Under kalla kriget var Sverige en viktig plats för sovjetiskt spionage och även det nya Ryssland satsar resurser på att infiltrera och påverka opinionen. Den typ av omfattande spionringar som nu avslöjats i USA finns även i Sverige, skriver Anders Jallai, författare till boken Spionen på FRA.
Text: Anders Jallai | Artikeln publicerades i Newsmill 2010-06-29. NewsVoice fick Jallais tillstånd att återpublicera bakdaterat till ursprungsdatum.
I måndags grep FBI tio ryska agenter i USA misstänkta för brott mot rikets säkerhet. Att de greps i samband med den ryska presidentens besök hos Obama i helgen var sannolikt planerat som en liten pik till både Medvedev och Obama. Ett sätt för kontraspionaget på FBI att dels få uppmärksamhet men också ett påtryckningsmedel mot presidenten. Vilket också skulle kunna indikera att FBI inte har förtroende för den sittande presidenten. Bli inte förvånade om vi får uppleva ytterligare uppsägningar inom den amerikanska administrationen.
I Washington Post kallades de gripna för illegalister vilket betyder att de under lång tid och utan formella kontakter med den ryska ambassaden i USA i hemlighet utfört uppdrag åt förmodligen ryska SVR. SVR som är efterträdaren till KGB:s första direktorat, utlandsspionaget.
En illegalist kan vara en person med påhittad legend eller historia om ni så vill. Det kan vara en person som tagit en annan i landet boendes identitet eller vara exempelvis en flykting med falska papper. En exilcuban som kommer till USA som politisk flykting men är egentligen ryss och jobbar för det ryska utlandsspionaget.
Det här hände i USA – visst Ryssland och USA har alltid varit kombattanter men kan det här hända i Sverige, frågar vi oss – idag?
Sverige har blivit ett vikigt mål för rysk underrättelseinhämtning. Förutom inhämtande av kommersiella uppgifter, söker KGB aktivt använda sin personal i Sverige för att värva svenska medborgare till att komma åt hemligheter på tekniska och vetenskapliga områden. Men även till att infiltrera den svenska underrättelsetjänsten.
Det här berättade Oleg Gordievsky i London 1990, efter sitt avhopp till väst. Gordievsky var en av KGB:s högsta höns på den sovjetiska Londonambassaden på åttiotalet.
Han fortsätter:
”Där så är möjligt försöker KGB att använda sig av inflytelsekontakter bland svenskar för att påverka den allmänna opinionen i Sverige. I detta arbete försöker KGB infiltrera regeringskansliet och utrikes och försvarsdepartementen. För att lösa denna ytterst komplicerade uppgift söker de kontakt med personer som har indirekta kunskaper på områden av intresse för KGB som regeringsledamöter, partiledare och politiska journalister.”
KGB försöker skaffa sig potentiella inflytelseagenter bland personer verksamma i politiska partier, folkrörelser, fackföreningar och massmedia. KGB har också som uppgift att värva ungdomar och studenter som kan bli användbara som agenter i framtiden. (källa KGB: The Inside Story, Christopher Andrew and Oleg Gordievsky, Hodder & Stoughton 1990)
Oleg Gordievsky var enligt mina källor, en av de viktigaste KGB avhopparna under det kalla kriget. Han var KGB officer men arbetade i hemlighet som dubbelagent åt den brittiska underrättelsetjänsten MI6 mellan 1974-85.
I Sverige hade vi spionerna Stig Wennerström och Stig Bergling som de största infångade landsförrädarna. Men det fanns fler. I boken Spionen på FRA finns en karaktär med namnet Gunnar Anderson. Namnet är fingerat men personen finns eller rättare sagt fanns på riktigt. Han är död nu sedan några år men jag hade tillfälle att träffa honom vid ett tiotal tillfällen för långa intervjuer.
Innan jag fann Gunnar Anderson gick jag år 2006 igenom stora delar av Wennerströms personakt P4599 på Säpo. Bland annat fick jag tillgång till det tidigare helt stängda X ärendet. Det är ett ärende inom Wennerströms-utredningen som rör eventuella medhjälpare till Wennerström. ”Min” Gunnar Anderson var den så kallade Mr X som enligt hembiträdet kom till Wennerströms villa i Djursholm och lämnade och hämtade mestadels radiomeddelande som flygöverste Wennerström fått från Moskva.
Gunnar Anderson var en regelrätt agent åt sovjetiska militära GRU, samma organisation som Wennerström och Berglig tillhörde, men till sin hjälp hade han ett omfattande nätverk av underagenter som han delvis skaffade sig själv med hjälp och stöd från GRU i form av pengar och underrättelseinformation. Men han fick också agenter avdelade direkt från sina handledare, precis som Wennerström fick tillgång till Gunnar Anderson i sin spionring.
Hur infiltrerat är USA och Sverige, och är det samma sak överallt?
Oleg Kalugin, KGB general i USA, säger i The New York Times idag att det fanns max tio illegallister i USA under det kalla kriget.
Det är en rejäl underdrift. Mr X eller Gunnar Anderson berättade för mig att det fanns ca femtio bara i Sverige. De byttes ut med jämna mellanrum eftersom få i regel orkade fullfölja sina mentalt tunga uppdrag. Det kan betyda att det i Sverige funnits, under hela det kalla kriget (1951-1991), uppemot femhundra agenter och illegalister. I USA gissar jag på det femdubbla.
Gordievsky påstår att det samtidigt fanns/finns ca 65 ryska agenter i Sverige under en och samma tid. Gunnar Andersons siffror var; ”högst femtio”. Även om det kalla kriget är över, fortsätter dessa agentnätverk att påverka oss, om än i mindre grad än tidigare. Det är nämligen svårt att sluta som illegalist, eftersom det är en livsstil ofta med fru, barn och nya vänner.
Vad innebär det här för vårt land? Historien visar att vi blivit och fortfarande blir påverkade av ryska intressen. Exempelvis kanske vi investerar mer i Ryssland än vi annars skulle ha gjort. Det kanske sitter några inflytelse- agenter eller förtroliga kontakter, som det faktiskt borde göra, på någon av våra ekonomiredaktioner och sprider positiva budskap på uppdrag av SVR. Exempelvis nu vänder det i Ryssland.
Jag vill till sist påpeka att det finns agenter i Sverige även från andra länder med liknande uppdrag som de ryska.
Läs mer om Gunnar Anderson, Mr X i min nya bok Spionen på FRA.
Text: Anders Jallai, Jallai.se
Om Anders Jallai. Anders Jallai (jallai.se) utbildade sig till kustjägare och senare till stridspilot. Han ledde sökandet efter den försvunna svenska DC-3:an i Östersjön, vilken påträffades 2003 på 125 meters djup och han belönades för detta med H.M. Konungens medalj av guld i 8:e storleken. Jallai ledde sökprojektet efter den sovjetiska ubåten S7 som återfanns i Stockholms skärgård 1998. Han har gett ut fyra böcker: Spionen på FRA, Landsförrädaren, Natoagenten, Bilderbergmötet.