NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
”Polisens och åklagarnas ovilja att utreda Catrine da Costas död är ett uttryck för rättsväsendets försök att försvåra utredningen av det andra brottet, det som polis och åklagare själva är medskyldiga till – justitiemordet på de två läkarna. I samma stund som läkarna bestämde sig för att i en skadeståndsprocess mot svenska staten tvinga fram en rättslig prövning av de påstådda bevisen mot dem, upphörde med ens Västerortspolisens försök att genom DNA-kontroller komma vidare i utredningen av den unga kvinnans död.” Det skriver journalisten Per Lindeberg.
Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2009-03-28 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Text: Per Lindeberg
Två brott ligger sammantvinnade i det rättsfall, som i medierna kallas da Costafallet. Det ena gäller den unga kvinna – tvåbarnsmor, prostituerad, narkoman – som hittades styckad sommaren 1984 i Solna. Det andra brottet drabbade de två unga läkare, som efter en urspårad polisutredning och år av upphetsad lynchjournalistik fick sina liv sönderslagna i en rättsprocess, som idag framstår som en kuslig parodi på rättsskipning.
Brottet mot den unga kvinnan preskriberas om bara några månader, men polisen har i praktiken redan för flera år sedan lagt ner alla seriösa försök att komma vidare i mordutredningen. Trots att det finns utredningsspår, som med modern DNA-teknik kanske skulle kunna knyta fyndet av den döda kvinnan till en trolig gärningsman, har polis och åklagare i Västerort vägrat att begära ut misstänktas vävnadsprover för att göra analyser. Ansvarig för utredningen är kriminalchefen Magnus Sallrot, samma polisbefäl som såg till att den kvinnliga överläkaren på Astrid Lindgrens barnsjukhus under förnedrande former anhölls på sin arbetsplats för en tid sedan. Den kriminalinspektör som på Sallrots uppdrag numera följer upp tips i da Costafallet är samma person, som för några år sedan beskrev de båda läkarna som skyldiga i ett starkt ifrågasatt examensarbete för juristen Christian Diesen vid Stockholms universitet. Den poliskvinna som nu ska söka efter en gärningsman i da Costafallet med objektivitet och utan förutfattad mening har alltså själv dokumenterat sina egna fördomar i skuldfrågan.
Polisens och åklagarnas ovilja att utreda Catrine da Costas död är ett uttryck för rättsväsendets försök att försvåra utredningen av det andra brottet, det som polis och åklagare själva är medskyldiga till – justitiemordet på de två läkarna. I samma stund som läkarna bestämde sig för att i en skadeståndsprocess mot svenska staten tvinga fram en rättslig prövning av de påstådda bevisen mot dem, upphörde med ens Västerortspolisens försök att genom DNA-kontroller komma vidare i utredningen av den unga kvinnans död.
Det är därför troligt att våldsbrottet mot Catrine da Costa aldrig kommer att klaras upp. Av de möjligheter som ursprungligen fanns att spåra upp och gripa den verklige gärningsmannen, återstår idag bara ytterst osäkra förhoppningar.
Helt annorlunda förhåller det sig emellertid med justitiemordet på de två läkarna. En uppmärksammad mellandom i Attunda tingsrätt slog för ett år sedan fast att det brottet inte preskriberas. Och till skillnad från våldsbrottet mot den unga kvinnan är utredningsläget beträffande justitiemordet mot läkarna idag betydligt bättre än det var för bara några år sedan. Allt fler har kommit att inse vidden av de misstag som begåtts i den polisiära och judiciella hanteringen av målet. Den planerade skadeståndsprocessen beräknas ta sin början under hösten.
Detta är dessvärre också en förklaring till varför enskilda journalister, som deltagit i drevet mot läkarna fortfarande är aktiva för att misstänkliggöra dem. En f.d. Expressenjournalist har nyligen tagit det uppseendeväckande steget att överlämna till Västerortspolisen de bandinspelningar hon gjort med läkaren, som Expressen döpte till Obducenten. Den uppenbara avsikten är att på nytt försöka framställa honom som skyldig till det brott, som han anklagats för. Ett annat exempel är den reporter vid Sveriges Television, som under flera års tid med SVT-ledningens goda minne tillåtits driva en medial kampanj mot läkarna och utmåla den s.k. Obducenten som seriemördare.
Det är mot den här bakgrunden jag nu ansett det vara nödvändigt att lägga ut en viktig del av nyckelbevisningen mot läkarna på Mediemordet.com, så att var och en som intresserar sig för fallet – och för svensk rättsskipning överhuvudtaget – kan ta ställning till kvaliteten på den polisutredning, som gjorts i da Costafallet.
Det rör sig bl. a. om ljudbanden med polisförhören med ett äkta par med fotobutik i Solna centrum. Enligt fotohandlarparet skulle den s.k. Allmänläkaren ha lämnat in fotografier på den unga kvinnans styckade kroppsdelar för framkallning. För kammarrätten i Stockholm 1991 var just fotohandlarparets utpekande själva grundbulten i den dom som slutgiltigt övertygade medier och allmänhet om att läkarna var skyldiga till ett sexualsadistiskt mord och till styckningen av kvinnans kropp.
Min förhoppning är att detta offentliggörande ska öka förståelsen för de två läkarnas krav på upprättelse. Det svenska rättsväsendet ska inte längre kunna dölja de ödesdigra misstag som begicks i da Costafallet och de eftergifter för en uppiskad folkopinion, som svenska domstolar gjort sig skyldiga till.
Text: Per Lindeberg
Per Lindeberg är vetenskapsjournalist. Han har skrivit den mångfaldigt prisbelönta boken ”Döden är en man” (fick Guldspaden) där han granskar fallet Catrine da Costa, ett av de mest uppmärksammade rättsfallen i modern svensk historia.
