Torbjörn Sassersson är grundare av NewsVoice som startade 2011. Torbjörn har arbetat inom media sedan 1995. Han har en fil kand (1992) inom miljövård från Stockholms Universitet. Stöd hans arbete genom en 
Kristdemokraternas garanterade väntetid på akuten
Hanne Kjöller skriver på ledarplats i Dagens Nyheter den 15 juli att kristdemokraternas förslag om en garanterad väntetid på akuten på maximalt 4 timmar är röstfiske genom att brista i insikt om akutvårdens villkor. ”De sjukaste går först” skriver hon och förklarar att en resurskrävande olycka självklart bör medföra att alla andra patienter får vänta mer än 4 timmar.
Hennes resonemang bygger på att det endast finns en läkare på sjukhuset som kan ta hand om väntande patienter. I själva verket har varje större klinik på ett stockholmssjukhus, såsom kirurgi, ortoped och anestesi, idag cirka 70 läkare i sin stab. Minst hälften av dem borde vara i tjänst och kunna hjälpa till på akuten. Många av dem är inbokade för andra uppgifter, visst, men långt ifrån alla. På jourtid har varje klinik vanligen tre läkare att tillgå.
Om sjukvården var intresserad av att minska väntetiderna på akuten skulle de gå att organisera bort på en enda eftermiddag. Om fantasin tryter vore det fullt möjligt att anställa en eller fler läkare som tillfälliga resursförstärkningar på akuten och för vilka andra arbetsuppgifter inte är schemalagda.
Det yttersta skälet till att väntetiderna på akuten är så långa är ett uppfostringspatos som även Hanne Kjöller ger uttryck för. Vården vill få vanligt folk att förstå att de inte har på akuten att göra om man inte är livsfarligt sjuk. Man tror att detta budskap endast kan göras tydligt genom skapande av långa köer. Under mina egna år i Stockholms akutsjukvård fann jag dock att patienterna sökte vård på grund av genuin oro för sitt hälsotillstånd, även om jag som läkare ofta kunde förstå att det rörde sig om en bagatell.
Resultat av vårdens uppfostringsidéer och ovilja att organisera en effektiv akutsjukvård för alla är inte särskilt etiska. Min 89-åriga mor sökte för några år sedan på akuten på Karolinska i Solna för akut yrsel. Hon blev liggande i en korridor på akuten i 9 timmar utan att få träffa en läkare. Ingen mat och ingen vätska ordnades på hela dagen. Till slut fick min bror ordna så att hon kom hem igen. Du som läser detta har säkert liknande erfarenheter.
Heders till den politiker som försöker komma tillrätta med ett sådant elände. De interna drivkrafter som finns inom vården för att komma tillrätta med långa väntetiderna på akuten kan nämligen beskrivas som minimala, om de ens finns.
Susanne!
Visst, jag har varit med om precis samma sak, lång väntetid på akuten. Det dyker upp någon ibland och tar ett prov, försvinner sen utan kommentar. Man sitter eller vankar fram och tillbaka som anhörig med en gammal människa på en hård brits. Kanske gör alla sitt bästa, vad vet jag. Oftast blir man ivägskickad oavsett tid på dygnet. Om man händelsevis blir kvar på sjukhuset så dyker efter några timmar en ”sängfösare” upp och kör rally i korridorer och kulvertar. Varje gång måste jag säga till – ta det lite lugnt.
Albinsjuksköterskor läste jag om för några år sen. Det fanns i något landsting. Dom tog bara hand om de äldre! Utmärkt tycker jag. Varför finns det inte på Karolinska?
Hur många äldre kommer inte till akuten pga felmedicinering/övermediciner?
Något som var bra på Karolinska – det fanns ett utrymme som kallades Se och Hör. Där fick man ligga i väntan på att fraktas hem eller någon annanstans. Det fanns personal i glasbur som skulle finnas till hands. Bra och tryggt, tycker jag.
Hej Robert! Blev glatt förvånad då jag ”råkade” hamna här… och naturligtvis upprörd när man läser detta inlägg. Så det är DET väntetiderna beror på… Det är verkligen intressant att läsa en insatt persons synpunkter, en som vet hur det går till ”bakom kulisserna” i sjukvården. Som vanlig patient har man ju inte den insikten. När jag läste om din mors akutbesök tänkte jag på mitt eget besök på en akutmottagning av samma orsak – kraftig yrsel. Jag var bara ca hälften så gammal som hon, och behövde inte vänta i nio timmar. Minns inte exakt, men det kan inte ha varit mer än två. Det var inte ett stort sjukhus utan endast på ett s k vårdcentrum. Efter undersökning blev jag skickad till ett stort sjukhus (ett av landets största) och där blev det ju också en viss väntan, först i väntrummet och sen liggande i ett undersökningsrum, men inte så många timmar som din mor behövde utstå i alla fall. (Det visade sig sedan till all lycka endast vara ett ovanligt kraftigt anfall av lägesyrsel, men jag blev grundligt undersökt och bra bemött, så jag har inget att klaga på för egen del.)
Men det är hur som helst beklämmande att läsa om hur viljan internt att förbättra för dem som söker akut helt enkelt saknas.
Hej Susanne!
Det är de stora sjukhusen som gör så här. De vill att så många som det någonsin går skall söka sig till små lokala akutmottagningar och helst till distriktsläkarnas akuttider. Patienter som försökt sig på detta har dock många gånger fått erfara att tillgängligheten på sjukvård inte alltid är så god. Därför söker man sig till storsjukhusets akutmottagning nästa gång.
En viktig fråga är varför folk accepterar att få vänta så länge på akuten. Så är det ju ingen annanstans – du väntar t.ex. aldrig 6-8 timmar för att få hjälp på banken eller postkontoret – och verksamheten är trots allt uppbyggd för att man skall få hjälp snabbt. Jag tror själv att det är ett minne från 1960-talet när det faktiskt förelåg en svår läkarbrist. Då kunde möjligen vara begripligt med långa väntetider. Alla vande sig vid fenomenet och ingen har egentligen intresserat sig för att få bukt med ”lång väntan” på akuten – förrän nu! Jag tycker det är bra att frågan blivit politisk. Sjukvården vill inte klara av detta själva då man , som sagt, uppfattar lång väntan som ett styrmedel för att få patienter att söka sjukvård på ”rätt vårdnivå”, som man säger.