Johan Pehrson: Vi behöver se allvarligare på upprepad brottslighet

”Vi behöver se allvarligare på upprepad brottslighet. I Sverige får kriminella en omfattande mängdrabatt om han begår många brott, men ingen rabatt om han erkänner eller medverkar till att klara upp brott. För mig är det ingen konstig tanke om vi vänder på den steken. Livsstilskriminella som är inne andra eller tredje bladet i belastningsregistret borde utan komplikationer få betydlig längre inlåsning”. Det skriver Liberalernas rättspolitiska talesperson Johan Pehrson.

Text: Johan Pehrson, Jur.kand., rättspolitisk talesperson för Liberalerna | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2009-07-16. NewsVoice fick skribentens tillstånd att återpublicera bakdaterat till samma datum.

När jag åker bort så tar min granne in posten och vice versa. Vi är många som fixar med tvättvindor och timers i förhoppningen att det kan hålla tjuvarna borta. Vi jobbar medvetet brottsförebyggande genom att klippa gräsmattor och kanske slänger lite skräp i soptunnan. Ett litet värn för att hålla klåfingriga missbrukare, utländska ligor och andra stången. Hoppas vi.

Inbrotten i bostäder har enligt statistiken börjat öka igen sett på årsbasis. Sett över en tioårsperiod ligger inbrotten i bostäder på en relativt konstant nivå. Däremot har inbrotten i offentliga lokaler och hos företag sett en nedgång över samma tioårsperiod. Jämfört med 1980-talet har dock inbrotten totalt sett minskat.

Det är inte så att det sker fler bostadsinbrott under sommaren jämfört med året i övrigt. Statistikerna på BRÅ redovisar en känsla för att det möjligen sker mer inbrott vid helger och storhelger – året runt. Skåne, Blekinge och Halland är troligen mer utsatta än de nordliga delarna av Sverige.

Inbrott räknas av polisen som ett s k mängdbrott. Dessa brott tillhör därmed inte mer än stötvis, vid vissa särskilda kampanjer, prioriterad verksamhet. Med tanke på att det krävs polisanmälan för att få ut försäkringsersättning så är antalet brott sannolikt hyggligt överstämmande med den verkliga brottsnivån.

Bakom varje pinne i statistiken finns det ett eller flera brottsoffer som kanske aldrig blir riktigt trygga igen. Känslan av att någon obehöriga varit inne i ens hem och det faktum att stora värden – både ekonomiska och personliga – förstörts kan vara enormt integritetskränkande. Jag har själv på nära håll sett hur brottsoffer upplevt otryggheten efter ett bostadsinbrott.

Någonstans måste vi fråga oss vad som gått snett. Människor som är äldre än jag själv brukar berätta om hur man förr inte låste vare sig dörren, bilen eller cykeln. Därefter har det blivit dubbla lås, säkerhetskarmar, märkning, titthål, larm, kameror, staket, grannsamverkan och säkerhetstjänstföretag osv. Allt för att någon annan människa skall förhindras att stjäla i mitt hem.

Vad ska vi då göra. Vad kan polisen göra? Det begicks trots allt 94 011 inbrottsstölder förra året varav den största delen mot fritidshus och bostäder. Det är endast runt omkring 10 procent som klaras upp. Straffen blir inte alltför hårda om det hela inte övergått i t ex en rånsituation. En ren matematisk bedömning pekar på den självklara drivkraften för den som lämnat det allmänna rättsmedvetandet långt bakom sig, är pank och akut behov av t ex narkotika. Inbrott lönar sig. Men i praktiken förlorar alla. Brottsoffret helt uppenbar, men också inbrottstjuven som får fortsätta sitt miserabla liv utan ingrepp av myndigheterna.

Socialt förebyggande insatser är alltid bäst att förhindra också inbrott.. Med det inbegrips en restriktiv drogpolitik, god barn- och ungdomsvård, förskola och skola av hög klass, integrationspolitik, en politik för jobb istället för bidrag etc. Fast det krävs mer.

Fler poliser är viktigt eftersom fler brott kan förebyggas, utredas och klaras upp. Personer kan dömas till vård och fängelse för rehabilitering. Signalen om att det ska vara jobbigt att begå inbrott är viktig. Socialtjänsten ska oftare kunna erbjuda missbrukare vård för sitt att få kunna vända sitt tragiska liv som inte sällan inbegriper just brott.

Men fler poliser måste arbeta på rätt sätt och med rätt metoder. Liberalerna menar att vi behöver kraftsamla svensk polis i en myndighet istället för dagens 21 stycken. Det skulle inte minst kunna ge kraft åt metod och teknikutvecklingen i praktiken. Polisens ”nya” arbetsmetoder med mer problembaserat fokus borde kunna vara till hjälp. Kraftsamlingen kring underrättelseverksamhet med en tanke om att polisen ska att tydliga fokus – och inte bara allmänt snurra runt med bilen på stan – verkar klokt.

Liberalerna älskar ny teknik, men den skall alltid användas med respekt. När det gäller polisens möjligheter att använda teknik, oavsett vi talar om FRA eller vanliga fingeravtryck, är behovs-, ändamåsl- samt proportionalitetsprincipen viktigt. Det gäller inte minst DNA-tekniken. Vi medverkade till att få ändringarna i lagstiftningen kring DNA-tekniken på plats 2006 för att vi skulle kunna användas mer i brottsbekämpningen. Med tanke på att grova brottslingar faktiskt också begår ”mängdbrott” kan DNA-tekniken fullt ut inte bara få fast fler personer som begår inbrott utan också än grövre brottslingar. Nu visar det sig att runt om i landet är det inte alltid så att DNA-teknikens fulla rättsliga potential utnyttjas. Fler borde bli som polisen i Västernorrland – dvs bäst på DNA.

Samarbetet med näringslivets säkerhetschefer kan bli bättre. Rågången måste vara klar, men man har mycket att lära av varandra.

På samma sätt som vi tidigare ska använda silkesvantar mot barn och unga som begår brott så ska vi använda stålhandskar mot den grova brottsligheten. Det finns en direkt koppling mellan det övre skikten i narkotikans näringskedjan och de många, eller förhoppningsvis något färre missbrukare, som måste jaga inbrottstillfällen för att stilla det eviga suget efter mer narkotika och andra droger.

Minskad nyrekrytering av unga kriminella minskar också tillförseln av nya inbrottstjuvar. En människas brottsliga bana och missbruk börjar någon gång. Det kommer inte med den onda tomten. Den missriktade välviljan om att inte intervenera när unga begår brott måste vändas.

Vem begår brotten? Vad är drivkraften? Just detta har vi rikligt med forskning om i Sverige. Ett vanligt forskningsresultat är t e x att brottsligheten inte ökat. Däremot vet vi lite om vad vi gör för att förhindra brottslighet eller för att få brottsliga personer att upphör med just detta. Den traditionella socialpolitiken är för en socialliberal okontroversiell, men utöver detta, vad krävs? Här kan vi önska betydlig mer av den fria forskningen.

Vi behöver se allvarligare på upprepad brottslighet. I Sverige får kriminella en omfattande mängdrabatt om han begår många brott, men ingen rabatt om han erkänner eller medverkar till att klara upp brott. För mig är det ingen konstig tanke om vi vänder på den steken. Livsstilskriminella som är inne andra eller tredje bladet i belastningsregistret borde utan komplikationer få betydlig längre inlåsning och därmed kraftfullare hjälp med sin hittills misslyckade rehabilitering. Rätt många inbrott skulle därmed inte heller kunna begås.

Det är uppenbart att det kommer ligor från syd och öst till vårt land med ett enda utstuderat syfte. Att lika Kasper, Jesper och Jonathan rensa bostäder, affärer och fickor på värdesaker. Stora möjligheter till stora pengar, liten risk för effektiva rättsliga motåtgärder och relativt sett låga straffsatser. Här finns en del att önska av inte minst samarbetet inom Europol.

Listan kan göras längre, men jag vill understryka att kampen mot brottsligheten alltid är prioriterad för oss socialliberaler. Alla är vinnare på detta. Det gäller inte minst inbrotten som i sig utgör en grund för mycken annan brottslighet.

Text: Johan Pehrson, Jur.kand. och rättspolitisk talesperson för Liberalerna