Jill Bolte Taylors slaganfall fick existentiella, filosofiska och vetenskapliga konsekvenser

En ofattbar upplevelse med både djup och höjd ”drabbade” denna hjärnforskare under ett slaganfall. Jill Bolte Taylor som är neurobiolog fick uppleva en stroke från första parkett på ”insidan” medan det hände. Det unika med hennes upplevelse var att den mentala och analytiska hjärnfunktionen var intakt under hela slaganfallet som uppstod på grund av en aneurysm (ett åderbrock). Skadan var tillräckligt lokal för att inte påverka frontalloberna där tänkandet sker. Slaganfallet tycks därför har skapat ett perfekt underlag för en observation av ett mycket ovanligt samadhi-tillstånd.

Text: Torbjörn Sassersson, först publicerad i Soul Travel Magazine 2008-06-28 | Foto: Faksimil från Youtube

Vilket typ av tillstånd tycks Jill Bolte Taylor ha upplevt under sitt slaganfall? Med ledning av yogans beskrivning av samadhi-tillstånden framstår savikalpa samadhi, den första nivån av samadhi, som bästa kandidat.

Fyra nivåer av Samadhi

Den första nivån av samadhi kallas savikalpa samadhi. Då upplever individen en fulländad upplevelse av enhet med hela universum, vibrerande lycksalighet och en aktivering av sinnena. Inre gåvor och färdigheter kan stimuleras. Att i början ta emot och erfara detta enorma flöde av energi och erfarenhet beskrivs som extatiskt. Eftersom nervsystem inte är vant vid dessa höga energier reduceras energin så småningom så att individen kan vara funktionell.

Allt eftersom nervsystemet i kroppen vänjer sig med detta flöde av energi (kundalini) blir kroppen klar för nästa fas: nirvikalpa samadhi. Medvetande dras upp till ett tillstånd där individen är ett med allt i universum samtidigt som den fysiska kroppen genomgår en enorm förändring. Kroppen kan förbli i ett katatoniskt tillstånd i timmar eller dagar samtidigt som kroppen är mycket levande. I tillståndet fylls varje cell i kroppen med ett inre ljus. I detta tillstånd är individen inte socialt funktionell.

Det tredje stadiet kallas sahaj samadhi. Alla celler och kanaler i den fysiska kroppen har nu blivit så vana med detta höga tillstånd, att individen är permanent förankrad i kosmiskt medvetande samtidigt som denne fungerar fullt ut i vardagen.

Det fjärde samadhi-tillståndet är enligt yogan mycket ovanligt i mänsklighetens historia nämligen soruba samadhi. Den fysiska kroppen är så fylld med höga energier att den bokstavligt har transformerats till en ljuskropp. Detta tillstånd kallats även ”uppstigning” (ascension).

Neurobiologer utan erfarenhet av meditativa höga tillstånd kan inte relatera till denna typ av upplevelse

Nirvana som är ett besläktat tillstånd med samadhi associeras inom yogan till kroppens död samt utslocknandet av begäret att återfödas i en kropp. Under sahaj samadhi upplevs dock hela höjden av upplevelsens alla nyanser fast person förblir kvar i kroppen och lever ett vanligt liv på jorden. Det var sannolikt förstadiet till sahaj samadhi som Jill Bolte Taylor upplevde och observationen verkar ha skett från den högra hjärnhalvan medan den vänstra halvan var upptagen med att analytisk larma om fara. Det var ju trots allt ett slaganfall som pågick. Vid savikalpa samadhi är bägge hjärnhalvorna i full normal funktion och kan förmodligen inte upplevas under ett slaganfall.

Jill Bolte Taylors upplevelse indikerar att SVT:s vinkling i TV-serien ”Existens” (se separat artikel), där alla inre högre upplevelser bortförklarades som sjukdomsartade, är helt felaktig i ett större vetenskapligt sammanhang. Precis som Taylor poängterar: hur många neurobiologer har fått privilegiet att medvetet få uppleva ett slaganfall och dessutom överleva det för att efteråt kunna återberätta vad som hände från ett inre perspektiv? Med andra ord: hur kan en neurobiolog utan direkt erfarenhet av tillståndet som ska bedömas någonsin förstå vad det egentligen handlar om?

Det är tydligt att Jill Bolte Taylor ger oss ett inomkroppsligt perspektiv av samma kaliber som Pam Reynolds gav vetenskapen ett utomkroppsligt perspektiv på ett åderbrock i hjärnan under full blomning. Pam Reynolds fick precis som Taylor en aneurysm i hjärnan. I Pams fall beslöt sig läkarna för att söva ned henne, kyla ned hela kroppen till +16,5 grader Celsius och tömma hennes huvud på blod för att kunna utföra en hjärnoperation. Trots att Pam Reynolds var kliniskt död enligt tre parametrar (EEG, EKG och reflexer) kunde hon detaljerat beskriva operationen hängandes under taket i ett utomkroppsligt tillstånd. Läs mer om fallet Pam Reynolds.

Det verkar som om sjukdomsartade tillstånd hjälper oss att befästa att fantastiska högre medvetandetillstånd är högst reella och djupt meningsfulla samt att dessa även är vetenskapligt signifikanta för vår förståelse hur det mänskliga medvetandet är skapat. Neurobiologi i samarbete med medvetandeforskningen kommer sannolikt att bygga ett nytt paradigm vilket innebär att det gamla materialistiska paradigmet, som påstår att medvetandet blott är en produkt av kemiska processer, blir hopplöst förlegat.

“In order to change an existing paradigm you do not struggle to try and change the problematic model. You create a new model and make the old one obsolete [överflödig].” Buckminster Fuller