Om Reepalus otydlighet och oförmåga, att med kraft ta avstånd från den otvetydiga antisemitism som förekommer i Malmö, inte är grundad i antisemitism utan huvudsakligen i ett intresse att vinna valstöd hos vissa invandrargrupper, gör det inte det hela bättre. Snarare tvärtom, skriver Krister Thelin, lagman i Skånska hovrätten och ledamot av FNs kommitté för mänskliga rättigheter.
Text: Krister Thelin, jurist (Twitter) | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill den 2010-03-03 | NewsVoice fick tillstånd av Thelin att återpublicera artikeln.
Judar lämnar Malmö, då de anser att antisemitismen tagit sig sådana uttryck, att de fruktar för sin personliga säkerhet. Saken uppmärksammas också utomlands, och ett mindre smickrande ljus sätts på denna, Sveriges mest invandrartäta (”multikulturella”), stad. Stadens (s)tarke man, Ilmar Reepalu, känner sig personförföljd, tillbakavisar beskyllningar för antisemitism, hänvisar till att han blivit missförstådd och till politiken i Mellanöstern.
Jag känner inte Reepalu och vill inte tro att han har antisemitiska böjelser. Men det förefaller som om han haft svårt att ta avstånd från vad som i vart fall Malmös judiska medborgare uppfattar som antisemitism, och det till en sådan grad att de lämnar staden och landet. Ett steg som säkert inte tas lättvindigt. En doft av Tyskland efter 1933 kan förnimmas i Malmö. Det är förskräckligt.
Det är lika illa att slunga ut beskyllningar om antisemitism, så snart Israels politik kritiseras, som att klä antisemitismen i ”anti-sionism” eller olika pro-palestinska yttringar. Men det går att vara stark i sak i kritik när det gäller Israel och Palestinafrågan och samtidigt ta avstånd från ren och skär antisemitism. Här tycks Reepalu emellertid ha varit osedvanligt otydlig och svag, så svag att hans partiledare Sahlin framstår som en rese i sammanhanget. Vad kan ligga bakom denna otydlighet? Endast Reepalu vet, men en förklaring kan ligga i det faktum att det är valår i år.
En betydande del av Malmös stora invandrargrupper, där många har sina rötter i Mellanöstern och inte sällan också starka ( och antisemitiska) åsikter i fråga om Israel och Palestina, har nämligen rösträtt i det kommande valet i september. Sverige har jämförelsevis generösa regler för utländska medborgares rösträtt i lokalval. För utländska medborgare utom EU och Norden, vilket det alltså här är fråga om, krävs det enbart tre års obruten folkbokföring för att få rösta. Reepalu och socialdemokratiska partikansliet vet säkert mera bestämt hur många det handlar om för Malmös del.
De generösa rösträttsreglerna för invandrare har under åren drivits fram av socialdemokraterna i en förväntan att invandrare skulle vara mera benägna att rösta socialistiskt; och så kan det förstås ha varit för exempelvis dem som flytt latinamerikanska högerdiktaturer. Som Lenin sa: ”Intresset ljuger aldrig.”
Om Reepalus otydlighet och oförmåga, att med kraft ta avstånd från den otvetydiga antisemitism som förekommer i Malmö, inte är grundad i antisemitism utan huvudsakligen i ett intresse att vinna valstöd hos vissa invandrargrupper, gör det inte det hela bättre. Snarare tvärtom. Vissa värden får inte tillåtas offras på valaltaret i partiintressets namn. Dit hör respekten för medborgarnas välgrundade fruktan för antisemitisk förföljelse. Malmös judars rätt att leva i trygghet i Malmö är en mänsklig rättighet. Naken partiopportunism är en kränkning av denna rätt.
Text: Krister Thelin (Twitter)
Hans Krister Thelin (1947-) är en svensk jurist. Thelin har varit verksam som domare, utnämnd till lagman vid Hovrätten över Skåne och Blekinge 1998, samt som statssekreterare i justitiedepartementet under Regeringen Carl Bildt. 2003 till 2008 var han domare vid FN:s Krigsförbrytartribunal för forna Jugoslavien i Haag.
Otvetydig antisemitism? https://www.youtube.com/watch?v=tzUCwA1_hF8
Vem är inte semit? https://sv.wikipedia.org/wiki/Semiter