Helena Palén Olofsson: Kommentarerna syresätter och skapar mervärde

Det är lätt för personer med redan upparbetade kanaler att häckla kommentatorerna på nätet. Men kommentarerna är nätets syre och jag rekommenderar skeptikerna ett besök på Newsmill. Där har de flesta gjort det till en sport att uttrycka sin åsikt utan att använda invektiv och fula påhopp, skriver skribenten och bloggaren Helena Palén Olofsson.

Text: Helena Palén Olofsson (Parnassen.wordpress.com) | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill den 2009-10-30 | NewsVoice fick tillstånd av skribenten att återpublicera artikeln.

Det är lätt att hacka på och häckla vårt nya medium – nätet eller den så kallade bloggosfären. I dag var det Mårten Blomkvist som i en krönika i DN tyckte att nätkommentarerna tar fram det sämsta hos läsarna. Jag håller inte med. Kommentarerna under artiklarna är russinen i kakan. De är nätets syre. Utan dem skulle varje inlägg på nätet bli som en artikel på en tidningssida. Stumma i den meningen att man inte kan svara direkt.

Hur många gånger har man inte läst något i en tidning och reagerat. Och skriver man då en insändare eller en debattartikel tar det ju flera dagar innan det kommer in, om det nu kommer in. På nätet är det instant coffe hela tiden. Snabbt och lätt! Kasta iväg några ord anonymt bara så där. Klart som korvspad att det blir en och annan oövertänkt fluga i soppan!

Undrar om denna skepsis som häcklarna känner kan bero på att ledarskribenter och krönikörer i tidningarna känner sig hotade av det nya. Själva har de en kanal och får sitta och tycka ibland med helkropps-by-lines till och med. Många står med kavajen på svaj och ena handen käckt i midjan som ville de fläka ut hela sin själ till beskådan.

Anders Eklund, politisk chefredaktör på Hälsingetidningarna, skrev ner bloggarna i en krönika härförleden och slutade med att han kanske skulle börja blogga när han blivit pensionär. Och inne som jag är i den nya världen – i bloggbyarna – kände jag mig föranlåten att svara. Jag skrev bland annat ungefär så här:

”Eklund! Fortare än du anar kanske du har blivit bloggare. Med tanke på att tidningsdöden förmodligen kommer hit också en vacker dag kan man undra var alla som nu skriver ska ta vägen. De kanske blir bloggare hela högen! Än så länge är bloggvärlden liten. Men hur ser den ut om 20 år?

Sedan april 2007 bloggar jag på WordPress. Samma portal som Carl Bildt – och sedan några månader tillbaka även Ian Wachtmeister. Det bloggade jag om. Att Greven klev in på scenen. Och Ian kommenterade hos mig. Hans första inlägg var ett tillrättavisande av hur det gick till när Bildt var statsminister och räntan 500 procent. I dag kan Ian ha 400 – 500 kommentarer på ett inlägg.

Man kan heller inte komma ifrån att ljuden från bloggeriet ger ekon in i traditionella medier. När Bonniers startade sin sajt Newsmill i höstas öppnade jag en egen sida där. När det gäller artiklarna så har övriga media i Sverige koll på vad som skrivs på Newsmill.

Men de åsikter som kommer fram där blir inte riktigt stadsfästa förrän de blivit omnämnda i gammelmedierna – eller traditionella medier som Paul Ronge tycker att man ska kalla dem. Håller med! Gammelmedia låter inte bra. Det blir en korsbefruktning mellan det gamla och det nya. Man får tycka vad man vill om nätet och bloggandet men det är många åsikter som kommit fram på Newsmill t ex och i bloggar som inte skulle kommit fram annars.

Redaktörerna är tämligen liberala och där är mycket högt i tak. Det finns mycket att lära sig på nätet. Kunskapsbanken är enorm. Det är härligt med en egen blogg där man kan publicera sig utan att en grindvakt har lagt sig i. Man är sin egen publisher och redaktör! För varje nytt inlägg med bild och text som skapas på min blogg Palena Inn känns det som att ge ut en liten tidning. Bättre kan det knappast bli!”

Tror ni Anders Eklund tog in mitt svar? Nej, det gjorde han inte. Så tur att man har flera kanaler säger jag bara. Tänker också på alla gånger man förr om åren försökt få in en artikel på DN Debatt  t ex. En sida som många vill in på. Klart det blir gallring och trångt i en sån tratt. Bara prominenser och organisationsfolk göre sig med andra ord besvär. Annat är det med Newsmill – nya tidens tand – där är det DN Debatt för hela slanten!

Mårten Blomkvist tycker att de korta kommentarerna under artiklar på nätet är så dåliga så han har numera fått en positiv syn på analfabetismen!  Det var grovt skrivet tycker jag med tanke på vilken enorm framgång vår svenska folkskola från 1842 varit för Sverige.

Blomkvist tar i sin krönika några exempel på kommentarer från DN, AB och Dagens Industri. Han tycker att nätet exploderar med en ”fäktande, vrålande blodtörst som kommer emot en”. Och kan inte förstå hur man kan skriva korta kommentarer där man inte ens kan sätta komma, skriva stor bokstav och avsluta på rätt sätt. Jag är stilbög och tycker också att det är fult. Men det är bara att gilla läget. På nätet gäller det att skriva kort och fort. Där måste man veta vad IRL, ASAP och LOL betyder. Än så länge har Blomkvist sin kanal/ventil som krönikör på DN så det kanske dröjer innan han blir nätkommentator.

Blomkvist slutar sin krönika med att det är desillusionerande med så mycket skrivande utan artikulerande. Det tycker inte jag, Det är verkligen glädjefullt att människor kan få tycka och skriva vad de vill utan pekpinnar. Folket har äntligen fått en röst. Och det finns ingen som kan tvinga en att läsa kommentarerna under artiklarna. Det är frivilligt. Visst finns det mycket skräp så det gäller att hitta kanaler som kan bidra med ett kunskapslyft.

Blomkvist glömde nämna Newsmill i sin krönika. Det var synd. För här finns folk som kan kommentera. Som gjort det till en dygd – för att inte säga till en sport – att uttrycka en åsikt slående utan att använda invektiv och fula påhopp. Det går att drämma till ändå. Här finns kommentatorer som har en stark övertygelse och som lägger ner lite möda på att formulera den. Så jobbar jag. Och jag tycker att det verkar gälla för de flesta som frekventerar denna portal.

IRL = In real life

ASP = As soon as possible

LOL = Laughing out loud

Text: Helena Palén Olofsson