NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Om mindre än fyra månader preskriberas mordet på Catrine da Costa. Mycket tyder på att utredaren Magnus Sallrot står och stampar på samma ruta som de första utredarna gjorde för snart 25 år sedan.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist. Nyberg har i en C och D-uppsats granskat styckmordsmålet | Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2009-03-31 och den återpubliceras med tillstånd från Nyberg på samma datum i NewsVoice.| Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Den förre professorn i rättsmedicin, Jovan Rajs, har under alla år haft da Costa-utredarnas öra. Initialt ansåg han att Catrine styckats av en slaktare. När han sedan informerades av polisen att de misstänkte hans doktorand, den s.k. obducenten, ändrade Rajs uppfattning och menade att det var en läkare som utfört styckningen. Rajs har därefter i ett tidigt skede uttryckt uppfattningen att obducenten tillsammans med sin dåvarande flickvän styckat Catrine.
Rajs utlåtanden är motorn i styckmordsprocessen. Utan Rajs uppfattning (att allmänläkarens före detta frus berättelser om vad det 17 månader gamla barnet påstods ha sagt överensstämde med hur da Costa blivit styckad) är det svårt att se att läkarna skulle ha blivit häktade. Och utan Rajs intyg att fotohandlarparets berättelse stämde in på Catrines styckade kropp är det svårt att se att läkarna skulle blivit deslegitimerade. På senare år har teknisk bevisning kommit att användas i fallet. Ett fingeravtryckstest 2003 visade att de fingeravtryck som finns på säckarna som Catrine återfanns i inte tillhörde läkarna. Ett DNA-test två år senare visade att de hårstrån som fanns på en handduk bredvid Catrines styckade kropp inte tillhörde läkarna.
I medierapporteringen på senare år har det framställts som om Jovan Rajs numera skulle vara utmanövrerad från mordutredningen och att polisen inte längre tror på hans uppfattning. Mycket talar dock för att det inte är så. För ett tag sedan blev jag kontaktad av Gunilla Wetterling som skrivit berömmande om Rajs genom åren. Wetterling menade att jag borde ta åt mig Rajs kunnande och inse att obducenten var en seriemördare. Hon ville även meddela att obducenten hotade henne genom teckningar som fanns utlagda på en webbplats. Vad gällde teckningarna visade det sig att dessa gjorts av en konstnär som inte var identisk med obducenten.
Avslutningsvis ville Rajs förtrogna fästa min uppmärksamhet på en intervju med obducenten som en Expressen-journalist gjort 1988. Wetterling hade även informerat den nye utredaren i fallet, Magnus Sallrot, om intervjun. Jag tackade för tipsen och kollade upp dessa. På punkt efter punkt sprack anklagelserna mot obducenten. Men döm om min förvåning när Sallrot nu menar att intervjun är en del av de åtgärder som ska analyseras före preskription. Det är samme Sallrot som vägrade att dementera TT:s felaktiga uppgifter att en polsk slaktare friats i DNA-test. I den lilla tidningen Världen idag kunde jag oktober 2007 påvisa att Sallrot struntat att DNA-testa den tidigare dömde styckmördaren.
Göran Lambertz reagerade till slut på Sallrots ointresse av att använda teknisk bevisning och Sallrot utlovade att DNA-test skulle göras. Men av detta verkar det inte bli något. Den polske slaktarens bil eller hem undersöktes aldrig efter mordet på Catrine. Kanske berodde denna katastrofala utredningsmiss på att Jovan Rajs slagit fast att det var en läkare som var skyldig.
Nu, med några månader kvar till preskription, verkar läget vara likadant som 1984. Utredaren sitter och lyssnar på en intervju från 1988 gjord med en märkt man som precis släppts från häktet. Ett sätt att annars ta sig vidare från ruta ett hade varit att använda sig av teknisk bevisning men den tanken har aldrig föresvävat utredaren Magnus Sallrot. Och Jovan Rajs är nog inte helt missnöjd med det beslutet.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist.
