Nils-Göran Areskoug: Ny lag behövs till stöd för barn som berövas sina pappor

NewsVoice är en oberoende nättidning med utgivningsbevis som startade 2011. Syftet är att publicera nyheter, debattartiklar, kommentarer och analyser. Stöd vårt arbete genom att donera, sponsra (tex granskningar, utlandsreportage) eller annonsera.
publicerad 23 mars 2010
- NewsVoice redaktion
Nils-Göran Areskoug - Foto: Lütfi Özkök
Nils-Göran Areskoug - Foto: Lütfi Özkök
Nils-Göran Areskoug – Foto: Lütfi Özkök

Ökat stöd till barn som utan grund berövas sin pappa eller mamma krävs som skydd mot föräldraalienation. En ny lag som stoppar marginaliseringen av umgängesföräldern behövs som skydd mot alienationsmisshandel (PAS).

Text: Nils-Göran Areskoug | Artikeln publicerades ursprungligen i Newsmill den 2010-03-23 | NewsVoice fick tillstånd av Areskoug att återpublicera artikeln.

I en ledarkrönika kräver Lisa Björklund bättre lagar och större kunskap i domstolarna för att komma till rätta med en allt vanligare form av föräldraalienation i mål om vårdnad och umgänge. Socialutredare tar  oftast mammornas parti och barnen berövas sina pappor under formbara uppväxtår (GP 4.3.10):

”De politiska partierna har här ett stort ansvar att se till att föräldrabalken moderniseras”.

Lagstiftningen som är tänkt att skydda barnet och ge det lika rätt till båda föräldrarna kan med framgång manipuleras av en hänsynslös berövare. Om uppgiften är riktig att mindre än 10 % av enskilda vårdare är män så skulle mammorna enligt domstolarna vara mer än 10 gånger så bra vårdare. Varken Statistiska Centralbyrån eller Socialstyrelsen anser dock det mödan värt att föra statistik i frågan.

Den rättspsykiatriska och rättspsykologiska forskningen ger en mörk bild av denna verklighet. Där framgår med tydlig evidens att föräldraalienation är en form av emotionell barnmisshandel med svåra skador på barn och unga som följd (PAS, Parental Alienation Syndrome eller Parental Alienation Disorder, PAD). Man kan fråga mot vilken bakgrund rådande rättspraxis i vårt land inte tar hänsyn till en så allvarlig faktor.

Historiskt har modersprivilegierna rötter i 30-talets familjepolitik. Kvantitet gick före kvalitet när det gällde att göra kvinnorna till villiga producenter i nativitetens tjänst. Modern tillerkändes ensam den ”etiska rätten” till sitt barn och därför kunde det på intet vis komma ifråga att ta hänsyn till barnets bästa, enligt nationalsocialismens familjepolitik. Männen behövdes i krigsmaskineriet och skulle inte ägna sig åt barnavård.

Sedan dess har förintelsen av kärleksfulla band mellan far och barn förnekats, även i Sverige. Mammorna har i praktiken fått ensamrätt till barnen och vägrar släppa ett otidsenligt privilegium i jämställdhetens paradis. Föräldraalienation är dock ett strikt könsneutralt begrepp men det är till övervägande andel (ca 80%) papporna som berövas sina barn, enligt siffror från USA.

I Sverige upphöjdes feminismen till statsreligion 
genom förra regeringens försorg och med Göran Perssons godkännande. Bordet var dukat. Alliansregeringen tog över ideologin utan djupare reflektion. Det gällde att inte förlora kvinnliga väljare på vägen. Men egentligen var detta ett svek mot barnen, de mest skyddslösa, och mot mer än halva valmanskåren: inte bara mot män, fäder, blivande pappor, far- och morföräldrar utan också mot insiktsfulla kvinnor.

Politikerna har sedan dess – i bägge läger – misslyckats med att analysera problemet och åstadkomma en integration av motstridande intresseperspektiv. Ett partisystem ogenomträngligt för uppströms kritik garanterade länge att temat aldrig skulle nå den politiska agendan. Försök att höja rösten i offentliga debatter tystades ned med förlängt lidande för de drabbade som följd.

Föräldrar kräver garantier för att ostört kunna knyta an och kontinuerligt fördjupa sin känslomässiga relation till sina barn. Under skydd av samhällets resurser behöver föräldrar få utöva det goda föräldraskapet under barnens hela uppväxt. Föräldrakompetensen skall inte utan anledning ifrågasättas. Utövandet av föräldraskapet ska inte försvåras av stress i form av trakasserier och familjeterror som i dessa fall inte sällan faciliteras av myndigheter manipulerade av berövare under inverkan av massmedial psykos.

Vi behöver också försvara särskilt de omyndiga barnens svaga rättsställning i samhället. Vi behöver insiktsfullt och oegennyttigt kunna företräda deras genuina intressen och vårdande vägleda dem i deras trygga mognadsutveckling till psykiskt och socialt fungerande självständiga och ansvarstagande vuxna.

Föräldrar kräver ett återinförande av sunda och kritiska principer för rättssäkerhet och vetenskapligt betryggande evidenskriterier för barns och föräldrars bästa att gälla i såväl rättsväsen som sociala instanser. Det är otillständigt och kränkande att fäder och barn i ett rättssamhälle skall ställas försvarslösa inför tjänstemän som utan erforderlig säkerställd kompetens nyttjar statliga maktmedel och våldsmonopol för att otillbörligen avskilja barn från fullgod förälder.

Föräldrar kräver ett omedelbart stopp för föräldraalienation och alla former av alienerande misshandel med emotionella och identitetsstörande skadeprocesser som följd. Omgående insatser krävs för full rehabilitering av dem som redan skadats. Som preventionsåtgärd krävs ett ofördröjligt stopp för häxprocesser mot barn och pappor!

Följande fakta sammanfattar utgångspunkten för den debattagenda som nu måste skrivas inför valet:

(1) medicinskt är PAS en form av psykosocial barn- och ungdomsmisshandel som ger djupa ibland bestående psykosociala skador vars emotionella komponent är delvis synlig i modern hjärnröntgen
(2) PAS utgör en kränkning av rätten till familjeliv och strider mot flera konventioner om mänskliga rättigheter (Finland och Tyskland är bland de länder som har dömts i Europadomstolen pga PAS)
(3) PAS är möjligt endast i ett manipulerbart rättssystem där rättssäkerheten är i upplösning (14 betrodda medborgare krävde nyligen i SvD en justitiemordskommission pga rättsrötan i det s.k. styckmordsmålet – där också ett barn alienerats från sin far i 25 år)
(4) politiskt är PAS en form av femifascism som inte hör hemma i en fungerande demokrati.

Text: Nils-Göran Areskoug

Läkare, biträdande professor i tvärvetenskapliga studier, docent vid humanistisk fakultet, tonsättare. Tidigare expert i EU:s ramprogram och initiativtagare till ”Are Akademi – Collegium Europaeum” för transdisciplinär dialog och kunskapsintegration.

ALLIANCE FOR THE CHILD om barns mänskliga rättigheter och föräldraalienation (länkar och dokument)

Donera till NewsVoice

Du kan stötta Newsvoice via MediaLinq

Lämna ett svar