Monica Pernroth: Vart tog det goda lilla landet vägen? Ingen som vet… – Newsmill

I dag skrev avgående JK, Göran Lambertz en artikel på DN Debatt, samtidigt som hans flyttlass från JK ämbetet, gick iväg mot nya djärva mål på HD. Rubriken var ”Ny lag behövs för att stärka rättssäkerheten.” Det var en mycket bra artikel, som på ett enkelt och rättframt och modigt sätt, beskrev de problem som i dag drabbar så många människor.

Kanske de inte alltid själva drabbas av ett oriktigt domslut, men indirekt drabbas många, då en enda människa blir felaktigt eller oskyldigt dömd.

Själv har jag under mer än ett år arbetat ideelllt, för att bl.a. försöka få till stånd resning, för två i min övertygelse, absolut oskyldigt dömda personer. Båda riskerar utvisning och då även att skiljas från familj och barn.En kommer troligen att avrättas, då han sätter sin fot i hemlandet Afghanistan.

Text: Monica Pernroth

Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2009-11-13 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.

Besvikelsen över Sveriges utveckling från ett land att vara stolt över, till den skam jag nu ofta känner, gör att jag inte kan slå mig till ro, trots pensionsålder. Jag känner skam över hur människor i nöd behandlas.

Jag känner skam över svågerpolitiken, som i ett annat land skulle kallas korruption.
(Säkert fanns detta även förr, men kommer fram mer nu, vilket naturligtvis är bra)

Jag känner skam över hur rättssäkerheten och rättstryggheten urholkas i vårt land. Inte minst känner jag skam över, hur sunt förnuft och medmänsklighet verkar ha försvunnit från horisonten

Man gömmer sig bakom paragrafer och ser inte människan som drabbas. Man sparar småslantar, till någons förfång och kastar sedan med andra handen bort mångdubbelt till någon annans förfång. De styrande ( Obs! Oberoende av partifärg) säger en sak utåt, men handlar ofta på ett annat sätt.

Skandalerna duggar så tätt att de glöms efter mycket kort tid.

• Har vi verkligen demokrati i vårt land, där alla har samma rättigheter och värderas lika?
• Har vi verkligen ett rättssamhälle, där alla är lika inför lagen?
• Tar åklagarna oskyldighetspresumtionen på allvar? (Man skall ses som oskyldig tills man är dömd)
• Tar man fram även friande bevisföring, så som lagen kräver?
• Tar riksdagens ledamöter, sitt ansvar?
• Varför svarar inte riksdagsledamöter på sina mail? (Vem skall man annars vända sig till, då något blivit i grunden fel?)
• När övergår en människa med visioner för framtiden, till att bli en maktfullkomlig ”besserwisser”?

En del kommer naturligtvis direkt in i politiken utan annan drivkraft än sin egen framgång, men långt ifrån alla. När tappar man sitt sunda förnuft och sin medmänsklighet? Har de som fortfarande har förnuftet kvar någon möjlighet att göra sig hörda? Sverige har trupper i Afghanistan. Det debatteras för och emot, varje dag om detta.

Hur som helst, hela världen vet, att Afghanistan är ett av världens farligaste länder.

Ändå vill Sveriges regering fortsätta att sända tillbaka människor, som redan tidigare hotades med döden. Människor som redan har genomlevt oerhört traumatiska upplevelser, kom till det lilla landet med sitt goda rykte. Ett rykte som snabbt håller på att raseras, av olika anledningar.

Anmälningarna till Europadomstolen gentemot Sverige duggar tätt. Det blir inte så många domar som redovisas, men detta beror på att Sverige dessförinnan köper sig fri från klander, genom förlikning.

Vi har fått kritik i flera viktiga frågor den senaste tiden. I slutna förvaringar runt om i Sverige, sitter personer som skall utvisas tillbaka till olika helveten. (inte endast till Afghanistan)

De sitter inlåsta för att inte rymma innan de kan utvisas, så att Sverige kan hyra ett plan med en handfull poliser, som följer med till helvetets dörr. Ibland får de komma tillbaka med oförrättat ärende, eftersom personen inte släpptes in. Är det någon som tror att detta är gratis i pengar och lidande?

Många sitter i månad efter månad utan kunskap om när de skall sändas iväg.
De kostar pengar. Visst, massor med pengar! Men de allra flesta, vill inget hellre än att göra rätt för sig och arbeta.

Ibland, om Sverige ev. har begått något brott mot en artikel i Europakonventionen, då kan utvisningen stoppas tillfälligt, tills Europadomstolen har detaljgranskat ärendet. Hur många kan få den hjälpen som behövs för en anmälan?

En redan torterad ung man från Afghanistan, vill man nu kunna utvisas under tre år.
Han förlorade hela sin familj bl.a. på grund av talibanerna och de klanlagar som rådde, då han sökte asyl för över 6 år sedan i Paradiset Sverige.

Fick familj och två barn som han älskar över allt. Skaffade bil och hus och arbetade dag och natt för att trygga familjens försörjning. Europadomstolen har nu stoppat utvisningen tillsvidare, men han sitter i fängelse och får varannan månad förlängd förvaring, på regeringens beslut. Varje dag kostar han i reda pengar 3400 kr. Jag undrar varje dag, om han skall orka hålla ut.

Det är tortyr att sitta på detta vis på obestämd tid. utan att veta vad som kommer att hända med honom. Kommer han någonsin att kunna få se sina barn igen, eller kommer han att tvingas ta sitt eget liv i stället för att bli skjuten i Kabul?

Han har blivit oskyldigt dömd för brott, eftersom ingen brydde sig om att kontrollera om han möjligen kunde vara oskyldig. Han var dömd redan på förhand.

Eftersom inte ens advokaten trodde att han kunde bli dömd, kallades inte heller de vittnen som senare trätt fram. Eftersom inte ens polisen trodde att han var skyldig, så häktades han inte under de 9 månaderna det tog innan målet kom upp och han dömdes. Eftersom åklagaren inte kontrollerade de uppgifter som gavs, dömdes han på grund av okunskap, förutfattade meningar och lögner.

Han hade aldrig begått något brott tidigare. Åklagaren krävde inte utvisning, men en duperad rätt fastslog att inget hinder förelåg för utvisning. Således avkunnades en dödsdom!

Inte många invandrare har lyckats så väl, att komma in i det svenska samhället som han.
Brottet han dömdes för, mot alla odds, har han nu avtjänat sedan flera månader, men han sitter fortfarande kvar.

I Sverige har vi så gott som ingen möjlighet att få resning i brottmål, trots nya vittnen och bevis. År 2007, var det t.ex. 34 mål som prövades i HD av 1399 inkomna fall.
Snittet år2000-2007 var att ca 1,6% fick sina fall prövade.

Tack och lov för Europadomstolen! Till en början skall nu Sverige svara på tre punkter.
Ärendet har kommunicerats, som det så vackert heter. Ändå, helt utan rim och reson, tog Regeringsrätten ett beslut att fortsätta hålla honom internerad. Vad grundade sig detta på? Ja definitivt inte på något man hade undersökt. ”Personen är i risk att begå nya brott eller att rymma”

Jag har förklarat mig villig att garantera att han inte kommer att rymma, att han kan få bo i min familj och att han kan anmäla sig hos polisen varje dag. Vad mer vill man ha?
Hur kan man kunna tro att han ”blir ofarlig” efter tre år i Afghanistan? Jo, om han dödas naturligtvis. Jag har också föreslagit fotboja, bara han släpps av humanitära skäl.

Undrar någon hur det kan komma sig, att vi har överbelagda fängelser och att pengarna inte räcker? I detta enskilda mål, har endast interneringen efter straffet, redan kostat över 360.000kr. Bidragsförskott, förlorad skatteintäkt, överklaganden, ny process, större kostnader för rehabilitering etc. tillkommer sedan. Vad barnens skador i det hela blir, kan ingen överblicka. De är svenska medborgare och kan inte utvisas, någonsin.

Ingen annan än hans f.d. fru, har kunnat finna att detta är en farlig man. Ord stod mot ord. Inte heller en rättspsykiatrisk utredning kunde komma fram till detta.
Hans barn tror antagligen att han redan är död, eftersom han inte har fått någon kontakt med dem på två år och fyra månader.

Var finns Barnkonventionen i detta? Vem kan överblicka vilka skador barnen kommer att utveckla?

För min vän var barnen det bästa i hans liv. I familjerätten ansåg man att han var en bra far. Men han skall ju utvisas och får därför inte se sina barn förrän han kommer tillbaka! Barnen skall inte behöva skiljas från honom än en gång, var motiveringen. Sveriges regering är således beredd att göra barnen faderlösa! Kan någon människa tycka att denna sanna berättelse bär prägel av ekonomiskt tänkande, sunt förnuft och medmänsklighet?

Öppet brev till Regeringen och Beatrice Ask:

Jag förklarar mig härmed villig att som enskild, gå in som garant för denne unge man xx Husseini. Han kommer inte att söka upp sin före detta hustru, begå några brott av sådan art som han anklagats och dömts för, mot sitt nekande, eller fysiskt hålla sig undan ”rättvisan” Han utgör inte heller någon risk för rikets säkerhet. Min ”övervakning,” kommer inte att kosta samhället några medel. Om Europadomstolen senare, mot förmodan, kommer att anse att han kan leva tryggt i Kabul, helt utan kontakter och klantillhörighet, kan jag däremot inte garantera att han är vid liv den aktuella dagen han utvisas.

Text: Monica Pernroth (Pernrothsatelje.se) | Fler artiklar av Pernroth i NewsVoice

Monica Pernroth har jobbat i mer än 40 år med människor. Pernroth läser ofta juridisk litteratur på fritiden och är idag pensionerad, men arbetar ideellt för Rättssäkerhetsorganisationen (RO) med att stödja människor som drabbats av rättssamhällets brister.