NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Det svenska regelverket kring vårdnadstvister skulle behöva ses över. Som processordningen i dag är utformad så förstärker den i sämsta fall konflikterna mellan föräldrarna i stället för att leda till samförståndslösningar. Det anser moderaterna Hillevi Engström och Anti Avsan.
Text: Hillevi Engström och Anti Avsan | Avsan är senior rådgivare, riksdagsledamot för Moderaterna 2006-18, rådman vid Stockholms Tingsrätt samt polis. | Engström är styrelseledamot i Samhall AB och var kommundirektör i Upplands Väsby km 2015-18, Biståndsminister 2013-14, Arbetsmarknadsminister 2010-13, riksdagsledamot för Moderaterna 2002-10 samt polis 1983-2002. | Artikeln publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2009-05-06 och den återpubliceras med tillstånd på samma datum i NewsVoice.
Det händer ofta; kärleken tar slut och två föräldrar ska försöka komma överens om hur de fortsättningsvis ska ta hand om sina gemensamma barn. I många fall har föräldrarna så svårt att lösa sina meningsmotsättningar att det uppkommer en vårdnadstvist som hamnar i domstol.
Cecilia Gyllenhammar skrev häromdagen en artikel på Newsmill (4 maj) om vårdnadstvister. I vissa delar har hon rätt, i andra delar rör hon sig i grumligt vatten.
Vår utgångspunkt är att mammor och pappor i grunden är lika goda föräldrar i normalt fungerande familjer och att föräldrarna själva – även efter separation – ska uppmuntras till att gemensamt ta ansvar för barnen efter bästa förmåga. Att en mammas ”instinkt” att skydda sina barn skulle tillåta henne att göra vad hon tycker ”känns rätt” är främmande i ett rättssamhälle. Sådana utgångspunkter har många gånger lett till att barn farit illa och gått miste om möjligheterna till en nära och god kontakt med båda sina föräldrar.
Cecilia Gyllenhammar har dock helt rätt när hon skriver att ”[l]agar aldrig handlar om känslor”. Lagar eller i detta fall snarast domstolsavgöranden, bygger på tillämpningen av rättsregler där barnets bästa sätts i främsta rummet. Rättsliga avgöranden som grundas på den ena partens känslor och sakligt ogrundade ”instinkter” kan på sikt inte skapa annat än problem.
Vi vill också vara tydliga med att det i normalfallet, där det inte förekommer våld, drogmissbruk, psykisk sjukdom eller liknande, inte ska löna för den ena föräldern att obstruera den andre förälderns möjligheter till umgänge med barnet eller barnen.
Cecilia Gyllenhammar har vidare rätt i att en rättsprocess – i form av en vårdnadstvist – kan skära genom samvaron mellan barn och föräldrar. Det finns en inneboende problematik i hur regelverket ser ut, vilket gör att rättsprocessen – med Gyllenhammars ord – ”dras som ett iskallt maskineri genom samvaron mellan barn och föräldrar”.
En skilsmässa handlar till mycket stor del om känslor. Känslor som har gått från stark kärlek till, i många fall, en mycket stark aversion mot varandra. I detta känsliga skede i livet så ska de inblandade föräldrarna försöka att komma överens om hur vårdnaden av ett eller flera gemensamma barn ska ordnas. Tyvärr så innebär det många gånger att de inblandade får just ”en känsla” av någonting. En känsla av att den andra parten gör sig skyldig till både det ena och det andra. Det finns många exempel på detta. Tyvärr lockar vårdnadstvister fram det allra sämsta hos många, det finns inga gränser för hur långt svartmålningen och smutskastningen av varandra kan gå.
Det svenska regelverket – eller processordningen, som det formellt heter – kring vårdnadstvister skulle behöva ses över. Som processordningen i dag är utformad så förstärker den i sämsta fall konflikterna mellan föräldrarna i stället för att leda till samförståndslösningar. Regelverket innebär i förekommande fall att en part måste argumentera varför han eller hon vill ha ensam vårdnad, varför han eller hon själv är mer lämpad än den andre och varför den andre är olämplig som vårdnadshavare. Detta skapar inte ett klimat av samförstånd.
Att ta gemensamt ansvar för sina barn under ett samboförhållande eller i ett äktenskap är i allmänhet det bästa sättet att lägga grunden för fortsatt gemensam vårdnad vid en separation. Båda föräldrarna måste ta ansvar för barnen, ta till vara möjligheten att vara föräldralediga och även stanna hemma för vård av sjuka barn. Tyvärr måste vi konstatera att pappor många gånger brister i sådant ansvarstagande.
En moderat politikutvecklingsgrupp har presenterat ett antal förslag som bland annat syftar till att skapa bättre förutsättningar för föräldrar att ta ansvar för sina barn i samband med separationer.
Ett förslag är att gemensam vårdnad bör återfå en starkare ställning som huvudregel när föräldrar separerar och tvist uppkommit om vårdnaden. En annan viktig del är att försöka begränsa antalet konflikter så snart som det är möjligt. Därför anser vi att kvalificerad medling ska erbjudas föräldrar i ett tidigare skede som ett alternativ till en påfrestande process. Slutligen förtjänar det att nämnas att jämställdhetskompetensen bör stärkas hos dem som jobbar med problem som anknyter till barn och föräldrar.
Ett skäl till varför kvinnor ofta anser sig vara i en särställning när det gäller att avgöra vem som ytterst ska avgöra olika frågor med anknytning till barnen är att ansvaret för hemarbetet och barnen inte har delats mellan föräldrarna på ett acceptabelt sätt under den tidigare sammanlevnaden. För att uppmuntra till en bättre fördelning av ansvarstagandet har – sedan 1 juli 2008 – föräldrar som delar mer lika på föräldraledigheten tillgång till en skärskild ekonomisk ersättning (jämställdhetsbonus) som är ett led att på frivillig väg uppmuntra fler pappor att ta ut föräldraledighet.
Text: Hillevi Engström och Anti Avsan
