Kristdemokraternas garanterade väntetid på akuten
Hanne Kjöller skriver på ledarplats i Dagens Nyheter den 15 juli att kristdemokraternas förslag om en garanterad väntetid på akuten på maximalt 4 timmar är röstfiske genom att brista i insikt om akutvårdens villkor. ”De sjukaste går först” skriver hon och förklarar att en resurskrävande olycka självklart bör medföra att alla andra patienter får vänta mer än 4 timmar.
Hennes resonemang bygger på att det endast finns en läkare på sjukhuset som kan ta hand om väntande patienter. I själva verket har varje större klinik på ett stockholmssjukhus, såsom kirurgi, ortoped och anestesi, idag cirka 70 läkare i sin stab. Minst hälften av dem borde vara i tjänst och kunna hjälpa till på akuten. Många av dem är inbokade för andra uppgifter, visst, men långt ifrån alla. På jourtid har varje klinik vanligen tre läkare att tillgå.
Om sjukvården var intresserad av att minska väntetiderna på akuten skulle de gå att organisera bort på en enda eftermiddag. Om fantasin tryter vore det fullt möjligt att anställa en eller fler läkare som tillfälliga resursförstärkningar på akuten och för vilka andra arbetsuppgifter inte är schemalagda.
Det yttersta skälet till att väntetiderna på akuten är så långa är ett uppfostringspatos som även Hanne Kjöller ger uttryck för. Vården vill få vanligt folk att förstå att de inte har på akuten att göra om man inte är livsfarligt sjuk. Man tror att detta budskap endast kan göras tydligt genom skapande av långa köer. Under mina egna år i Stockholms akutsjukvård fann jag dock att patienterna sökte vård på grund av genuin oro för sitt hälsotillstånd, även om jag som läkare ofta kunde förstå att det rörde sig om en bagatell.
Resultat av vårdens uppfostringsidéer och ovilja att organisera en effektiv akutsjukvård för alla är inte särskilt etiska. Min 89-åriga mor sökte för några år sedan på akuten på Karolinska i Solna för akut yrsel. Hon blev liggande i en korridor på akuten i 9 timmar utan att få träffa en läkare. Ingen mat och ingen vätska ordnades på hela dagen. Till slut fick min bror ordna så att hon kom hem igen. Du som läser detta har säkert liknande erfarenheter.
Heders till den politiker som försöker komma tillrätta med ett sådant elände. De interna drivkrafter som finns inom vården för att komma tillrätta med långa väntetiderna på akuten kan nämligen beskrivas som minimala, om de ens finns.