifrån alla, men häpnadsväckande många) fega, lättköpta
journalisterna utgör därmed den globala maktelitens förnämsta redskap och det kan de aldrig svära sig fria ifrån, oavsett hur mycket de pudlar och hycklar, de utgör i sin svaghet och sitt slaveri samma kraft som en ordergiven exekutionspatrull som skjuter ner en rättfärdig opposition och befolkning som protesterar mot maktöverträdelser.
Att nu höra en del av dessa journalister påtala behovet av redaktionellt beskydd får mig att förvånas, då de ju ingenting riskerar då de enbart lyder order, de är ju en del av repulsionen. Ett ev. beskydd kan aldrig mörka, legitimera deras handlingar och ta ifrån dem skuldbördan över vad de gör för att ostört kunna lyfta lön
Splittringen bland dem som är oppositionella mot den nu dominerande makteliten, gör att endast eliterna har mediala plattformar med stor räckvidd. Funnes det en enda europeisk TV kanal i det vanliga kabelTV-utbudet som släppte fram det som nu bara finns på webben skulle den snabbt tvinga de övriga att släppa fram mycket mer. Det finns nog tiotals miljoner i Europa som skulle kunna enas om en egen TV kanal och också ha råd att finansiera den kollektivt. Fortfarande är en stor del av befolkningen hjärntvättad via propagandaTV och därför är det via deras zappande med fjärrkontrollen som man når dem.