NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. 
I allmänläkarens och obducentens pågående skadeståndsprocess mot staten vittnar idag rättsläkaren Jovan Rajs. Den viktigaste aktören i da Costa-fallet är Jovan Rajs och dagens förhandling kan ge en tydlig fingervisning om hur utfallet kommer bli.
Denna artikel publicerades ursprungligen på Newsmill.se 2009-12-06 och den återpubliceras med tillstånd från artikelförfattaren på samma datum i NewsVoice. Vill du också ha en artikel återpublicerad från Newsmill, kontakta NewsVoice.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist. Nyberg har i en C och D-uppsats granskat styckmordsmålet
Styckmordsmålet har stötts och blötts i många år. Under lång tid sågs de två läkarna som skyldiga. På senare år har opinionen svängt och allt fler har satt sig in i fallet och förundrats över detta indiciemåls bräckliga bygge. Huvudvittne i tingsrätten 1988 var den ena läkarens före detta fru som hävdade att dottern då hon vid blott 17 månaders ålder ska ha bevittnat hur läkarna ätit ögon, grillat huvudet och styckat en kvinna. Men innan målet blev ett ideologiskt krig mellan två läger fanns det en person som skapade grunden för processen mot läkarna.
Jovan Rajs ansåg att allmänläkarens dotter berättat om styckningen av Catrine. 2001 hade många börjat ifrågasätta den allmänna bilden av rättsfallet. Rajs utkom då med en bok som bland annat behandlade styckmordsärendet och lät publicera flera felaktigheter. I boken påstår Rajs att obducenten var stadig kund till Catrine da Costa, trots att det aldrig kunnat påvisas att de ens ska ha träffats. Vidare hävdar Rajs att allmänläkaren är obducentens ”gode vän”, trots att flera års utredning inte kunnat visa annat än att de båda läkarna var endast ytligt bekanta med varandra. Rajs tar också upp i boken vad barnet påstods ha sagt, trots att han vet att det egentligen är mammans berättelse.
Varför gör han då sig skyldig till så mycket uppenbara felbeskrivningar? Kanske för att den tystnadens taktik han valt, efter att han hjälpt Hanna Olsson med hennes bok Catrine och rättvisan, inte längre tycktes fungera. Historien började nu komma ifatt Rajs och fler och fler började undra om det kunde vara som andra rättsläkare ansåg, nämligen att Catrine snarare styckats av någon med erfarenhet av djurslakt. Det var en uppfattning som Rajs först också intagit innan han bestämde sig för att en ”läkare eller obducent” utfört styckningen. Obducenten var vid tiden för mordet Jovan Rajs doktorand. Av Rajs beskrivningar av fallet i sin bok framstår han nästan som besatt av sin doktorand: ”Under en kortare tid var jag rädd för att han, om han misstänkte att jag kunde avslöja honom, kanske skulle vilja röja mig ur vägen…”.
Rajs fixering av sin doktorand visar sig i det faktum att han tvärsäkert slog fast att allmänläkarens före detta frus berättelse var sann bara några månader efter att han lika tvärsäkert slagit fast att obducenten tillsammans med en kvinna styckat Catrine. Efter att teknisk bevisning nu på senare år visat att fingeravtrycken på säckarna som Catrine hittades i inte tillhörde läkarna samt att de hårstrån som fanns på en handduk bredvid kroppen inte heller tillhörde läkarna, hade man kanske kunnat tänka sig att Rajs berört detta i nästföljande bok. Men inte. Istället för han fram idéer om ritualmord och hemliga sekter.
Med åren verkar Rajs ha blivit allt mer desperat. Den utmanövrerade obducenten räknades som 30-åring som ett framtidshopp inom rättsmedicinen. Rajs skriver 2001 att hade han inte i sitt utlåtande knutit ihop allmänläkarens före detta frus berättelser om vad barnet påstods ha bevittnat ”skulle obducenten ha kommit tillbaka…och kanske efterträtt mig som professor”. Detta rättsfall har tydligt präglats av den tidsanda som rådde på 1980-talet med tron på ritualmordssekter och tron på små barn som vittnar genom ombud. Dessa ingredienser var nödvändiga för att processen mot läkarna skulle möjliggöras. Men grunden för det hela var aldrig ideologierna; det var snarare personligheter som styrde händelseförloppet långt innan detta blev ett politiserat mål.
Idag kan skadeståndsprocessen avgöras. Antingen kan rätten hävda att det fanns ingen vetenskaplig forskning som stöder att ett 17 månader barn kunnat minnas och berätta om kannibalism och ritualmord. Eller så blundar domstolen ännu en gång för Jovan Rajs framfart i styckmordsmålet.
Text: Patrik Nyberg (Twitter), idéhistoriker och frilansjournalist. Nyberg har i en C och D-uppsats granskat styckmordsmålet
