NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
Svenska staten via (Moderna Museet) presenterade nyligen sin överenskommelse att återlämna konstverket ”Blumengarten” som stals av nazisterna till dess rättmätiga ägare. En utav Sveriges ledande kulturskribenter, Maria Schottebius, reagerade negativt på detta och skrev att det är dags för en internationell perskriptionstid innan alla museer länsas.
Det är anmärkningsvärda uttalanden då strävandena internationellt och i andra europeiska länder har varit den motsatta. Och vad tror Schottenius egentligen att vi har för konst i våra allmänna samlingar?
Text: Katarina Renman-Claesson, forskare, föreläsare och författare i upphovsrätt och konstjuridik. | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill 2009-09-18 | NewsVoice fick tillstånd att återpublicera artikeln av Claesson.
Det är med stor, stor förvåning och irritation jag läser Maria Schottenius kommentar till Moderna Museets (egentligen svenska statens) återlämnande av tavlan Blumengarten som stals från familjen Deutsch av nazisterna under andra världskriget (DN den 13 september 2009).
Scottenius anser att:
”det är dags att komma överens om en internationell preskriptionstid innan alla museer länsas.”
Det är första gången jag hört någon förespråka preskription av nazisternas ofattbara konststöld på över ca 650,000 konstverk. (Ca 65,000 konstverk är fortfarande listade som eftersökta.) Uppfattningen är unik och går helt i motsatt riktning mot de strävanden som finns internationellt och i andra europeiska länder.
Kan inte heller låta bli att reagera på hennes uppfattning att: ”advokaterna kommer att bli rikare, men kulturen fattigare.” Det här handlar inte om advokatkostnader utan om att försöka underlätta återlämnandet av stöldgods till de rätta ägarna. Och att hon anser att kulturen skulle vara beroende av nazistölder för att inte bli fattigare är anmärkningsvärt.
Bakgrunden är följande. I Sverige presenterades i veckan (9 september 2009) en överenskommelse mellan svenska staten, via Moderna Museet, och arvingarna till Otto Nathan Deutsch om återlämnande av ett högt värderat, nazistulet konstverk som finns i Museets samlingar. Deutsch flydde från Tyskland i slutet av 1930-talet och var tvungen att lämna kvar det mesta av sina tillhörigheter, däribland konstverket ”Blumengarten (Utenwarf)” av Emil Nolde. Tavlan dök upp i Schweiz 1967 och såldes då till Moderna Museet, som troligen inte kände till tavlans rätte ägare.
Avtalet med arvingarna bygger på den sk Washington-överenskommelsen från 1998 om hur nazistulen konst skall återlämnas till dess rätta ägare (se nedan). Den svenska regeringen delegerade förhandlingarna med arvingarna till Moderna Museet. I uppgörelsen ges museet rätt att låna målningen i fem år och därefter en rätt att låna andra ”betydelsefulla verk från expressionismen” i ytterligare fem år. Målningen är idag (2009) värderad till ca 30 miljoner kronor och har sålts av arvingarna till en privat samlare.
I den internationella överenskommelsen från 1998, kallad Washingtonöverenskommelsen (Washington Conference On Holocaust-Era Assets), har 44 länder, däribland Sverige, kommit överens om elva principer i förhållande till Nazistulen konst. Medlemsstaterna skall t.ex. identifiera stulen konst i sina museisamlingar, publicera resultatet och uppmuntra förkrigsägare och deras arvingar att framställa sina krav samt sträva efter en ”rättvis och rimlig” lösning.
Sverige har kritiserats för att fortfarande efter tio år sakna system för hur man skall gå tillväga samt beskrivning av vilka kriterier som ställs vid återkrav av konst. Österrike och Nederländerna är bland de länder som bäst infört principerna, bl.a. genom att etablera en kommission med rätt att i enligt med bestämda kriterier bestämma i ett tvist, vars beslut sedan publiceras.
I Storbritannien antogs sommaren 2009 en lagstiftning ger museum rätt att själva lämna tillbaka konst från de egna samlingarna. I Tyskland har i fler än 60 fall beslutats att museum skall återlämna mer än 1 000 objekt som stulits av Nazisterna, och sedan 2008 finns en särskild kommission med uppgift att eftersöka ägarhistorien till konst i de allmänna samlingarna.
Så vi borde vara stolta över att svenska staten via Moderna Museet nu äntligen återlämnat ett konstverk som stulits av nazisterna. Mycket mer arbete och kunskap behöver nu ägnas åt att utreda ursprunget till den konst vi har i våra allmänna samlingar.
Att kulturchefen på en utav Sveriges största dagstidningar istället förespråkar preskription av nazistölderna för att inte riskera en fattigare kultur och rikare advokater gör mig mållös. Hur tänkte Ni fru Schottenius?
Text: Katarina Renman-Claesson
