Svenska vapenlobbyn ett växande problem för polisen

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 24 september 2008
- NewsVoice redaktion
Glock 17. Foto: Askild Antonsen. Licens: CC BY 2.0, Wikimedia Commons
Svenska-vapenlobbyn. Foto: Askild Antonsen. Licens: CC BY 2.0, Wikimedia Commons
Glock 17. Foto: Askild Antonsen. Licens: CC BY 2.0, Wikimedia Commons

Sveriges Vapenägares Förbund är en ljusskygg organisation som drar till sig vapenfetichister och andra som inte bör få bära vapen. Flera personer har de senaste åren fått sätta livet till på grund av att den svenska vapenlagstiftningen inte efterföljs. Liknande problem finns i Finland. Det skriver vapenexperten Claes Johansson.

Text: Claes Johansson, fd polismästare som under 8 år var Rikspolisstyrelsens expert i vapenfrågor | Artikeln har tidigare publicerats i Newsmill 2008-09-24 (debatt med Ragnar Skanåker)

Det som hände i Finland ska inte nödvändigtvis jämföras med svenska förhållanden. Men med anledning av vad som skett förtjänar några saker ändå att påpekas, inte minst efter Sveriges Vapenägares Förbunds ordförandes, Ragnar Skanåker, lovsång till vapen på denna sajt.

I Sverige har vi två vapenlobbyorganisationer som verkar i positiv anda, och en som är destruktiv. Positiva krafter är Svenska Jägareförbundet och Skyttesportförbundet. I dessa förbund är medlemmarna intresserade av att utöva sin hobby, de är rädda om sina vapen och rätten att bära dem.

För dem är vapnen redskap.

Motpolen är Sveriges Vapenägares Förbund. Vad de är intresserade av hörs på namnet – att äga vapen.

Sveriges Vapenägares Förbund ligger i sina uppfattningar mycket nära amerikanska NRA, den mest extrema falangen i vad som i Sverige brukar kallas ”Den amerikanska vapenlobbyn”.

Sveriges Vapenägares Förbunds finska motsvarighet heter just NRA Finland.

Vilka är då problemen med Sveriges Vapenägares Förbund? Min kritik av förbundet grundar sig helt på erfarenheterna under åtta år som Rikspolisstyrelsens vapenexpert.

Under dessa år blev jag förföljd av medlemmar inom Sveriges Vapenägares Förbund.

Det handlade om mängder med JK- och JO-anmälningar som alla blev avskrivna. Men också om mejl från medlemmar med angrepp på min person, med meningar som ”begriper du inte att vapen är till för att skjuta djur och människor med”.

Har man den andan i ett förbund är det allvarligt. Och jag påstår att den citerade meningen ligger helt i linje med inställningen inom Sveriges Vapenägares förbund.

I Sverige har vi en viss kategori människor som fått avslag på ansökan eller fått licensen återkallad. Dessa personer söker sig inte sällan till Sveriges Vapenägares Förbund där de får stöd. Rikspolisstyrelsen beskylls i dessa sammanhang för att inte tillämpa lagen.

Under mina år på Rikspolisstyrelsen skedde det en förändring i Sverige i inställningen till vapens utssenden och vapenutövning. Till stor del är det det så kallade actionbetonade skyttet som ökar, en skytteform som närmast kan liknas vid militära och polisiära tjänsteskjutningar och som ofta går ut på att nedkämpa mål.

De senaste åren har det också blivit populärt med kortpipiga vapen, något som Rikspolisstyrelsen varit starkt kritisk till men som Vapenägareförbundet backar upp.

Jägare och seriösa målskyttar utgör inget problem. Det är bland dem som jag kallar VÖP – vapen-överintresserade-personer – problemen finns.

Men frågan är vem politikerna lyssnar på. Rikspolisstyrelsen la 2002 ett förslag på hur man kan bromsa den här enligt min mening farliga utvecklingen, men ingen justitieminister har ännu velat ta i frågan, och det är tveksamt om Beatrice Ask vill ta i problemet.

Men tillbaka till de tragiska händelserna i Finland. Jag tycker att man ska vara försiktig med att spekulera i huruvida något liknande skulle kunna hända här.

Men jag vill ändå höja ett varnande finger. I Sverige har vi sedan några år en vapenlagstiftning som ålägger läkarna att rapportera till polismyndigheten om de kommit i kontakt med en person som på grund av sjukdom inte bör få bära vapen.

Lagen kom 2000 och skärptes 2006, men fungerar inte tillräckligt bra.

Läkarna anmäler inte i den omfattningen som de skall göra.

På grund av att läkarna obstruerat eller slarvat med att rapportera har vi flera fall där psykiskt sjuka mördat andra eller skjutit sig själva. I dessa fall har inte förhållandet anmälts till polisen.

Finska polisen får nu kritik för att man inte tog ifrån gärningsmannen hans vapen i tid. Det är inte uteslutet att finska NRA hävdat att polisen överträtt sina befogenheter om de tagit hans vapen.

Text: Claes Johansson, fd polismästare

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

Lämna ett svar